Doldisen bakom tandvårdsstödet

Lars Sjödin har omfattande kunskaper om det statliga tandvårdsstödet. Han var med från starten, först som särskild expert i utredningen, sedan som ämnessakkunnig på Socialdepartementet när tandvårdsstödet togs fram och därefter som utredare på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) när stödet skulle utvecklas.

Nu är han försäkringsodontologisk koordinator på Försäkringskassan, som betalar ut tandvårdsstödet och kontrollerar att det används rätt.

Ålder: 63 år.
Familj: Sambo, tre vuxna barn.
Bor i: Umeå.
Utbildning: Tandläkarexamen, Umeå 1978.
Jobb: Försäkringsodontologisk koordinator på Försäkringskassan.
Fritid: Umgås med familjen, renoverar veteranmotorcyklar.
Senaste tandläkarbesöket: En vanlig kontroll i september.
På nattduksbordet: Språktidningen.
Oanad talang: Bra på att lackera motorcyklar.
Foto: Mikael Lundgren

I dag vet Lars Sjödin både hur det var tänkt med tandvårdsstödet och hur det faktiskt har blivit.

– Det har varit social ingenjörskonst att få systemet att fungera, konstaterar han.

Han är nöjd med att ha varit med om hela processen – och också med resultatet.

”Det är tokrea!”

– Jag tycker att det är ett fantastiskt tandvårdsstöd. Vi har aldrig haft ett så generöst stöd, speciellt till dem som har stora behov. Det gäller för alla, inte som förra stödet som var extra generöst för 65-plus. Och det är ett smart system också, i och med att det är datoriserat och går att ändra, säger han.

Men många patienter tycker att det är dyrt att gå till tandvården …

Lars Sjödin svarar innan jag ens hinner ställa frågan.

– Det beror på vad du jämför med, men du får tandvård för 10 000 kronor och betalar bara 1 500 kronor efter den högre högkostnadsgränsen. Det är tokrea!

Han kan förstås förstå att 6 000 kronor eller 10 000 kronor ändå kan vara väldigt mycket pengar för en individ. Men subventionen blir många gånger större.

– Stödet till en person kan vara 200 000 kronor. Det är mycket pengar, och då behövs det mycket kontroll.

Mer träffsäkra kontroller

Regelverket är till stor del inbyggt i systemet. Det är därför tandläkare tycker att tandvårdsstödet är krångligt, och säkert patienterna också, tror han, men det minskar behovet av kontroller.

Lars Sjödins jobb på Försäkringskassan omfattar flera olika delar. Han arbetar för att tandvårdsstödet går till vård som TLV har bestämt. Bland annat deltar han i Försäkringskassans kontroll av stödet tillsammans med många andra på myndigheten, och han arbetar med att utveckla systemet så att kontrollerna blir mer träffsäkra.

– Jag ska se till att tandvården följer reglerna och gör det så likartat som möjligt. Vi vill inte kontrollera de som sköter sig utan där det behövs.

Fusk med tandvårdsstödet är inte vanligt, men det förekommer, enligt Lars Sjödin.

– Det tycker vi inte alls om.

Data-mining

Kontroller ska göras där det finns stor risk för felaktigt utnyttjande.

– Vi vill fokusera på områden där det finns risk för fel eller där många har missförstått reglerna under lång tid. Vi kontrollerar också de som ofta gör fel.

Genom att studera statistiken kan Försäkringskassan beräkna vad som är ”normalt”.

– IT-stödet är smart och hjälper oss hitta det som avviker. Vi har hållit på med data-mining i några år och blir bättre och bättre på det, säger Lars Sjödin.

Han berättar om en tandläkare i Stockholm som Försäkringskassan tror har överutnyttjat tandvårdsstödet. Tandläkaren har undersökt eller behandlat drygt 330 personer på ett år och har fått 4,4 miljoner kronor i ersättning från staten under det året. Under samma period har han rapporterat in över 1 000 basundersökningar, cirka 1 200 fyllningar och nästan 200 tandkronor. Det är väldigt mycket mer än median.

Statistiken bevisar inte att han har gjort fel, men eftersom han sticker ut har Försäkringskassan kontrollerat honom.

– Han kommer att få flera kontroller. Ser vi att han har gjort mycket fel sätter vi in sanktioner. Vi kan till exempel sätta in särskilda kontroller.

Larm till IVO

Då betalar vi ut pengar först när han skickar in journalunderlag, röntgenbilder och uppgifter på vad patienten betalar. Det blir jättekrångligt för tandläkaren, men vi gör det bara om det finns anledning att tro att stödet används fel, berättar Lars Sjödin.

Mellan 10 och 20 tandläkare råkar ut för den sortens kontroller varje år.

Fusk och slarv kan man också komma åt genom att samarbeta med andra myndigheter.

– När vi ser att patienter far illa slår vi larm till IVO. Om tandläkare röntgar jättemycket kontaktar vi Strålskyddsmyndigheten. Om föreskrifterna är svåra att följa eller kan tolkas på olika sätt för vi diskussioner med TLV. När tandläkare importerar protetik från tandtekniska laboratorier utanför EU och själva ska stå som tillverkare, kontaktar vi Läkemedelsverket som kan kontrollera om de gör det.

Den röda tråden

En annan del i jobbet är att företräda Försäkringskassan när reglerna för tandvårdsstödet ska utvecklas.

– Jag gillar stora sammanhang och vill bidra till människors hälsa. Det gäller att se vart man är på väg och konsekvenserna av olika förändringar. Den röda tråden är samhällsnyttan med stödet, säger Lars Sjödin, som har studerat folkhälsa och intresserar sig för de frågorna.

Att vara rådgivare till myndighetens ledning i odontologiska frågor ingår också i Lars Sjödins tjänst.

– Jag kan uppfattas som maktperson, men jag har inte mycket makt, påstår han försynt på västerbottniska.

Men om det är du som viskar i örat på de som bestämmer och de lyssnar på dig, då har du väl makt?

Han ler lite blygt och rycker på axlarna. Ger inget svar på frågan, utan påpekar istället att han inte är chef för de försäkringsodontologiska rådgivarna eller för utredare på myndigheten som kontrollerar att reglerna följs.

– Jag är ingen konfrontationsperson, utan en konsensusperson. Jag vill få dem att se på saken på samma sätt.

Menar han ledningen eller myndighetens försäkringsodontologiska rådgivare? Jag uppfattar det som tvetydigt.

”Jag är hyfsad som tandläkare, är både händig och social.”

Lars Sjödin har haft nästan alla jobb man kan ha inom tandvården, och har sett tandvården från olika perspektiv. Hur kommer det sig att han har blivit Försäkringskassans främsta expert på området?

– Jag har följt någon sorts naturlig karriärväg. Jobben har byggt på varandra och jag har fått användning för det jag har gjort tidigare. Jag har skaffat mig en erfarenhet som är unik och har möjlighet att påverka tandvårdens utveckling.

Förutom erfarenhet har han personliga egenskaper som har varit till nytta. Han är målmedveten, har förmåga att överblicka och se slutmålet, berättar han.

Han började som distriktstandläkare i Umeå på 1970-talet och jobbade som kliniskt verksam chef inom folktandvården på 1980- och 1990-talet.

– Jag är hyfsad som tandläkare, är både händig och social. Därför jobbar jag fortfarande kliniskt på 10 procent och har även lite helgjourer. Jag gillar att man får respons från patienterna. Oftast är de jättenöjda trots att det kan göra ont och kostar.

Uppsökande och nödvändig tandvård

Att han jobbar kliniskt i mycket liten omfattning i dag beror på att han har velat använda de andra kunskaperna han har skaffat sig längs vägen.

Bland annat drev han vid sidan av tandläkarjobbet i drygt tio år en klädaffär i Umeå tillsammans med sin fru, också hon tandläkare.

Runt sekelskiftet och in på 2000-talet var han projektledare och beställare för Västerbottens tandvårdsstöd under ett antal år. Sedan var han tillsynstandläkare på Socialstyrelsen ett par år innan han inriktade sig på det statliga tandvårdsstödet.

– Som beställare var jag med och införde uppsökande och nödvändig tandvård, som lanserades i Västerbotten 1999.

Patienter som var sjuka eller hade funktionsnedsättning fick ett bättre stöd. De betalade på den tiden 100 kronor per besök och landstinget resten.

– Vi hittade ett smidigt system, som i princip finns kvar i Västerbotten i dag.

Mycket tandhälsa för pengarna

Lars Sjödin blev ämneskunnig på Socialdepartementet när regeringen tog fram sin beställning av tandvårdsstödet och fortsatte sedan som odontologisk utredare på TLV mellan 2008 till 2012.

– Uppdraget på TLV var att se till att det blev så mycket tandhälsa för pengarna som möjligt. Där hade jag glädje av mina studier i folkhälsovetenskap, berättar han.

En annan grundtanke var att onödig tandvård inte skulle subventioneras. Men sedan var det många avvägningar som spelade in när TLV:s regelverk utvecklades.

– Snabbt, bra och billigt på samma gång finns inte. Kvalitet kostar. Tandvård som fungerar klanderfritt blir oftast inte billig, eller också tar det tid. Görs det snabbt blir det kanske inte bra.

Hålla fingerfärdigheten vid liv

Under ett mellanspel därefter var Lars Sjödin klinisk tandläkare och lärare på Tandläkarhögskolan i Umeå. Det var ett bra tillfälle att testa regelverket i praktiken och hålla fingerfärdigheten vid liv innan han gick vidare till Försäkringskassan, där han har jobbat i fyra år.
Hur ser framtiden ut?

– Jag fyller 64 år, så det är inte så långt till pensionen. Jag är frisk och kry och tycker det är kul att jobba, så jag tänker nog arbeta till 67. Sedan blir det kanske volontärarbete, men det får jag se då.