För Jonathan var Island ett lätt val

Inför åttonde terminen på Karolinska Institutets tandläkarprogram packade Jonathan Wiberg resväskan och for till ­Islands huvudstad Reykjavik. För honom var det ett lätt val när han jämförde de städer KI har Erasmusavtal med.

– Under mina tandläkarstudier ville jag hela tiden göra mer och lära mig mer. Det är allmänt känt att man under utbildningen i Island jobbar med patienter både förmiddag och eftermiddag, fyra och en halv dag i veckan. Det är mycket mer än i Sverige, så jag såg en chans att utvecklas lite extra.
Med sig tog han också kameran.
– Jag är väldigt fotointresserad och tycker framför allt om landskapsfoto. Jag ville ta tillfället i akt att utöva min hobby när jag inte hade patienter.

”Det var en fantastisk upplevelse, jag hade jättebra lärare och flera av dem har jag fortfarande kontakt med.”

Nu har det gått tre år sedan mötet med de vidsträckta vyerna och vårterminen på tandläkar­utbildningen i Reykjavik.
– Det var en fantastisk upplevelse, jag hade jättebra lärare och flera av dem har jag fortfarande kontakt med.
Utlandsvistelsen var så gi­vande att han efter de två avslutande terminerna på KI återvände till Island. Han längtade tillbaka till det patientnära jobbet, men också till sin flickvän Íris Lind Bjarnadóttir, som han träffade under utbytet. Hon var en av sju isländska tandläkarstudenter på den utbildning han följde.

Stort vårdbehov

När Jonathan Wiberg återvände gjorde han det som isländ­ska studenter alltid gör. Några veckor före examen skickar de mejl till alla tänkbara arbetsgivare och meddelar att de vill ha arbete.
Han fick ett antal svar och fastnade för en klinik i Akranes, ett samhälle med omkring 7 000 invånare 45 minuters bilfärd norr om Reykjavik.
– Där hade jag förstått att det fanns ett stort vårdbehov med mycket rehabiliteringar. Jag fick något rejält att bita i, särskilt som jag fortfarande inte kunde språket.

Helproteser och svår karies

Jonathan Wiberg arbetade med helproteser och annan protetik, men framför allt handlade jobbet om att behandla patienter med svår karies.
– Länge kändes det som att jag stod och skyfflade karies hela dagarna och jag lärde mig jättemycket. Det tog nog ett och ett halvt år innan jag tyckte att jag började få kontroll på läget hos mina patienter och jobbet inte bara handlade om att släcka bränder.

Arbete till havs

En förklaring till den dåliga tandstatusen var att många av patienterna under långa perioder arbetade ute till havs.
– Då blir tandhälsan ofta lidande och när de kommer till tandläkaren vill de ofta att vi gör drastiska ingrepp för att de inte ska riskera tandvärk. Kunde man göra en rotbehandling på en tand, men prognosen var 50–50, insisterande de på att ta bort tanden för att inte få en allvarlig infektion ute till havs.

Familjekliniken i Örebro

I Akranes var Jonathan fyra dagar i veckan, den femte jobbade han hos sin tidigare lärare i protetik. Även där fick han göra väldigt mycket och lärde sig allt mer om det kliniska arbetet.
I somras flyttade Jonathan och Íris Lind Bjarnadóttir till Sverige med sin ett år gamla son. Tillsammans jobbar de på familje­kliniken i Örebro som Jona­thans föräldrar och morföräldrar drivit i över 60 år.

”Jag kommer alltid se tillbaka på de fyra månaderna på Island som den roligaste och mest givande perioden.”

Han konstaterar att Erasmusutbytet blev en avgörande period i hans liv. För hans utbildning blev det en nytändning.
– Jag var jättenöjd med min tid på KI men jag kommer alltid se tillbaka på de fyra månaderna på Island som den roligaste och mest givande perioden. ­Efter sju terminer kan man sin utbildning och campus så till den milda grad att det är jätteskönt att få uppleva något annat några månader, och sedan komma tillbaka med lite nya ögon.
Läs mer om Erasmusprogrammet: ”Erasmus vill locka tandläkarstudenter”