I odontologiska riksstämmans program i år finns ett seminarium som heter ”FluORO”. I informationstexten om seminariet står det bland annat: ”I sociala medier diskuteras fluoranvändningens risker vilket väcker en oro hos befolkningen.
Är denna oro befogad? Hur ska vi inom tandvården kunna bemöta oroliga patienter på ett sakligt sätt?”
I Tandläkartidningen nummer 3/2015 står det i artikelrubriken ”Nu ökar oron för fluor”. I ingressen förtydligas det med: ”Mirakelmedlet som förbättrat världens tandhälsa är självklart inom tandvården. Men i dag sprids fluornegativa åsikter som aldrig förr i sociala medier. Nu höjs röster för att tandvården måste ta fram mer fakta om fluor och lära sig att kommunicera på ett bättre sätt med dem som känner oro.”
I den ovan nämnda artikeln i TLT säger Göran Koch, professor emeritus i pedodonti, ”att tandvården i dag har ett pedagogiskt problem”.
Jag skulle vilja komplettera med att säga att ”fluor” i tandvården också är ett semantiskt problem.
En tysk tandläkarkollega som började arbeta i Sverige uppmärksammade mig på att vi i Sverige säger ”fluor”och inte ”fluoride”. För honom var det en förvirrande otydlighet.
Att vara lyhörd för fluOROn är naturligtvis viktigt om vi med saklighet ska kunna få patienten att förstå fluoridens lokala effekter på tandhälsan. Samtidigt måste vi komma ihåg att tillförseln av fluorider bara är ett instrument för att förstärka salivens naturliga försvar, medan intagsfrekvens, kolhydraternas beskaffenhet, munhygientekniker med mera är ännu viktigare faktorer för att bibehålla en god tandhälsa.
Då talar vi om beteendeförändringar som ställer stora krav på intresse och följsamhet hos individen, vilket jag upplever att de fluOROliga har. De är ju redan engagerade!
Fluor är mycket riktigt ett giftigt grundämne vars enda sammankoppling med de verksamma substanser vi använder i tandvården är dess jon, fluoriden. Om tandvården vidmakthåller denna språkliga felanvändning kan vi inte begära att allmänheten ska förstå att det inte är det giftiga grundämnet vi propagerar så hårt för.
Lika lite som vi kallar bordssaltet natriumklorid för ”klor” bör vi i alla sammanhang där vi menar fluoridjonen använda begreppet fluor. Det smakar kanske konstigt i munnen att säga fluoridlacka, fluoridskölja eller fluoridexponera, men så är det med paradigmskiften – det tar tid.
Härmed startar jag ett paradigmskifte!
Peter Stade
tandläkare
Tandhälsan Fårösund/Praktikertjänst
Annons
Annons
