Samtidigt som det finns problem med underdiagnostik och underbehandling finns det ett stort intresse, behov och förståelse, och ibland frustration, inom allmäntandvården kring diagnostik av bettfysiologiska tillstånd och om vad en allmäntandläkare ska kunna diagnosticera och behandla.
Vid symposiet presenteras en nyutvecklad metodik för diagnostik av smärta och funktionsstörningar som är relaterade till de vanligast förekommande tillstånden i käkled och käkmuskler. Målet är att allmäntandvården på ett effektivt sätt ska kunna identifiera de patienter som är i behov av behandling. Screening och undersökning i allmäntandvård kommer också att tas upp samt hur denna diagnostik (DC/TMD) kan användas när tandläkaren ska fatta beslut om behandling och remittering.
Brister vid diagnostiken
Enligt Anders Wänman, professor i klinisk oral fysiologi, institutionen för odontologi i Umeå, finns flera brister vid diagnostiken av dessa patienter:
– Vi försöker ta reda på mer om detta, men en del av orsaken är nog att grundläggande frågor inte ställs till patienterna, det vill säga om de har smärtor och funktionsstörningar i käksystemet, och därmed osynliggörs patienterna. Det finns också brister i grundkunskapen bland tandhygienisterna, som är den yrkesgrupp som utför många undersökningar. Det kan leda till underdiagnostik, liksom att allmäntandläkare kan uppleva osäkerhet vid diagnosticering, förklarar han.
När en patient ska remitteras kan vara svårt att avgöra i vissa fall.
– Min uppfattning är att tandläkaren ska remittera eller konsultera specialist om han eller hon känner osäkerhet vid bedömningen eller behandlingen. Om behandlingen har påbörjats och patienten inte upplever någon lindring av den insatta behandlingen är det också ett skäl till remittering.
