Leendets mästare

Två trappor upp på Riddar­gatan i Stockholm finns Clas Oscarssons tandläkarklinik. Han har nyss hjälpt en patient med väldigt nedslitet bett att få tänder som syns när hen ler.

Kontoret i anslutning till hans två behandlingsrum har svarta kvadratiska bokhyllor fyllda med böcker och tidskrifter om framför allt estetisk tandvård och dental fotografering. Vid skrivbordet hänger en oljemålning av en stuga i skogen.
– Den hängde alltid hos min morfar. Han var finsnickare, och bodde i ett stort hus i Karlstad där vi alltid var på somrarna.
Kanske det var här det började, intresset för att använda händerna för att skulptera fram något fint. Morfadern arbetade med intarsia och gjutna detaljer. Även Clas Oscarssons pappa var en duktig hantverkare, som uppmuntrade att barnen hjälpte till när det skulle byggas och renoveras. Både hemma i Umeå och i fritidshuset i Hemavan.
Den västerbottniska bakgrunden hörs ­tydligt när Clas Oscarsson talar, med ljusa sje-ljud. Berätt­el­serna är många. Han har hunnit med så mycket: startat den första McDonaldsrestaurangen i Umeå, varit dj, huggit gravstenar, och varit tränare för flera alpina lag. Han har också själv tävlat i utförsåkning, med årsbarnet Ingemar Stenmark.
– Honom slår man ju inte. Inte ens i närheten.
Clas Oscarsson lutar sig tillbaka i den klar­röda, nätta klubbfåtöljen, lägger benen i kors och för ihop händerna.

Sommarjobb i fotobutik

Som barn ville han bli arkitekt, men fick i lågstadieåldern en första inblick i tandläkaryrket via sin pappas kusin som var tandläkare i Stor­uman och Tärnaby.
– Min mor, som var en klok kvinna, sa till mig när det var dags för pryo i högstadiet: ”Använd en av veckorna till något du funderat på att bli, och den andra till något som kan ge ett bra sommarjobb.”
Det resulterade i sommarjobb under många år i en fotobutik i Umeå. Varje helg fick han ta hem och prova de kameror han skulle sälja. Det födde det fotointresse som fortfarande finns kvar.

Tänder i lera och vax

Han pryade också på en tandläkarklinik – den han flera år senare köpte.
– Men det var lite av en slump att jag blev tandläkare. När jag gjorde militärtjänsten sa en kompis att man skulle slippa om man kom in på tandläkarutbildningen. Så jag sökte, och kom in. Sen upptäckte jag att det var skitskoj.
Under utbildningen i Umeå fick de bygga tänder i lera och vax för att lära sig tandanatomi. Clas Oscarsson skulpterar med händerna i luften, som om han håller i en tandmodell.
– Jag såg hur en tand skulle se ut, och upptäckte att jag var bra på att göra snyggt. Jag tyckte redan då att det var roligt med estetisk tandvård.

Estetisk tandvård

De fick också mycket praktisk träning under utbildningen och han startade sin egen klinik direkt efter examen. De första åren arbetade han mycket, eftersom det var så roligt. Han och hans dåvarande fru byggde upp en ny klinik i Umeå som de drev tillsammans till år 2005.
Även om intresset för estetisk tandvård fanns med hela tiden var det svårare att arbeta med det i Västerbotten där efterfrågan inte var så stor.
År 2004 deltog han första gången i en kurs anordnad av Swedish Academy of Cosmetic Dentistry, SACD. Året därpå reste han till Nashville, till den amerikanska kongressen om kosmetisk tandvård.
– Det var en aha-upplevelse. Fyra dagar med föreläsningar från morgon till kväll. Och 3 000 personer med samma intresse.
Vad är det då som lockar med den estetiska tandvården?
– Att forma grejer med handen och få det snyggt, och att göra folk glada.
Han tycker också att de stora komplexa fallen, där man arbetar tillsammans i ett team med till exempel en kirurg och en tandtekniker, är roliga.
Han betonar att det måste vara patienten som kommer med något som ska rättas till, inte tandläkaren som prackar på dem något.
– När någon säger sig ha slutat le, eller inte vill visa munnen, då är det ju ett problem. Då finns det någonting jag kan hjälpa till med.

”Det var ett äventyr att jobba där. Det var bra betalt och varmt och skönt året runt.”

Men ibland träffar han patienter som inte går att göra nöjda.
– De har enorma krav. Jag ser att det är perfekt, men de hittar fel. Det är nästan ett anorektiskt beteende.
År 2007 fick han ett erbjudande om att arbeta i Dubai. Han blev kvar där i ett och ett halvt år.
– Det var ett äventyr att jobba där. Det var bra betalt och varmt och skönt året runt. Men jag trivdes inte med de människor som tyckte att pengar kunde styra allt, och det kändes som en låtsasvärld.

Tumör i ryggmärgen

Samtidigt fick han en tumör i ryggmärgen som han ville operera hemma i Sverige.
Han blev erbjuden ett delägarskap i en stor ­klinik i Umeå, men det blev inte långvarigt. Han träffade en ny kärlek, flyttade till Stockholm och köpte den egna kliniken.
Han poängterar att som egenföretagare har han en arbetsvecka på oftast över 50 timmar, men tycker att det vägs upp av friheten att ta ledigt när man vill och delta i de kongresser och kurser man är intresserad av.

”Jag brukar säga att man lär sig 50 procent på själva kursen, och 50 procent ”i baren”.”

Han är ledamot i nordöstra kursnämnden inom Sveriges tandläkarförbund, och brukar vara kursvärd och kursgivare.
– Fortbildning är intressant och viktigt. Jag brukar säga att man lär sig 50 procent på själva kursen, och 50 procent ”i baren”, alltså genom de kontakter man knyter. Tyvärr är det inte obligatoriskt med fortbildning i Sverige, och det är alltför många tandläkare som inte fortbildar sig.

Fotostudio

Ett av rummen på kliniken liknar en fotostudio med stativ, flera reflexskärmar, kamerahus och objektiv.
– Det är viktigt att komma ihåg att själv njuta av det man utfört. Det är som när man renoverar hemma, man kanske tar en öl och står och tittar på det som blev snyggt.
Clas Oscarsson lutar sig tillbaka med en osynlig ölsejdel i högerhanden.

Inte Hollywoodsmile

Han fotograferar sina patienter och sitter efter­åt och tittar i olika vinklar för att se det som blev bra. Nackdelen, säger han, är att man kan blåsa upp bilden så stort att man ser fel som man inte ser med blotta ögat.
Bilderna använder han också för att skicka information till sin tandtekniker, dokumentation till Försäkringskassan och för marknadsföring.
För några år sedan blev han invald i styrelsen för SACD. Han berättar om den goda sammanhållningen bland de sju styrelseledamörna, och kamratskapet inom organisationen.
– Vi är en ideell förening, och vi i styrelsen brinner för estetiska värden. Det handlar inte bara om att det ska vara snyggt, utan mycket om funktion. Vi håller på med seriös tandvård, inte ”Hollywoodsmile”.

Ackreditering inom estetisk/kosmetisk tandvård

Den 1 juli nästa år blir han organisationens president. I rollen ligger att bestämma inriktning och program för året. SACD ordnar två stora event varje år, då man träffas under tre dagar, ordnar kurser i estetisk tandvård, och bjuder in någon internationell storhet som föreläser.
De genomför även ackrediteringar där tandläkare och tandtekniker får sin kunskapsnivå inom estetisk/kosmetisk tandvård bedömd.
– SACD har varit en av de viktigaste ingredienserna i mitt tandläkarliv. Det har gett kunskaper och kontakter runt hela världen, vilket gjort mitt jobb så mycket mer intressant och roligt.

”Begreppet estetisk tandvård är annorlunda i dag. Det handlar om att få det att se så naturligt ut som möjligt.”

Vi kommer in på distinktionen mellan kosmetisk och estetisk tandvård och hur dessa utvecklas.
– Begreppet estetisk tandvård är annorlunda i dag. Det handlar om att få det att se så naturligt ut som möjligt. Man kan tänka att estetisk tandvård är att göra den tandvård som behövs, så snyggt som möjligt, och kosmetisk är ”vård som inte behövs”, men begreppen flyter ihop.
Han poängterar att man kan ifrågasätta begreppet ”tandvård som behövs”, men att tandvården och behovet förändras hela tiden.
– I dag har vi löst många av de grundläggande sjukdomarna i munnen, och då vill vi förfina de ingrepp som utförs.

Utveckling av kompositmaterial

Han pekar ut utvecklingen av kompositmaterialen som ett viktigt framsteg, som ger många nya möjligheter med mindre åverkan på tändarna. Svårigheten här är att utvecklingen går väldigt fort och det blir svårare att luta sig mot beprövad erfarenhet.
– När jag började fara till USA i början av 90-talet hände det mycket nytt inom estetisk tandvård där. I dag händer allt direkt i hela ­världen.
Han knäpper till med fingrarna, och berättar att USA:s ledadande roll inom estetisk tandvård har minskat. Numera finns många skickliga personer i Östeuropa, och i arbetet med kompositer har han kontakter i Brasilien och Schweiz.
– Jag var nyligen inbjuden till ett dentalföretag i Tokyo tillsammans med flera kollegor från Europa och kom till exempel i kontakt med en enormt skicklig kollega från Moskva. Hela världen öppnas nu.

Vill fortsätta lära sig

Han återkommer till att tiden är begränsad. Han vill fortsätta att lära sig, och fördjupa sig i nya områden, men han ”måste hinna jobba ­också”.
– Jag har jobbat i snart 40 år och tycker fortfarande att det är jävligt skoj. När drivet tar slut är det dags att lägga av.