Fortsätt utveckla frivillig efterutbildning

I hela Europa finns, i stort sett, någon typ av obligatorisk efterutbildning, men inte i Sverige. I många länder får tandläkaren själv välja hur hen ska få ihop sina obligatoriska poäng. I detta ligger en risk. Tandläkaren kan helt undvika kurser i vissa ämnen och i stället samla poäng bara genom att gå på till exempel implantatkurser. Ett sådant system främjar inte god och hållbar tandvård. Det ökar inte patientsäkerheten eller tandläkarens trovärdighet generellt, för även en tandläkare som nischat/specialiserat sig inom implantologi behöver ha aktualiserad kunskap inom andra odontologiska ämnen.
Befintliga strukturer för fortbildning i Sverige bygger på frivillighet. Från det att man erhållit sin legitimation har man själv ansvaret att uppdatera sina kunskaper och färdigheter. I Sverige bedöms intresset för ett införande av en obligatorisk efterutbildning för tandläkare i nuläget vara mycket lågt. Hur ska då människor trots detta kunna lita på att de får en god och säker tandvård?
Vi kan inte vänta på ett eventuellt framtida beslut om obligatorium. Sedan 2015 pågår i Fortbildningsrådet inom Sveriges Tandläkarförbund överläggningar och ett utvecklingsarbete kring en strukturerad och dokumenterad fortbildning. Hur kan vi bäst sjösätta ett ”frivilligt obligatorium” som kan ge önskade effekter?
I ett samarbete mellan SKR (Sveriges Kommuner och Regioner), Sveriges Tandläkarförbund och Stockholms universitet har en digital kunskapsplattform för tandläkare, TAK, utvecklats. Vårt mål med TAK är att samtliga odontologiska ämnen ska ingå i plattformen. Kunskapsinnehållet ska hållas aktuellt, relevant och evidensbaserat. Den viktiga uppgiften att uppdatera plattformen innebär för ämnes- och specialistföreningarna en möjlighet att nå ut med sin kunskap till Sveriges tandläkare, som under en bestämd tidsperiod digitalt kan ”tentera av” ämnena i TAK. En godkänd tentamen gäller under ett visst antal år. Därefter behöver tandläkaren göra ett nytt prov i ämnet, vilket alltså innebär en kontinuerlig validering av den egna kunskapen.
Denna form av bred fortbildning skulle kunna kombineras med poänggivande kurser liknande det europeiska systemet, och ge möjligheten att fördjupa sig i de ämnen man själv är särskilt intresserad av. Detta kan vara ett sätt att uppnå patientsäkerhet och kvalitet i tandläkarens behandlingar och bemötande, och samtidigt ge en fingervisning om vilka kunskaper som behöver uppdateras.
Tandläkare kan sedan utnyttja denna dokumentation av kunskapsnivån i kontakten med sina patienter, kolleger och i sitt CV, samt som marknadsföring på TLV:s Tandpriskollen.
”Obligatorisk efterutbildning en förutsättning för förtroendet” – kanske är det så, men vi uppmanar till fortsatt debatt och utveckling av alternativa vägar!