Han vill förnya tandvården

För tre år sedan hade Pors­uddens folktandvårdsklinik i Luleå 3 500 barn. När de fick veta att antalet barn skulle öka ändrade de sitt arbetssätt och i dag klarar de 5 000 barn med färre anställda.

Det är sådana siffror som får klinikchefer i hela Sverige att spetsa öronen. När de sedan hör ­Tomas Josefsson, divisionschef för Folktandvården Norrbotten, säga ”tandläkare ska börja veckan med flera hål i tidboken” så ökar nyfikenheten. Vad är det han håller på med?
I Tomas Josefssons tjänsterum finns vackra natur­bilder, några whiteboardtavlor med svårtydda budskap och en skyltdocka klädd som en tandsköterska i ett spex. Han visar en av bilderna som föreställer en vacker träbåt som han har byggt själv. Whiteboardens anteckningar har en kreativ dimension som uppenbarligen gör dem värda att bevara. Tandsköterskans roll är mer oklar. Hon har blivit kvar efter någon form av festlighet och är sedan dess ett inventarium på folktandvårdens kansli i Luleå.
Tomas Josefsson blev tandvårdschef 2016, samma år som det blev uppenbart att Norrbotten har en allvarlig tandläkarbrist. Det var ingen överraskning; enligt en prognos skulle Norrbotten förlora hälften av sin tandvårdspersonal i pensionsavgångar under perioden 2010–2020. Under en tid hade man klarat sig tack vare rekryteringar av tandläkare från Portugal, men 2016 ökade antalet obesatta tjänster.

”Det kommer inte att dyka upp tand­läkare från yttre rymden och lösa alla våra problem.”

– Jag insåg snart att bristen på tandläkare är en del av ett generellt problem att rekrytera välutbildad arbetskraft. I Norrbotten är det brist på lärare, poliser, yrkesförare och många and­ra yrkes­grupper. Och så ser det ut på många håll i landet, även i delar av södra Sverige, säger ­Tomas ­Josefsson.
Det ledde till nästa viktiga insikt: Det kommer inte att bli bättre.
– Det kommer inte att dyka upp tand­läkare från yttre rymden och lösa alla våra problem. Därför måste vi tänka nytt, arbeta annorlunda. Jag tror att man börjar förstå det på andra håll i landet också nu, fortsätter han.

Fulla tidböcker

Tandläkarbristens konsekvenser syntes tydligt ute på klinikerna. Där såg man ingen annan möjlighet än att försöka jobba ännu fortare. Tidböckerna var fulla månader framöver, tandläkarna var stressade och sjukskrivningstalen var höga. Något måste göras, det var uppenbart.
Det var en god vän som satte Tomas Josefsson på spåret. Han var patient i folktandvården och hade en rotfyllning som behövde revideras. Efter rensning fick han en provisorisk fyllning och tid för nästa behandling flera veckor senare, det var ju så fullt i tidboken. Efter ett tag lossnade fyllningen och tanden reinfekterades. Ny rensning, ny fyllning, ny tid, ny tappad fyllning, akut­besök. Så fortsatte det i månader.
– När jag frågade honom vad han tyckte om effek­tiviteten i folktandvården så gav han oss absolut bottenbetyg, berättar Tomas Josefsson.

Flödeseffektivitet

Vännen, som arbetar inom industrin, förklarade skillnaden mellan resurseffektivitet och flödes­effektivitet. Om man såg på hans rot­behand­ling ur ett resurseffektivt perspektiv var allt frid och fröjd. Tandvårdspersonalen jobbade intensivt med honom och andra patienter hela dagen. Resurserna användes väl.
Men ur ett flödeseffektivt perspektiv var den långa behandlingen och de många återbesöken en ren katastrof. Varje gång man bokade en ny tid och dukade upp för ytterligare en behandling gick tid förlorad. Vid varje besök skulle tandläkaren fräscha upp sitt minne om kanalernas anatomi och vad som gjorts tidigare vilket också innebar en tidsförlust. Det uppstod massor av icke-värdeskapande tid.
– Jag förstod hur fel vi i tandvården har tänkt när vi ständigt har fokuserat på resurseffektivitet. Det är ju som om gruvindustrin skulle fokusera på hur många timmar maskinerna kör i stället för hur mycket malm de får upp.

Färdigbehandlade patienter viktigaste nyckeltal

Plötsligt såg han något annat i klinikernas späckade tidböcker. De var fulla av icke-värdeskapande tid.
Så började en omställning av klinikernas arbetssätt som fortfarande pågår. Alla patienter ska bli klara så fort som möjligt, helst vid första besöket. Därför är antalet färdigbehandlade patienter det viktigaste nyckeltalet. Antalet pågående patienter ska vara så litet som möjligt; i dag är det nere under 120 men målet är 70–80.
Klinikerna ”spelar med hela laget”. Det är tandhygienister och tandsköterskor som möter patienterna och gör så mycket av undersökningar och behandlingar som deras utbildning tillåter. Tandläkaren agerar då som ett slags konsult som går mellan rummen och enbart gör det som bara tandläkare kan göra.

”Den generade tandhygienisten”

– På många håll i landet säger man att man arbetar med teamtandvård, men de begår ofta misstaget att inte göra det fullt ut. Det måste finnas vita fält i tandläkarens tidbok, annars fungerar det inte.
Om man inte har lösgjort tandläkaren uppstår det som Tomas Josefsson kallar ”den generade tandhygienisten”. Om tandhygienisterna har egna undersökningspatienter och systemet bygger på att de hela tiden ska rådgöra med en tandläkare som också arbetar med egna patienter uppstår irritation och ineffektivitet. Då slutar det ofta med att tandhygienisten tvingas sätta upp en ny tid för sin patient, och då är inte mycket vunnet.
Ibland har klinikerna i Norrbotten så kallade flödespass då man kallar enbart en viss grupp, till exempel barn, under en del av dagen. Då har tandläkaren inga patienter i sin tidbok. Barnen är riskgrupperade sedan tidigare och man avsätter därför olika mycket tid för dem. På så sätt kan man undersöka en stor mängd patienter samtidigt som det finns tidsluckor för att göra behandlingar på dem som behöver det. När passet är slut kan man bocka av ett stort antal färdigbehandlade barn.

Självförbättrande team

– Den som är ansvarig för planeringen på kliniken har en viktig roll. Arbetssättet kräver god planering när man kallar patienter, säger Tomas Josefsson.
För att hela tiden vässa arbetsmetoden har man ”självförbättrande team”. Det innebär att teamen sätter sig ner 5–10 minuter flera gånger i veckan och utvärderar de senaste dagarna. Hur kan vi arbeta ännu bättre?
Några kliniker arbetar fullt ut på det här sättet medan andra är på väg. Det är en stor omställning att byta till ett nytt arbetssätt.

Artificiell intelligens

– Patienterna måste släppa förväntningarna på att gå hos en viss tandläkare. De kanske återkommer till en viss tandsköterska eller tand­hygienist men framför allt går de till en viss klinik. Det verkar inte vara något problem, att de ofta blir färdiga vid första besöket väger tyngre.
– Det innebär också att tandläkarna inte kan räkna med att återse sina revisionspatienter. Det kanske var viktigt för kunskapsbyggandet i en tid när många patienter hade stora vårdbehov, men i dag tror jag inte att det har samma betydelse.
För några månader sedan öppnade folktandvården en ny klinik i Luleå, Folktandvården Direkt, som Tandläkartidningen tidigare har skrivit om. Där bokar patienterna en slottid, till exempel klockan 10–11. De får en mer preciserad tid 30 minuter i förväg. Planeringen sker med hjälp av artificiell intelligens, AI.

Ökad effektivitet

– Folktandvården Direkt är en vidareutveckling av det arbetssätt som vi har arbetat med de senaste tre åren. I framtiden tror jag att vi kommer att ha tre stora Folktandvården Direkt-kliniker i Norrbotten som tar hand om all vård för dem som har god tandhälsa, säger Tomas Josefsson.
Så här långt är han nöjd med utvecklingen, han beräknar att kliniker som arbetar på det nya sättet fullt ut kan öka sin effektivitet med ­30–50 procent. Patienterna är glada över att ofta bli färdig­behandlade under ett besök. Personalen är positiv och upplever det nya arbetssättet som mindre stressigt. Många unga är nyfikna; i sommar har 70 personer som går någon form av tandvårdsutbildning nappat på erbjudandet om att få sommarjobb i Norrbotten.

Ingen tandläkarbrist

Tomas Josefsson anser att en förnyelse av tandvårdens arbetsorganisation är en angelägen­het för hela Sverige.
– I privattandvården finns det många som redan har kommit långt. För dem är det ekonomiskt viktigt att patienterna är nöjda och inte behöver komma på många återbesök med lång tid emellan.
– Jag anser att det inte råder någon tandläkarbrist i Sverige. Vi kan klara svensk tandvård och dessutom göra den billigare genom att arbeta smartare, säger Tomas Josefsson.