Hon hämtar kunskap från kliniken

Annika Julihn har gått ”den långa ­vägen”. Som skoltrött tonåring på 1970-talet hoppade hon av gymnasiet i Skövde. Hon ville byta till vårdlinjen för att bli operationssköterska, men måste vänta nästan ett helt läsår på det.
Under tiden började hon som tandsköterskeelev och trivdes från första stund, så det blev tand­sköterske­utbildningen i Jönköping i stället för vård­linjen.
Efter ett par år som tandsköterska i Skövde, uppmuntrades hon av chefen att läsa till tand­hygienist. Då, på 1980-talet, fanns det en ettårig kompletteringsutbildning för tandsköterskor.

På tandhygienistutbildning i Huddinge kom hon i kontakt med blivande tandläkare. Hon kunde mycket mer om munnen och tandvården än de gröna tandläkarstudenterna och insåg att om de kunde bli tandläkare, kunde hon väl också.
Parallellt med arbetet som tandhygienist hemma i Skövde kompletterade hon sina betyg och kom in på Karolinska Institutets tandläkarutbildning.
Sedan jobbade hon som tandläkare hemma i Skövde. Hon var gift och hade två barn, men ville fortsätta att utvecklas.
Hon brann för barntandvården och fick mot slutet av 1990-talet en ST-tjänst i pedodonti på Eastmaninstitutet i Stockholm, dit hon flyttade med familjen.
Efter tre år i Stockholm började Annika en tjänst som pedodontist vid Kärnsjukhuset i Skövde och familjen flyttade hem.
Intresset för forskning väcktes under ST-tiden på Eastman. Hon läste många vetenskapliga artiklar och tyckte att det var roligt och stimulerande.
Hon började själv forska och 2010 blev det en doktorsavhandling om riskfaktorer för karies hos ungdomar.

Pedodonti i Göteborg

Efter disputationen fick Annika frågan om hon kunde tänka sig att bli klinikchef på specialistkliniken för pedodonti i Göteborg. Hon tackade till en början nej eftersom hon ansåg att den som var klinikchef i Göteborg också skulle vara forskningsanknuten till Göteborgs universitet, men hon ville bibehålla sitt samarbete med Karolinska Institutet (KI), där hon själv dokto­rerade.
Ledningen inom Folktandvården Västra Götaland sade ja till det och Annika tog då tjänsten.
– Det skapade problem att vara forsknings­anknuten till ett annat universitet samtidigt som jag arbetade på Odontologen i Göteborg. Jag blev aldrig en i gänget och kände mig inte hemma.

Handleder specialister

Trots det ångrar hon inte åren i Göteborg. Det var ett krävande jobb, men det gav mycket.
– Jag fick ett stort stöd av ledningen och jag är stolt över de resultat som kliniken visade upp under mina sju år som chef. Dessutom lärde jag mig massor.
I dag arbetar Annika Julihn på Eastmaninstitutet igen. Hon är kliniskt verksam inom barntandvården i Sollentuna, handleder blivande specialister i pedodonti – och forskar. Hon känner många på Eastmaninstitutet sedan tiden som ST-tandläkare och trivs.
– Jag har kommit hem, säger hon.

Kombinerar behandlingar med forskning

Hon gillar att kombinera patientbehandlingar med forskning och att ha omväxling i arbetslivet.
– Det är ett perfekt upplägg. Det är ett bra klimat på kliniken och jag har stimulerande arbetsuppgifter, säger Annika Julihn.
Veckan börjar med forskning. Tisdagar, torsdagar och varannan fredag jobbar hon på folktandvårdens pedodontiklinik i Sollentuna. Däremellan leder hon det första projektet som görs inom det relativt nystartade praktikbaserade forskningsnätverket (PBFN) inom barntandvården. Nätverket drivs av Akademiskt barntandvårdscentrum (ABC).

Karies i primära molarer

Projektet som hon leder inom forskningsnätverket jämför två behandlingsmetoder på ­karies i primära molarer: fullständig exkavering och ofullständig exkavering.
Fullständig exkavering är det vanligaste sättet att behandla måttligt djupa kariesangrepp hos primära molarer. Ofullständig exkavering har fördelen att mer tandsubstans bevaras samtidigt som risken för pulpalesioner minskar. Flera studier visar att ofullständig exkavering har en bra prognos. Projektet försöker reda ut om ofull­ständig exkavering även passar på vanliga kliniker.

”Vi är uppe i 180 tänder nu och hoppas nå i mål före sommaren.”

Ett 30-tal tandläkare vid olika kliniker är aktiva i projektet. Sammanlagt 250 tänder ska lagas på barn mellan tre och åtta år. De blir slumpmässigt tilldelade en behandlingsmetod digitalt via en hemsida där enkäter och informationsmaterial till behandlare och föräldrar ligger.
– Vi är uppe i 180 tänder nu och hoppas nå i mål före sommaren. Om två år ska vi mäta fyllningarnas överlevnad och hållbarhet, berättar Annika Julihn.
På sikt är det tänkt att PBFN kommer att ha flera projekt som löper parallellt. Intresserade kliniker ska enkelt kunna anmäla sitt intresse för att ingå i nätverket och delta i projekt. Hittills har ett 50-tal tandläkare visat intresse för nätverket, men alla som behandlar barn är välkomna.

Vill ha doktorand

Hon håller på att planera två nya projekt.
– Det ena ska jämföra partiell exkavering och stegvis exkavering vid pulpanära kariesangrepp på permanenta tänder hos barn och ungdomar. Det andra är en kvalitativ studie om vad det är som gör att tandläkare väljer en viss behandlingsmetod.
För att fler studier ska kunna publiceras, har Annika Julihn ett önskemål:
– Jag vill ha en doktorand. Det praktikbaserade forskningsnätverket är bra och jag vill gärna att någon yngre kollega får möjlighet att utvecklas inom forskning. Dessutom behövs det fler disputerade tandläkare i framtiden för att vi ska klara av våra uppdrag då mycket kompetens försvinner genom pensionsavgångar, säger hon.

Riskindikatorer för karies

På forskningsdelen av sin tjänst fortsätter hon i dag med registerbaserad forskning. Som doktorand studerade hon tonåringar, men nu ligger fokus på förskolebarn och att tidigt hitta riskindikatorer för karies på barn mellan tre och sju år.
Två artiklar har nyligen publicerats i vetenskapliga tidskrifter, det ena i BMC Public Health och det andra i International Journal of Paediatric Dentistry.

”Det äldsta barnet har minst karies, andra barnet har lite sämre tandhälsa, och så vidare.”

Ordningen i syskonskaran spelar roll för tandhälsan, visar en av artiklarna. Det är ett spännande bifynd från tidigare studier och det har hon nu tittat närmare på.
– Det äldsta barnet har minst karies. Sedan är det en tydlig gradering. Andra barnet har lite sämre tandhälsa, och så vidare. Barn nummer fem eller senare i syskonskaran har drygt 80 procent högre risk att utveckla karies jämfört med det äldsta syskonet.
Studien visar inte varför det är så, men hon tror att två faktorer bidrar. Dels kommer de yngre barnen i kontakt med sötsaker tidigare, dels räcker inte föräldrarnas tid till.

80 000 barn

Den andra artikeln handlar om risken för ­karies hos barn som föds med ogynnsamma tillstånd.
– Där har vi funnit att barn som föds ”small-for-gestational-age” har en ökad risk för karies vid treårsåldern.
De andra faktorerna som hon studerade, till exempel för tidig födelse, hög födelsevikt, låg födelse­vikt och återupplivning, visade sig inte ge ökad risk för karies under förskoleperioden.
Studien omfattar en grupp på drygt 80 000 barn vilket gör det möjligt att studera dessa riskindikatorer.
– I våra analyser kontrollerar vi alltid för socio­ekonomiska faktorer. Vår forskargrupp fortsätter nu och vi har precis börjat skissa och analysera data för ytterligare fem arbeten.
Janet Suslick