Bristen på akademiskt utbildad personal med pedagogisk kompetens är en stor utmaning för Sveriges tandläkarutbildningar, menar debattartikelns undertecknare.
Foto: Colourbox
Vi välkomnar inlägget ”Nu måste lärosätena visa musklerna” då det är hög tid för en konstruktiv dialog om förutsättningarna för att utbilda morgondagens tandläkare.
Det huvudsakliga motivet att starta en ny utbildning i Jönköping är den rådande tandläkarbristen. De befintliga utbildningarna håller redan en hög kvalitet, vilket säkerställs genom regelbundna utvärderingar av UKÄ. Det är här viktigt att påpeka att de som examineras från de befintliga utbildningarna uppfyller de av staten uppsatta utbildningsmålen för tandläkarexamen.
Vi har tagit del av Stiftelsen Högskolan i Jönköpings ansökan och utlåtandet från UKÄ. Ansökan är väl genomarbetad och ambitiös. De brister som identifierades av bedömningsgruppen var att antalet lärare med pedagogisk, professionsrelaterad och vetenskaplig kompetens inte stod i proportion till utbildningens omfattning, innehåll och genomförande. Dessa brister medför också att det inte finns en för utbildningen relevant akademisk miljö med en god koppling mellan odontologisk forskning och utbildning. Vidare ansåg bedömargruppen att de planerade fyra terminer långa basmedicinska studierna i början av utbildningen, inte var tillräckligt tydligt förankrade i odontologi för att kunna möta lärande- och examensmålen för tandläkarprogrammet.
Den av Jönköping föreslagna VFU, som ska ske helt utanför lärosätena, skulle inte ha inneburit någon ekonomisk besparing för avnämaren. Däremot skulle utbildningen blivit helt beroende av regionerna för sitt genomförande. En uppenbar sårbarhet i ett samhälle med tvära kast i ekonomiska förutsättningar och tillgång på arbetskraft.
Avskaffande av AT
Avskaffande av AT-året var ett initiativ från avnämarna, relaterat till den dåtida arbetsmarknadssituationen med få tillgängliga arbetstillfällen för nyutexaminerade tandläkare, och inte från lärosätena. Det var nog ingen som förväntade sig att AT-året skulle kunna kompenseras med sex månaders förlängning av utbildningen inom lärosätena. Men det var den finansiering som erhölls från Utbildningsdepartementet. Vi välkomnar ett återinförande av AT, men detta bestämmer inte lärosätena över.
”Det är en allvarlig och ökande brist på akademiskt utbildad personal.”
Antalet legitimationsindragningar för tandläkare ökade under 2020–2022 till ett genomsnitt på sexton per år mot fem per år under perioden 2015–2019 [1–3]. Det finns ännu ingen officiell utredning som kan svara på orsaken till denna ökning. Under samma period (2015–2022) har dock den årliga legitimationsindragningen för sjuksköterskor ökat med mer än fyra gånger och för läkare och andra vårdprofessioner med drygt tre gånger [1–3]. Således talar dessa siffror antingen för ett systemproblem för legitimationsyrken eller för ett förändrat arbetssätt på IVO som förklaring till ökningen, snarare än en generell försämring av vårdutbildningar i Sverige.
Samverkan är essentiell
Samverkan mellan avnämarna och lärosätena är helt essentiell för att tandläkarutbildningen ska vara relevant och verklighetsanpassad. Av den anledningen är denna samverkan stark. Till exempel sker arbetet med nya utbildningsplaner i nära samverkan med avnämarna vid respektive lärosäte. Vid samtliga lärosäten deltar avnämarrepresentanter i utbildningsnämnder, programråd och/eller referensgrupper till de nya utbildningsplanerna. Ytterligare samarbete sker bland annat genom samverkan kring verksamhetsförlagd utbildning, specialist- och forskarutbildning samt utvecklingsarbete. Många av lärarna vid fakulteterna har anställning inom både lärosätet och regionen. Vi värdesätter och värnar om denna värdefulla input i vårt arbete. Det är ju för avnämaren som vi finns till.
Det är en allvarlig och ökande brist på akademiskt utbildad personal som är tandläkare/tandhygienister, specialister, disputerade och dessutom har pedagogisk kompetens. Dessa är helt avgörande för att få och kunna behålla examinationsrätten. Detta har debatterats i medierna av befintliga lärosäten och upprepade gånger framförts till beslutsfattare och finansiärer av utbildningen. Kring denna utmaning borde Tandvårdssverige enas och verka tillsammans mot styrande organ. Löser vi inte det problemet nu har vi väldigt svårt att skala upp tandläkarproduktionen, och vi kommer på sikt att få problem med att behålla den vi har.
Per Alstergren, dekan, odontologiska fakulteten, Malmö universitet
Pernilla Lif Holgerson, prefekt, institutionen för odontologi, Umeå universitet
Peter Lingström, prefekt, institutionen för odontologi, Göteborgs universitet
Bodil Lund, prefekt, institutionen för odontologi och universitetstandvården, Karolinska institutet
