Foto: Colourbox
Åsikterna i denna debattartikel är textförfattarens, inte Tandläkartidningens.
Just nu ligger en utredning på regeringens bord med förslag om att slopa de subventionerade avgifterna för tandvård för asylsökande och papperslösa. Blir det verklighet kommer fler människor som redan lever i stor utsatthet att i praktiken lämnas utan grundläggande tandvård. Utredningen ”Tiotandvård – ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård”, vars remisstid precis har gått ut, innebär inte bara ett hot mot individers hälsa, utan också ett steg mot en ojämlik vård där vissa helt utestängs.
Utredningens direktiv bygger på en felaktig premiss: att det skulle vara möjligt att avskaffa särreglerna för tandvårdsavgifter för papperslösa och asylsökande utan att det påverkar deras rätt till tandvård som inte kan anstå. I praktiken är detta en omöjlighet. Rättigheter måste vara tillgängliga, även kostnadsmässigt, för att människor ska kunna tillgodogöra sig dem, något som också utredningen slår fast.
En av grundprinciperna i svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning är att vård ska ges efter behov och tandvårdslagen säger att god tandhälsa ska ges på lika villkor. Därutöver har Sverige förbundit sig att följa FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, där rätten till hälsa fastslås, och har tidigare fått kritik för att begränsa asylsökandes och papperslösas tillgång till vård. Även åtagandena i Agenda 2030 understryker vikten av att inkludera de mest utsatta först.
För de papperslösa och asylsökande som vi på Läkare i Världen möter, utgör till och med dagens subventionerade kostnad för tandvård en oöverstiglig barriär. Att helt ta bort subventionen kommer att göra tandvården otillgänglig för många av de mest utsatta i samhället. Detta leder till att fler avstår från tandvård, vilket i sin tur resulterar i försämrad folkhälsa och ökat behov av akutvård.
Att inte söka tandvård i tid kan få allvarliga konsekvenser. Obehandlade orala infektioner kan leda till livshotande sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar och sepsis. Socialstyrelsen har visat att nyanlända och asylsökande redan i dag söker akut tandvård i högre utsträckning än resten av befolkningen, något som beror på bristande tillgång till förebyggande vård.
Att avskaffa subventionerna skulle förstärka detta problem, vilket i längden skulle leda till ökade kostnader för akutvård. Dessutom konstaterar utredningen att förslagen kan leda till högre kostnader även för administration. På kort sikt kan staten möjligen spara pengar, men på lång sikt riskerar de totala vårdkostnaderna att öka. Samtidigt påverkas arbetsmiljön för vårdpersonal negativt, när de tvingas hantera patienters migrationsstatus och betalningsförmåga vid varje besök.
Om regeringen begränsar tillgången till tandvård för asylsökande och personer utan tillstånd skulle det inte bara utgöra en folkhälsorisk och en ekonomisk felbedömning – det skulle också innebära en allvarlig kränkning av grundläggande mänskliga rättigheter.
Mot bakgrund av detta uppmanar Läkare i Världen regeringen att:
- Behålla de nuvarande subventionerade avgifterna för asylsökande och personer utan tillstånd för att säkerställa tillgång till grundläggande tandvård.
- Prioritera förebyggande insatser som minskar behovet av akutvård och därmed de långsiktiga kostnaderna.
- Säkerställa att ett rättighetsperspektiv genomgående tillämpas när förslag om ny lagstiftning läggs fram.
Hannah Laustiola, generalsekreterare Läkare i Världen
