Hur känns det?
– Det är väldigt roligt. Jag är stolt och tacksam.
Hur började ditt engagemang i förbundet?
– Jag började först som skyddsombud i mitten av 90-talet med engagemang för arbetsmiljön. Tandvården var underfinaniserad och det var mycket stress för att få ihop det. Sedan växte engagemanget med förtroendeuppdrag inom Tjänstetandläkarna, vilket ledde till att jag först blev suppleant, sedan ledamot och så småningom ordförande i Sveriges Tandläkarförbund. Här handlar det om de odontologiska frågorna, om fortbildning och politiskt arbete.
Vad har varit de stora utmaningarna?
– Jag satt i styrelsen under några ganska turbulenta år. Privattandläkarna lämnade förbundet, och TEV skapades för de privata tandläkarna skulle finnas med i de frågor förbundet arbetar med. Det var också en ekonomiskt prekär situation i förbundet kring år 2014-2015, men nu känns det som det finns en stadga.
Vad är du mest stolt över?
– Att få vara med och bidra till det goda samverkansklimat som finns i Sveriges Tandläkarförbund i dag. Historiskt har det funnits mycket spänningar, men genom att börja med de frågor där vi hittade fram till varandra blev det lättare att ta sig an större utmaningar. Det har varit viktigt för mig att vara en förbundsordförande som fungerade för alla fyra riksföreningarna, med olika intressen och behov. Att skapa en atmosfär där vi kan träffas och tala om våra gemensamma frågor.
Vad tycker du är den viktigaste frågan är när det gäller kvalitetsarbete inom tandvården?
– Ska man hålla en god kvalitet måste man finansiera det. Det måste även finnas en möjlighet för patienter att välja olika behandlingsalternativ. Kostnadstäckning och fri etablering är viktiga frågor för att kunna erbjuda patienterna en god vård över tid. Det måste vara attraktivt att arbeta som tandläkare om vi ska nå målet att kunna erbjuda en god tandvård i hela landet.
Annons
Annons
