Självetsande adhesiver med 10-MDP ger bästa bindningsstyrkan

Självetsande adhesiver används för att fästa kompositfyllningar i emalj och dentin. Ansvarig för själva bindningen är en syramonomer, som kan såväl demineralisera tandvävnaden, fästa vid denna och polymeriseras. I många adhesiver används då syramonomeren 10-MDP (10-metakrylo-yloxy-decyl-diväte-fosfat). Tidigare översiktsartiklar har visat att denna omedelbart efter användningen ger mycket bättre bindningsstyrka än andra monomerer som också används.

Nu har brasilianska forskare gjort en metastudie där de jämför bindningsstyrkan, både omedelbart efter användning och efter 3 till 24 månader, hos å ena sidan adhesiver baserade på olika syror och å andra sidan dentin och emalj från människa eller djur. Studien har poolat resultat från inte mindre än 83 in vitro-studier.

I de flesta studier avtog bindningsstyrkan något med tiden, men ordningsföljden i bindningsstyrkan mellan de studerade adhesiverna bestod, i de flesta studier med 10-MDP i topp. När data poolades kunde man se att adhesiver med monomeren 4-META hade 4 procent lägre bindningsstyrka än 10-MDP, med fosfatestrar 9 procent lägre, med sulfonsyra 10 procent lägre och hos formuleringar med blandade syror var bindningsstyrkan 11 procent lägre än med 10-MDP.

Forskarna drar därför slutsatsen att 10-MDP bör fortsätta vara guldstandard som syramonomer i självetsande adhesiner.