Annons
Annons
Terapihunden Barley ger patienterna ro
Terapihunden Barley med ägaren och tandläkaren Anne Gussgard har arbetat tillsammans i många år nu. Tillsammans har de hjälpt många barn att övervinna sin tandvårdsrädsla. (Bilden är arrangerad).
Foto: Lars Åke Andersen.
Barley. Så heter terapihunden som lägger sig i barnens knä i behandlingsrummet. Nu är han tio år och har hjälpt många barn att komma över sin tandvårdsrädsla.
Tandläkaren och forskaren Anne Gussgard är den enda tandläkaren i Norden som använt en specialutbildad terapihund i behandlingsrummet. Till vardags är hon verksam som forskare och specialist i parodontologi vid universitetet i Tromsö.
Redan när hon köpte labradoodeln Barley för tio år sedan var målet att forska kring om terapihundar kan göra tandläkarbesöken lättare för patienter som inte mår bra. Det kan handla om tandläkarskräck eller andra psykiatriska tillstånd. En del patienter har utsatts för övergrepp.
– Efter att ha tillbringat sju år i Kanada, där jag forskade vid en cancerklinik, frågade jag mig om det var möjligt att utöka tandläkarens verktygslåda med en terapihund. Kan en terapihund vara ett alternativ till narkos eller sedering?
Djur har alltid stått henne nära. Som nyutexaminerad tandläkare började hon behandla katter och hundar vid en veterinärklinik i Oslo. Det var hennes granne, en veterinär, som föreslog hon att hon skulle börja arbeta på kliniken. Här stannade hon i tio år.
För att hundförare och terapihund ska fungera ihop krävs många timmars träning. Foto: Asbjörn Stokstad.
I forskningen visar hon att en tandläkare som vill använda en terapihund i arbetet måste förvissa sig om att hunden och hundföraren är lämpliga för arbetet.
Det första steget är att hundföraren väljer en hundvalp med rätt kynne. I forskningen visar Anne Gussgard att hundförare och hund måste fungera ihop, de måste finnas förutsättningar för en god relation. Utgångspunkten är att hunden ska älska människor. Uppfödaren hjälpte henne att välja en hund som hade potential att hjälpa människor.
– Barley har alltid velat hälsa på alla han möter. Han gör ingen skillnad på människor.
När han var ett år påbörjade hand och Anne Gussgard den ett år långahundförarutbildningen i skånska Veberöd. Det var här han formades till en terapihund. Träningen skräddarsydde hon hemma på kliniken.
– Arbetet som hundförare handlar om träning, träning och träning.
– Till en början kände jag mig tokig när jag utförde arbete utan att det fanns en patient i rummet, säger hon.
Hundföraren följer alltid med in i behandlingsrummet. Ett barn har för det mesta en förälder med sig.
– Det betyder att det kan finnas fem personer i behandlingsrummet på samma gång. Hunden måste vara trygg med det.
Nästa steg var att vänja Barley vid att patienter befann sig i rummet. Anne Gussgard fick hjälp av studenter och kolleger som låtsades vara patienter. Barley fick lära sig att ligga i knät eller på ett höj- och sänkbart bort som står bredvid tandläkarstolen.
När det gäller hundens säkerhet finns det en rad aspekter tandläkaren måste tänka på. Hunden ska vara trygg med ljudet från borrar och salivsug. Här finns många preparat och kemikalier. Det är alltså en rad ljud och dofter som hunden behöver lära känna innan den kan börja arbeta som terapihund, berättar Anne Gussgard.
Säkerhetsanalysen måste även omfatta saker som vassa föremål, ljus och patientbeteenden som kan störa behandlingen.
– Hunden måste lära sig att lämna stolen eller bordet på en gång och sedan lägga sig på sin plats i behandlingsrummet om det behövs, säger hon.
- Tandläkaren ska kunna avgöra om patienten skulle kunna bli hjälpt av en terapihund i stället för narkos eller sedering.
- All personal ska få utbildning i arbetet med terapihunden.
- God handhygien behöver hållas.
- Hundförare och terapihund måste ha övat tillsammans i en hälso- och sjukvårdsmiljö.
- Tandläkaren måste kontrollera att hunden genomgår regelbundna veterinärbesök, får sina vaccinationer och får sin päls tvättad och trimmad.
- Hundförare ska kunna läsa av sin hund och se till att hunden mår bra och trivs med att vara terapihund på tandkliniken.
Barley har tjänstgjort som terapihund i hela sitt vuxna liv. Foto: Anne Gussgard.
Alla patienter, sexton barn i åldrarna 6–12 år, som Anne Gussgard och hennes kolleger har tagit emot i forskningsprojektet har varit remitterade till specialisttandvården. Vid det första besöket får patienten träffa Barley i ett separat väntrum. Ibland vill barnen hälsa på honom på en gång, då går han fram till dem direkt. En del barn vill till och med hålla i kopplet.
När han känner att patienten mår dåligt tar han en sväng i rummet och närmar sig sedan patienten från sidan. Då får de god tid att hälsa på varandra.
– Barley och jag är alltid de första som möter barnen och föräldrarna. Sedan kommer tandläkaren och tandsköterskan ut och presenterar sig.
När behandlingstillfället är avslutat måste hunden få vila. Anne Gussgard berättar att arbetet är mentalt krävande för hunden, eftersom den måste läsa av patienten under hela besöket.
– Vid ett tillfälle höll han ögonkontakt med en patient i 90 minuter.
Om hunden känner att patienten kan slappna av så gör han det också. Han lägger ner huvudet, men är ändå vaksam, eftersom patientens mående kan skifta.
Hos barnen som hade sällskap av Barley uppmättes lägre kortisolnivåer i saliven jämfört med de som undersöktes utan hans närvaro. Och under forskningsprojektet märkte Anne Gussgard och hennes kolleger att patienterna fick bättre självförtroende
– När de kom på återbesök var behandlingen inte lika besvärlig för dem. De klarade det bättre. Det är helt fantastiskt, säger Anne Gussgard.
- Yrke: tandläkare och forskare
- Utbildning: tandläkarexamen, Oslo universitet 1986. Doktorerade i oral mukosit hos cancerpatienter. Disputerade 2015.
- Titel: specialist i parodontologi och førsteamanuensis (docent).
- Forskar om idag: sambandet mellan oral hälsa och hälsa i stort. Forskningen gäller både hundar och människor. Har skrivit tre forskningsartiklar om terapihundar i tandvården
- Verksam vid: UiT, Norges arktiske universitet i Tromsö.
