Flera aktörer kan krävas för att stävja tidig karies

Studien påbörjades 2011 och följde barn från ett års ålder till fem–sjuårsåldern. Sammanlagt ingick omkring 2 500 barn från 23 Stockholmsmottagningar i högriskområden. Studien visade att flera socioekonomiska faktorer samtidigt ökade risken för tidig karies: invandrarbakgrund, låg familjeinkomst och låg utbildning hos mamman. Godis och söt dryck var andra riskfaktorer.

– Riskfaktorerna känner vi till sedan tidigare. Det som gör denna studie särskilt intressant är att vi kunde studera riskfaktorerna vid flera åldrar eftersom vi följde barnen över så pass lång tid, berättar Maria Anderson, specialist i pedodonti vid Eastman­institutet vid Folktandvården Stockholm och förstaförfattare till studien.
Även om fler barn med tiden fick karies, hade tandborstning med fluoridtandkräm ändå en viss skyddande effekt. Barn som fick godis vid ett års ålder hade större risk att få karies under hela förskoleåldern.
– Detta talar för att vi bör senarelägga introduktionen av socker – till två års ålder har den internationella barntandläkarföreningen föreslagit.
Studien gjorde en jämförelse av barn som fick fluoridlack mellan ett och tre års ålder och barn som inte fick det, men det gav ingen skillnad.
– Åtminstone räcker det inte med fluoridlack två gånger om året. Men med större doser ökar risken för fluoros.

Fluoridtandkräm

Barnen i studien använde ofta redan fluoridtandkräm. Trots detta hade 42 procent av barnen utvecklat karies vid sju års ålder.
– Vi kunde också se att ju fler riskfaktorer som fanns samtidigt, desto större var risken, berättar Maria Anderson.

Prevention på flera nivåer

Hennes slutsats, från egen erfarenhet och forskning, är att prevention behövs på flera nivåer.
– Eftersom karies är en multifaktoriell sjukdom finns inte bara en lösning. Samma preventiva insatser till alla hjälper till viss del. Men för att nå högriskgrupperna verkar det även behövas helt andra typer av insatser, av flera yrkesgrupper.

Hembesök

För att få en mer jämlik hälsa pekar hon på att det krävs samverkan mellan olika samhällsinstanser. I riskområden har barnhälsovården arbetat med hembesöksprogram som haft gynnsamma effekter på barnens mående. Där man också lyfte tandborstningen sågs en positiv effekt på tandhälsan så länge stödet fanns kvar, men inte när de extra insatserna försvann.
– Det verkar som att ett mer kontinuerligt stöd krävs vid arbete med socialt och ekonomiskt utsatta grupper.

Förmedla till barnhälsovården

Hon pekar även på språkets betydelse, dels för att ta till sig information från tandvården, dels för att språk ger självförtroende till att förändra vanor.
För den enskilda tandläkaren är hennes råd att vara medveten om riskfaktorerna, ta anamnes, uppmärksamma om ett barn har mycket karies och då förmedla det till barnhälsovården.
– De känner barnet bättre och kan ta ett helhetsgrepp om barnets hälsa.