Foto: Colourbox.
Svensk tandvård är i världsklass, i alla fall hittills. Det finns stora frågor att arbeta med och många tandläkare har i dag en vardag som gör att de tvivlar på sitt yrkesval och inte orkar arbeta heltid, eller alls. Varje patient som inte erbjuds tandvård utifrån deras behov och inom en tid som är värdigt ett välfärdssamhälle är ett misslyckade.
Tillgängligheten är ojämn och ansträngd och det finns en oförmåga hos många vårdgivare att rekrytera och behålla personal. Men att lösningen skulle vara regleringar och ett förstatligande av tandvården, eller att tandvården blir slagträ i en stundtals sorglig politisk debatt, är ingenting som Tandläkarförbundet önskar. Tvärtom är det något vi arbetar hårt för att förhindra.
Tandvårdscheferna skriver i sin debattartikel att en lösning på utmaningarna för tandvården skulle vara att styra etableringen. Om man i den formuleringen menar incitament för att underlätta etablering i områden som innebär ett större risktagande instämmer vi till fullo. Om man menar att förbjuda etablering så tror vi inte att det kommer att lösa varken de utmaningar vi har framför oss i dag, eller morgondagens frågor. Det är viktigare att vi får fler tandvårdsaktörer som vågar starta upp egna verksamheter, än att få igenom en statlig styrning av etableringsrätten för tandvårdsaktörer.
Visionen om att få individer i åldern 20-23 år att etablera bra vanor med regelbundna besök i tandvården tidigt i sitt vuxenliv är förvisso intressant, men när det kommer till att prioritera resurserna är den reformen för tillfället alltför ambitiös. Det är viktigt att man inte förenklar bilden och argumenten så att politiker och beslutsfattare får uppfattningen om att det går att plocka de sparade tre åren mellan 20 och 23 för att täcka kostnaden för motsvarande tidsepok mot slutet av livet. Alla som arbetar med tandvård, och säkert även allmänheten, förstår att det är ett helt annat behandlingsbehov och andra kostnader. Men visst, det kan räcka en liten bit!
Det kan inte vara en naturlag att barntandvården ska vara underfinansierad.
Slutligen, och kanske det viktigaste, är barntandvården. Det kan inte vara en naturlag att barntandvården ska vara underfinansierad. Det är märkligt att tandvårdscheferna tar för självklart att det är en faktor som inte går att påverka, men samtidigt föreslår andra åtgärder som kräver ökade resurser.
Tandläkarförbundet kommer fokuserat fortsätta driva frågan om en kostnadstäckning för barntandvården. Barntandvården är ju något av det viktigaste vi har! Vi vill inte att några av våra riksföreningars medlemmar ska arbeta med verksamhet som inte är hållbar. Den engelska benämningen, cost recovery, beskriver på ett bättre sätt vad det handlar om. Återhämtning av kostnader. Och återhämtning för såväl tandläkare som de ekonomiska förutsättningarna är avgörande för att bibehålla hög kvalitet och en fortsatt hög attraktion till yrket!
Chaim Zlotnik, ordförande Sveriges Tandläkarförbund
Peter Schulz, vice ordförande Sveriges Tandläkarförbund
