Det visar en rapport från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).
Omkring 29 procent av dem som erbjöds den uppsökande verksamheten 2011 tackade nej, jämfört med drygt en femtedel 2010.
Varför allt fler tackar nej till den uppsökande verksamheten framgår inte av statistiken, men det kan bero på att de har etablerade kontakter med tandvården.
För att kunna få uppsökande och nödvändig tandvård krävs ett omfattande vårdbehov och ett tandvårdsstödsintyg från kommunens biståndsbedömare. 2011 fanns 171 800 registrerade intyg. 2010 var antalet 165 590.
Den uppsökande verksamheten innebär att patienten erbjuds en munhälsobedömning av tandvårdspersonal och individuell instruktion om hur den dagliga munhygienen skall utföras.
Behövs det, får patienten sedan kontakt med tandläkare eller tandhygienist för att få nödvändig tandvård till samma avgift som den öppna hälso- och sjukvården.
Men personer med intyg kan få nödvändig tandvård utan att först ha fått en munhälsobedömning. Man kan alltså få nödvändig tandvård hos sin vanliga tandläkare.
Nödvändig tandvård allt dyrare
Den uppsökande verksamheten i landet kostande knappt 35 miljoner kronor 2011, en minskning med nästan 15 miljoner kronor från 2010.
Landstingens kostnad per uppsökt patient varierar kraftigt. 2011 var den genomsnittliga kostnaden lägst i Halland – 20 kronor per uppsökt person jämfört med 802 kronor i Örebro län.
SKL noterar att det är en trend att kostnaderna för uppsökande tandvård inte ökar, eller till och med minskar. Men samtidigt har nödvändig tandvård under flera år blivit allt dyrare.
2011 blev den nödvändiga tandvården drygt 50 miljoner kronor dyrare än 2010.
Läs mer i SKL:s rapport ”Uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård åt äldre och funktionshindrade samt tandvård som ett led i sjukdomsbehandling – uppföljning av 2011 års verksamhet”.
