I början på 1980-talet riktades anklagelser mot amalgam, som var det främsta fyllningsmaterialet under större delen av 1900-talet. Det blev i förlängningen en förtroendekris mot tandvården, som hade expanderat kraftigt efter andravärldskriget.
Flera massmedier var nyckelaktörer i amalgamkontroversen. Genom att på olika sätt iscensätta och förklara kontroversen var de mer än megafoner för andra aktörers uppfattningar, enligt Jonatan Samuelsson, idéhistoriker vid Umeå universitet.
Amalgamfrågan hamnade i en gränszon mellan olika vetenskapliga discipliner och samhällsaktörer. Den berördes inte bara inom tandvården och övriga hälso- och sjukvården utan även i rättssalar och i riksdagen.
Tandvårdsskadeförbundet (som i dag heter Tandhälsoförbundet) var en aktör som drev motståndet mot amalgam. Förbundet hade självständiga regionala avdelningar. Kampen för social rättvisa och upprättelse samsades med konsumentpolitiska positioneringar samt produktion och spridning av medicinsk kunskap, enligt Jonatan Samuelsson.
Han anser att amalgamkontroversen var en föregångare till hur senare kontroverser om exempelvis elöverkänslighet, utbrändhet och mobiltelefoni behandlades av myndigheter och medier.
Jonatan Samuelssons doktorsavhandling heter ”Kunskap, kontrovers och kvicksilver: debatten om amalgamförgiftning i det sena 1900-talets Sverige”.
Disputationen hålls 4 mars vid Umeå universitet.
Annons
Annons
