Upptäck parodontit hos unga

Parodontit har ofta ett snabbare och mer aggressivt förlopp hos ungdomar än hos vuxna som får sjukdomen. Upptäcks parodontit i tid hos unga kan sjukdomen förebyggas eller skadorna åtminstone begränsas.
– Systematisk sondering av tandköttsfickorna från 13-årsåldern är det bästa sättet att upptäcka ungdomar med parodontit, säger Georgios Tsilingaridis, pedodontist på folktandvården i Stockholm och Karolinska institutet samt ordförande i Svenska pedodontiföreningen.
Han rekommenderar att tandläkare regelbundet sonderar incisiver och 6:or approximalt på alla patienter. Undantaget är barn under 13 år.
– Parodontit är så pass ovanligt i de riktigt unga åren att det inte finns någon anledning att sondera utan misstanke om parodontal sjukdom.

 
Att sondera alla patienter innebär att tandläkare ibland kommer att felaktigt misstänka en ökad risk för par­odontit. Georgios tycker inte att det spelar så stor roll.
– Det är bättre att överskatta risken än att missa patienter som har par­odontit, säger han.

Fickstatus och röntgen

Hittar man något vid indikatortänderna ska man undersöka med fullt fickstatus och barn som har ökat fickdjup ska undersökas med röntgen.
– Ta röntgenbilder så att marginalbenet syns eller titta på befintliga bilder där den approximala bennivån kan bedömas, råder han.
Börja gärna med panoramaröntgenbild. Om det behövs kan man komplettera med stående bitewingbilder.
Diagnosen parodontit ställs om det finns en mätbar fästeförlust.
Barn och ungdomar som har eller misstänks ha parodontit ska behandlas i samråd med specialist (pedodontist eller parodontolog) eller remitteras till specialist för behandling. Kontakten bör tas så snabbt sjukdomen upptäcks.
En anledning är att parodontit kan ha ett samband med en allmänsjukdom. Det kan också behövas mikrobiologisk provtagning eller andra kompletterande undersökningar. Dessutom kan kirurgiska ingrepp eller parodontal regeneration behövas.
– Om avståndet till specialisten är långt kan det vara bra om allmäntandläkaren fortsätter att behandla patienten i samråd med specialist. Risken är stor att barn och ungdomar missar sina behandlingar när det är långt till specialisten, säger Georgios Tsilingaridis.

Uppföljning viktig

Uppföljningen av unga patienter som har fått diagnosen parodontit är också viktig. De bör undersökas med fullt fickstatus minst en gång om året. Finns det fördjupade fickor bör nya panoramaröntgen- eller apikalbilder tas.
Georgios Tsilingaridis tycker att det är ett problem att barn inte alltid träffar tandläkare vid sina undersökningstillfällen, exempelvis vartannat år från treårsåldern.
– När man studerar bitewingröntgenbilder är det viktigt att undersöka förekomsten av marginal bennedbrytning och subgingival tandsten, inte bara karies, säger han.
– Bedömning av parodontit ska en tandläkare göra. Om det behövs kan barn gå hos tandhygienist eller tandsköterska mellan undersökningstillfällena, men den bedömningen ska tandläkaren göra, anser han.
Det är vanligt att barn och ungdomar i Sverige har någon form av par­odontal sjukdom. Allvarlig parodontal sjukdom drabbar däremot inte så många i unga år.
– De flesta har gingivit någonstans i bettet, särskilt i puberteten.
Upp till tre procent har kronisk parodontit. Aggressiv parodontit är däremot mindre vanlig. I Västeuropa är prevalensen mellan 0,1 och 0,5 procent, men inom vissa invandrargrupper kan flera procent av alla barn och ungdomar drabbas av aggressiv par­odontit.
– Etnisk bakgrund spelar roll. Par­odontit är vanligare i Sydamerika, Afrika och Asien än i Europa.
– Genetiska faktorer påverkar med stor sannolikhet hur immunförsvaret reagerar på bakterier som är starkt kopplade till parodontit, förklarar han.
Kroppens inflammatoriska reaktion på bakterierna kan vara avgörande för om patienten utvecklar parodontit eller inte, tror han.
Gingivit orsakas av bristande munhygien. Barn med gingivit har ofta karies också. Det beror på att de inte sköter sin munhygien.

Lär barnen borsta

Är det balans mellan angrepp och försvar hålls parodontal sjukdom i schack hos de allra flesta. Det är viktigt att ta bort subgingival tandsten, annars är risken för marginal benned­brytning stor.
– Barn och ungdomar med gingivit behöver instrueras i hur de ska göra för att hålla rent i munnen och föräldrarna ska också informeras. Upp till elva år bör föräldrarna hjälpa till med tandborstningen, säger Georgios Tsilingaridis.
Samma tydliga samband mellan munhygien och aggressiv parodontit finns inte.
– Men behandlingen är i stort sett densamma, konstaterar han.
– Det är viktigt att göra rent och få till en fortsatt bra munhygien.
Vid grav parodontit i mjölktandsbettet rekommenderar han extraktion. I det permanenta bettet är det depuration och eventuellt kirurgi som gäller. Det finns inga nationella riktlinjer för hur gingivit och parodontit ska behandlas hos barn och ungdomar, men de flesta landsting har egna riktlinjer.

Finns riskfaktorer

Vilka faktorer, förutom genetiska faktorer, ökar risken att få parodontit som barn eller tonåring?
Rökning och förekomsten av subgingival tandsten är också viktiga riskfaktorer. Andra faktorer som ökar risken är fetma, diabetes och visa kromosomförändringar, till exempel Downs syndrom.
– Barn och ungdomar med Downs syndrom har hög risk för parodontit. 30 procent av barnen med Downs hade parodontit på 1990-talet i Sverige. Andelen är sannolikt lägre i dag, kanske tio procent, uppskattar Georgios Tsilingaridis, som disputerade i ämnet.
– Patienter med dålig compliance svarar sämre på behandling. Det gäller även patienter med generell par­odontit jämfört med lokal parodontit.
Ska antibiotika användas mot par­odontit?
– Antibiotika används mycket mer restriktivt i dag än tidigare. Om man har prövat allt annat och inget har hjälpt kan man överväga behandling med antibiotika, anser Georgios Tsilingaridis.