Hon vill se smarta flöden

I början av 90-talet arbetade Gunilla Swanholm på enmansklinik i det lilla samhället Vessigebro i Halland. Hon berättar med värme om åren där.
– Det var jag och två tandsköterskor. Vi kände alla patienter och deras barn och barnbarn. Jag tyckte att det var väldigt roligt!

Drygt 30 år senare är hennes arbetsmiljö en helt annan. Folktandvårdens kontor ligger centralt i Uppsala med trafiken brusande utanför. Här arbetar hon med att anpassa Folktandvården i Region Uppsala till de stora förändringar som skett under de senaste decennierna.

”Vi måste hitta metoder för att ta hand om stora, friska patientgrupper på ett enkelt sätt så att vi kan lägga mer kraft på dem som verkligen behöver oss.”

På 80- och 90-talet fanns det gott om tandläkare och en stor del av patienterna hade behov av tandvård. I dag är det brist på tandvårdspersonal, men en stor del av patienterna är friska och behöver bara kontrolleras med två eller tre års mellanrum.
– Det är en helt ny situation och det måste vi anpassa oss till. Vi måste hitta metoder för att ta hand om stora, friska patientgrupper på ett enkelt sätt så att vi kan lägga mer kraft på dem som verkligen behöver oss, säger Gunilla Swanholm.
Hon arbetar tätt tillsammans med tandvårdschefer runt om i landet för att hitta nya sätt att organisera arbetet.
– Vi diskuterar det här hela tiden. Om folktandvården ska klara sitt befolkningsuppdrag så måste vi skapa smarta patientflöden och ha god kunskap om hur man bedömer risk hos patienterna.
I Uppsala är det inte främst tandläkarbristen utan stadens snabba expansion som tvingar fram ett nytänkande. Staden har en inflyttning på omkring 5 000 personer per år och på folktandvården vet man att drygt 90 procent av barnen och cirka 45 procent av de vuxna kommer att vilja bli revisionspatienter hos dem. Till detta kommer de 15–20 procent av befolkningen som bara söker sporadiskt vid akuta besvär.

5000 nya revisionspatienter

Förra året tog man emot 5 000 nya revisionspatienter och ökade personalen med 25 personer. Trycket på klinikerna är hårt och därför driver man nu ett projekt där man prövar ett helt nytt arbetssätt.
Bara ett stenkast från kontoret ligger den nya kliniken Stationen där man huvudsakligen ägnar sig åt undersökningar och enklare tandvård för att på så sätt avlasta övriga kliniker som får mer tid till mer avancerad vård.
Det nya sättet att organisera arbetet handlar inte bara om att hantera det stora patienttrycket. Det är också ett försök att förändra arbetets innehåll i en tid när unga tandläkare har högt ställda krav på att arbetslivet ska vara utvecklande och stimulerande.
För även om det är förhållandevis lätt att rekrytera tandvårdspersonal till Uppsala så är Gunilla Swanholm bekymrad över den utveckling hon ser i folktandvården över hela landet.

Nyutexaminerade tandläkare

Merparten av de nyutexaminerade tandläkarna söker sig till folktandvården under sina första yrkes­verk­samma år. En del väljer sedan att relativt snabbt söka sig vidare.
– Det är bekymmersamt att många aldrig hinner se sina revisionspatienter igen, de missar det lärande som finns i att återse sina patienter, säger hon.
Dagens unga tandläkare är lättrörliga. Hamnar de på en klinik där de upplever att arbetet inte är tillräckligt utvecklande och där tidboken är full tre månader framåt, så väljer många att flytta på sig. Ett sådant arbete motsvarar inte deras förväntningar.

Erfarna allmäntandläkare

– Därför måste vi tänka annorlunda och skilja på de olika patientgrupperna. Stationen är ett försök att göra just det. Tandläkarna arbetar ena veckan med undersökningar och enklare tandvård på Stationen, och den andra veckan är de på en vanlig klinik och arbetar med mer komplicerad vård. Det blir effektivt och mer stimulerande för tandläkarna.
Men även om man skapar goda arbetsförhållanden på klinikerna så räcker det ibland ändå inte för att få tandläkarna att stanna.
– Väldigt många av de unga vill bli specialister men behovet av erfarna allmäntandläkare är betydligt större. Därför måste vi hela tiden aktivt se till att man kan växa i rollen som allmäntandläkare, säger Gunilla Swanholm.

”När de går i pension blir det svårt. Jag hoppas att många av dem vill jobba kvar som handledare.”

Tandläkarkårens åldersstruktur är en annan utmaning. I dag finns det många unga tandläkare i åldern 25–35 år och en stor grupp som är 55+. Men i åldrarna där emellan finns det relativt få, den generationen tandläkare lämnade i stor utsträckning landet, eller yrket, på 90-talet.
Det gör att en stor del av landets samlade erfarenhet inom odontologi är koncentrerad till en grupp tandläkare som kommer att gå i pension inom 5–10 år. Många av dem har en tuff arbetsbörda i dag, de är helt oumbärliga som handledare på klinikerna och är samtidigt de som upprätthåller den mer avancerade odontologin.
– När de går i pension blir det svårt. Jag hoppas att många av dem vill jobba kvar som handledare, säger Gunilla Swanholm.

Forskning och utveckling

Hon understryker att den avgörande skillnaden mellan folktandvården och den privata tandvården är att folktandvården har ett befolkningsuppdrag i nästan hela landet.
– Vi är skyddsnätet för alla som behöver tandvård. Det är en uppgift som vi tar oss an med stolthet och som vi borde prata mer om. Att ta ett samhällsansvar är en stark drivkraft, och det gör dess­utom att vi har en stor bredd i vår verk­samhet.
– Den skapar i sin tur många utvecklingsmöjligheter för tandläkarna, både när det gäller det kliniska arbetet men också för den som är intresserad av att kombinera det med forsknings- och utvecklingsfrågor.

Bättre på att riskbedöma

I den bästa av världar skulle bristen på tandvårdspersonal till stor del kunna kompenseras av att den växande gruppen friska patienter kallades till undersökning mera sällan. Men så fungerar det inte överallt, menar Gunilla Swanholm.
– Folktandvården och den privata sidan har lite olika ingångar i hur vi ska ta hand om de här stora patientgrupperna. För oss handlar det om att på bästa sätt klara vårt tillgänglighetuppdrag, att arbeta smartare och bli bättre på att riskbedöma. För de privata tandläkarna kan det vara helt andra saker som styr hur ofta man kallar patienterna.
– Jag hoppas att tandvårdsutredningen kommer med förslag på annorlunda styrmekanismer för tandvården, fortsätter hon.

Frisktandvård

Nu pågår försök med nya arbetssätt på många håll i landet. Ett stort steg i rätt riktning togs för flera år sedan.
– Frisktandvård är ett lysande sätt att ta hand om stora patientgrupper. Det styr mot ett förebyggande arbete där patienten ska ta stort eget ansvar.
Gunilla Swanholm beskriver sitt arbete som ”fruktansvärt kul och massor av arbete”. Befolkningstillväxten i regionen gör att tandvården hela tiden måste expandera.

Närmare hälso- och sjukvården

– Vi har utökat med 15 nya behandlingsrum på ett par år och nyligen öppnade vi en ny sjukhustandvårdsklinik.
Den dag hon slutar som tandvårdsdirektör vill hon lämna en folktandvård som kan ta emot alla som vill gå där. De anställda ska ha en bra arbets­situation, trots att antalet patienter med all säkerhet kommer att fortsätta att växa.
– Och så vill jag att tandvården och hälso- och sjukvården har kommit närmare varandra. Det finns en uppriktig vilja att arbeta i den riktningen här i Uppsala, men vi har inte hittat formerna än.