Trots att det har gått mer än 130 år sedan den första lokalbedövningen sattes vet man förhållandevis lite om hur bedövningen påverkar hjärnan och var smärtan egentligen sitter i hjärnan.
Studier på hur olika smärtupplevelser påverkar hjärnan har naturligtvis gjorts ett flertal gånger, men det har visat sig vara svårt att särskilja de områden i hjärnan som reagerar på själva smärtan och dem som är involverade i försökspersonernas mentala och motoriska processer för att försöka gradera smärtan under försökets gång.
De schweiziska forskarna ville undvika dessa felkällor genom att använda en annan försöksmetod.
I stället för att förändra smärtintensiteten använde de sig av exakt samma smärtintensitet hela försöket igenom. De blockerade smärtsignalerna med hjälp av lokalbedövning och kunde på så sätt se var aktiviteten förändrades i hjärnan.
Forskarna anlitade 14 stycken friska, högerhänta män mellan 20 och 30 år till vilka de tillverkade tandskenor med inbyggda elektroder. Med hjälp av dessa kunde de skicka elstötar till vänster underkäkes hörntand på ett mycket kontrollerat sätt.
Sex veckor före själva försöket genomgick försökspersonerna en provomgång för att bekanta sig med utrustningen och magnetkameran som de skulle ligga i.
Vid försöket utsattes försökspersonerna för exakt lika starka strömpulser med åtta till tolv sekunders slumpmässiga mellanrum medan de låg i en magnetkamera som avbildade hjärnans aktivitet.
Därefter lades en nervblockad. På nytt avbildades hjärnans aktivitet och skillnaden mellan de två bilderna visade var smärtans aktivitet satt – i den bakre insulära cortex på vänster sida.
Annons
Annons
