Arbetsställningen ska hålla för ett helt yrkesliv

Blicken är riktad mot patientens mun och du är koncentrerad på behandlingen. Samtidigt har du ryggen böjd, axlarna spända och sträcker dig ständigt efter fotpedalen. Det kan vara svårt att vara medveten om vad som händer med din kropp när du arbetar.

Det är sådant fysioterapeuten Marie Jalkanen tittar efter när hon hjälper tandvårdspersonal med ergonomin. Hon har utbildat flera ergonomer i Sverige inom dentalergonomi och ska på odontologiska riksstämman föreläsa om hur man kan nå pensionsåldern med hälsan i behåll.

Hennes intresse för tandvårdens arbetsmiljö väcktes när hon började arbeta med frågor om sittande. Hon mötte en yrkesgrupp som behövde arbeta med stor precision, men som samtidigt hade begränsade möjligheter att röra sig under behandlingen: Tandläkare.

– Tandläkare är så fastlåsta i sin position. De har ofta problem med ländrygg, nacke och skuldror.

Om hon fick följa med dig under en arbetsdag skulle hon börja med att se hur du sitter och vilka möjligheter som finns att justera arbetsplatsen. Stolens inställning, behandlingshöjden och patientens placering behöver fungera tillsammans.

– De flesta är inte medvetna om hur det ser ut när de sitter. De vet inte att de böjer sig så mycket framåt, eftersom de är så inne i sitt jobb.

Marie Jalkanen återkommer till bäckenets position och hur den påverkar resten av arbetsställningen. Den som sjunker ihop får enligt henne svårare att hitta en bra position för rygg och nacke. Luppar löser inte hela problemet om sittställningen i grunden fungerar dåligt.

Även en stol som beskrivs som ergonomisk behöver passa personen som använder den. Ett alternativ som kan vara bra att prova är en delad sadelstol, tycker Marie Jalkanen. Stolen ska ge stöd för en fungerande arbetsställning utan obehagligt tryck mot mjukdelarna.

Men stolen är bara en del i ergonomins pussel. Patienten behöver placeras så att tandläkaren kan komma nära och få plats med benen, utan att behöva sträcka sig eller böja sig onödigt mycket över munnen.

Alla behandlingssituationer går inte att ordna helt ergonomiskt optimalt. Just därför tycker hon att det är viktigt att ta vara på de tillfällen då arbetsställningen faktiskt går att förbättra.

Hon vill gärna se att tandläkare varierar mellan att sitta och stå, när behandlingen och utrustningen tillåter det. Vid tyngre arbetsmoment kan stående arbete vara ett alternativ, menar hon.

Fotpedalen är ytterligare en detalj som kan få betydelse när samma rörelse upprepas under många arbetsdagar. Marie Jalkanen möter tandläkare som använder samma fot dag efter dag och vill att fler undersöker om placeringen går att ändra och om de kan lära sig att växla fot.

Dessutom är instrumentens utformning värd att se över. Hon pekar på att tunna, hårda handtag kan göra att användaren håller för hårt och spänner sig. Bredare handtag med greppvänlig yta kan vara ett alternativ att prova för att minska behovet av kraft i greppet.

Att själv gå och hämta patienten ger en stunds rörelse. Ett höj- och sänkbart bord kan göra det möjligt att stå när man skriver journal eller läser på inför nästa besök.

Molande värk i ländryggen, spänningar i nacken eller huvudvärk som återkommer under arbetsveckan är exempel på besvär som hon tycker att man ska uppmärksamma. Om besvären minskar under ledigheten kan det vara en anledning att undersöka hur arbetet påverkar kroppen.

Hennes råd till den som har ont är att söka hjälp hos en fysioterapeut och få en bedömning av vilka förändringar och övningar som kan behövas. Det kan också behövas ergonomisk hjälp på arbetsplatsen, där någon ser hur personen faktiskt arbetar.

Träning är en annan del av hennes råd för att orka genom yrkeslivet. Hon vill att tandläkare stärker kroppen, men också hittar rörelse som de tycker om och vill fortsätta med. Det kan vara promenader, längdskidåkning eller en aktivitet tillsammans med barnen.

– Vi behöver träna för att stärka upp kroppen i allmänhet, så att vi tål mer; men det hjälper inte mot problemen som kommer när vi sitter fel.