Livet är som en bergsbestigning, enligt Lars Tornstam. Medan vi klättrar har vi näsan mot berget och begränsad utsikt. Det är jobbigt och vi blir trötta. Men när vi kommer upp får vi syn på helheten och förstår på ett sätt som vi inte tidigare har gjort hur allt hänger ihop.
Lars Tornstam, professor emeritus i sociologi vid Uppsala universitet, forskar om gerotranscendens, en positiv utveckling som innebär att man med åren gradvis ändrar perspektiv och ser sig själv och sin omgivning annorlunda.
Inleder riksstämman
När årets odontologiska riksstämma invigs den 17 november föreläser han om vad gerotranscendens innebär. Det blir inledningen på ett av riksstämmans tre teman – tandvård för äldre.
Ålderdomen beskrivs ofta i negativa termer – främst av yngre och medelålders personer, konstaterar Lars Tornstam. Och det är inget nytt. Han tar William Shakespeares komedi Som ni behagar som exempel. En ung Shakespeare funderar över livets olika åldrar. Han beskriver människan mot slutet av livet som tandlös, smaklös och värdelös.
Det är den yngre mannens rädsla inför framtiden som kommer fram i monologen om världen som en scen, anser Lars Tornstam.
Vår bästa tid är nu
Människor tenderar alltid att tro att de befinner sig i den bästa åldern – och det gäller även många äldre, visar Lars Tornstams forskning.
Han har gjort kvantitativa och kvalitativa studier om hur äldre upplever åldrandet. Medan yngre människor ofta tror att äldre stannar av i sin utveckling, tycker de äldre att de inte gör det. Tvärtom upplever de att de fortsätter att utvecklas. De kommer högre och högre upp på berget och får syn på nya saker, berättar Lars Tornstam.
Med utvecklingen ökar ofta tillfredsställelsen. Man upplever nya delar av sig själv, och trivs bättre med sig själv. Behovet av den goda ensamheten ökar. ”Självsamhet”, kallar Lars Tornstam det för.
Samtidigt blir man mer sparsmakad i sitt umgänge. Kvalitet blir viktigare än kvantitet. Många äldre värdesätter ett fåtal djupa relationer med nära och kära mer än ytligt umgänge, även om de tidigare har gillat att mingla med bekanta och träffa nya människor.
Vuxna barn och vårdpersonal missförstår ofta utvecklingen och tror att det är ett tecken på minskad livslust eller depression.
Tidsuppfattningen förändras
Ett annat tecken på gerotranscendens är att tidsuppfattningen blir annorlunda med åren. Tiden upplevs som mindre linjär. Istället har man alla åldrar inom sig samtidigt, som en lök med olika lager. Barndomen finns i mitten och andra perioder i livet utanpå.
När man ser tillbaka på det man tidigare har gjort, upplevs det kanske inte med samma känslor som man hade då. Istället ser man det i perspektiv av det som har hänt sedan dess. Livserfarenheten innebär att man förstår sig själv lite annorlunda än man gjorde då.
Ett med omvärlden
Lars Tornstam, 68 år, gick i pension för ett år sedan. Han forskar, föreläser och skriver fortfarande, men trappar mer och mer ned. Ett projekt som han är lite engagerad i är en enkätstudie om hur äldre människor söker nära relationer på dejtingsajter. Känslor verkar vara viktigare än inkomst, yrke och klasstillhörighet.
Någon pensioneringschock har Lars Tornstam inte drabbats av. Pensionen ger en större frihet. Han är inte längre fast i ekorrhjulet, utan har övergått till att vara.
Inte så att han sitter stilla. Han har till exempelvis köpt en motorcykel. I somras körde han 500 mil med den. Att åka motorcykel är en sorts mindfulness, tycker Lars Tornstam. Han vistas i nuet, ett med omvärlden.
