Gotland vill kalla färre till revision

Frågan har diskuterats politiskt inom Region Gotland tidigare i år sedan tandvårdschefen Göran Gynther presenterat sin syn på nödvändiga prioriteringar.
– Jag ville väcka en diskussion om det är rimligt att kalla de vuxenpatienter som har den allra bästa munhälsan, utifrån de ytterst begränsade resurser som vi har i glesbygd och att det kräver ganska tuffa prioriteringar, säger Göran Gynther.
– Jag tycker inte att vi slent­rian­mässigt ska kontrollera helt friska patienter som aldrig haft några problem från munhålan, inte har några allmänsjukdomar, som aldrig haft karies eller parodontit och som saknar riskbeteende. För 30 år sedan hade vi kanske resurserna att kalla den här gruppen friska patienter – det har vi inte längre.

”Det viktiga här blir att informera patienten ordentligt: Du har ett minimalt vårdbehov, du kommer att klara dig själv, vi kan avstå från onödiga undersökningar och du hör av dig vid behov.”

Han håller med om att det saknas studier kring effekterna av att inte kalla vissa patienter regelbundet.
– Nu har vi inte gjort det inom Folktandvården Gotland – även om det går rykten runt om i Sverige om att vi inte kallar vuxna patienter längre. Så är det inte. Men tanken känns viktig att väcka.
Göran Gynther tillägger att det är mindre viktigt om patientgruppen kallas om sju eller tio år.
– Det viktiga här blir att informera patienten ordentligt: Du har ett minimalt vårdbehov, du kommer att klara dig själv, vi kan avstå från onödiga undersökningar och du hör av dig vid behov. I annat fall kallar vi dig så småningom – men det kommer att dröja väldigt länge.

Löser inte resursbristen

Göran Gynther hänvisar till egna reflektioner från chefsuppdrag utanför tandvården.
– Jag har många års erfarenhet av att vara chef inom sjukvården och har då alltid tänkt: Varför håller vi på som vi gör inom tandvården? Sjukvården kallar ju inte varenda frisk patient. Sedan är det självklart att vi inte ska släppa patienter med riskbeteende och ett vårdbehov. De ska kallas regelbundet och en del patienter behöver gå väldigt ofta.
Han pekar samtidigt på att längre intervall för ”friska vuxna” inte löser resursbristen.
– Här på Gotland är det grovt räknat omkring 10 procent av vuxenpatienterna som har noll risk så det är ingen stor grupp, men samtidigt kan vi nog räkna med att gruppen blir större genom god barn- och ungdomstandvård.
Hur har förändringen tagits emot?
– Den har mött lite diskussion inom organisationen – det är nog inte alla som har känt sig helt bekväma med att tänka lite annorlunda. Men jag tycker att den får allt mer acceptans, och även hos patienterna.

Maria Pfeiffer Wallin, ordför­ande för Gotlands TT-avdelning, anser att de förlängda revisionsintervallen varit en omställning sedan starten hösten 2019.
Hon upplever att många var skeptiska inledningsvis men att det vänts till att många med­arbe­tare nu ser fördelar med att styra resurserna mot högrisk­patienter.
Maria Pfeiffer Wallin betonar att det handlar om en liten grupp vuxenpatienter i riskgrupp 0, som tidigare kallats vartannat år, och att Folktandvården Gotland inte slutat att kalla vuxna till revisionsundersökningar utan att det är ett intervall på sju år som gäller.
– De patienter som vi bedömer har låg risk, alltså de med god egenvård, vars allmänhälsa, anamnes och röntgen inte skiljer sig nämnvärt från tidigare undersökningar, får ett långt intervall, medan högriskpatienterna kallas var 18:e månad till tandläkare och till tandhygienist 0–4 gånger per år.
– När vi ger ett långt intervall informerar vi patienten om hur länge det dröjer till nästa kallelse och att hen får och bör höra av sig tidigare om något händer med tänderna eller munnen, säger Maria Pfeiffer Wallin.

Nationella riktlinjer

Elisabeth Wärnberg Gerdin, enhetschef på Socialstyrelsen, pekar på att det inte finns nationella rekommendationer avseende revisionsintervall och att frågan inte omfattas av de nationella riktlinjerna för vuxentandvård.
Tandvårdslagens portalparagraf, med de krav som ställs på vårdgivarna är allmänt hållna kring kvalitet, tillgänglighet och trygghet.
– En god vård kännetecknas av att den är personcentrerad, jämlik och säker. Av patientsäkerhetslagen framgår vidare att tandvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Vårdgivarens prioriteringar ska alltid göras med detta som utgångspunkt, säger Elisabeth Wärnberg Gerdin.

”Vi har jättesvårt att rekrytera till landsbygden.”

De gotländska revisionsintervallen har varit en del av en större kartläggning kring hur folktandvården kan klara kompetensförsörjningen. Tandvårdsledningen har delvis fått tänka om efter att ha nobbats att röra klinikorganisationen.
– Gotland är litet till både ytan och befolkningen och vi ger allmäntandvård vid fyra kliniker – en i Visby och tre landsbygdskliniker. Det är ganska stor skillnad på möjligheterna att rekrytera, där vi i alla fall i Visby kan locka nyexaminerade tandläkare, däremot sällan erfarna tandläkare. Unga tandläkare vill jobba på en större klinik med kolleger för handledning och stöd – inte sitta på en tvåtandläkarklinik på landsbygden och riskera att vara ensam när kollegan är sjuk eller ledig. Så vi har jättesvårt att rekrytera till landsbygden, säger Göran Gynther.
– Från politikerna fick vi uppdraget att försöka minska kostnaderna så jag tänkte att jag i alla fall måste försöka driva frågan om klinikorganisationen med förslaget att lägga ner en klinik. Det skulle spara pengar och vara logiskt utifrån att vi länge haft problem att rekrytera till landsbygden. Men politikerna sade stopp. På Gotland ses landsbygdsklinikerna som viktiga – trots att det är så korta avstånd. Slite–Visby är bara 30 minuters restid, men ändå vill man inte röra Slitekliniken.