Ljushuvud och trynemästare

Det är svårt att få Sigvard Åkerman att prata om sin forskning – det finns så mycket annat intressant han vill berätta om. Till exempel varför det ligger en massa näsavtryck på bordet och vad hans roll som övermarskalk innebär. Men när han väl kommer till skott visar sig forskningen vara väl så intressant.

Sigvard Åkerman är huvudansvarig för Malmö Offspring Dental Study (MODS). På 1990-talet undersöktes ett stort antal patienter och nu görs en uppföljning med både kroppsliga och orala undersökningar på deras barn och barnbarn.
– Det är ett väldigt intressant material. Det ger unika möjligheter att se samband mellan munhålan och demens, hjärtkärlsjukdom, diabetes, cancer och mag- och tarmkanalens sjukdomar, berättar han.
Rent praktiskt går det till så att saliv och vävnadsprover samlas i en biobank. Parodontal sjukdom diagnostiseras med hjälp av röntgenbilder. Gingivan och munslemhinnorna undersöks och personerna som ingår i studien fyller i olika frågeformulär. Materialet kan sedan jämföras med tidigare prover och undersökningar.
Så här långt ingår 700 patienter i mundelen. Målet är 1 000 patienter, och Sigvard Åkerman hoppas nå upp till det antalet om något år. Då kan man börja analysera materialet och publicera resultat.
– Det blir väldigt spännande att titta på samband och ärftlighet, men vi vill inte gå händelserna i förväg, genom att spekulera i vad vi får för resultat. Studien görs för att få mer kunskap, men om vi kan använda den för att utveckla ny diagnostik och nya behandlingsmetoder är det fantastiskt.

”Studenterna har alltid varit det viktigaste i mitt hjärta.”

En förhoppning är att studien kan leda till enkla salivtest som kan användas för att identifiera patienter med ökad risk för vanliga folksjukdomar. Då kan man börja förebygga eller behandla sjukdom på ett tidigare stadium.
En annan del av Sigvard Åkermans jobb som professor är att undervisa, något han började med i mitten på 1970-talet när han var halvvägs igenom tandläkarutbildningen.
– Studenterna har alltid varit det viktigaste i mitt hjärta. De är vår framtid, säger han.
Han handleder också fem doktorander. Diskussionerna är det han uppskattar mest.
– Det är stimulerande och utvecklande med diskussioner som går växelvis framåt. Man ger och tar, ifrågasätter idéer, kommer ett steg längre.

Att skapa vetande

Ett annat uppdrag som han tycker är kul är att vara övermarskalk i samband med Malmö högskolas årshögtidsdag. Det innebär att han ansvarar för professorsinstallationer och doktorspromoveringar.
Hur hänger forskningen och undervisningen ihop?
– Jag tyckte det var roligt att undervisa, både teoretiskt och kliniskt. Så småningom ville jag ta reda på mer. Den kunskap som man lär ut vill man vara med om att skapa.
Vad var drivkraften som gjorde att du fortsatte med det?
– Nyfikenhet. Det är så spännande att ta reda på ny kunskap. Jag gillar ordet ”vetenskap”. Att skapa vetande säger så mycket mer än ”forskning”.

Håller högt tempo

Vilket råd har du till studenter och andra som vill forska?
– Det betyder kolossalt mycket att hitta en handledare som man fungerar bra tillsammans med.
Sigvard Åkerman arbetar i dag 60 procent vid Tandvårdshögskolan. Samtidigt jobbar han 40 procent som vetenskaplig ledare för Folktandvården Skåne sedan november förra året. Han gillar uppdrag som man kan gå på djupet med. Det ska vara en utmaning.
– Jag jobbar för att det är kul. Det är ju frivilligt när man är 70 år. Det är brist på erfarna forskare, så jag tar inte arbete ifrån någon. Men det får inte bli patetiskt, då är det bättre att lämna över successivt till andra. Jag håller ett högt tempo och borde nog lugna mig lite. Jag funderar på att gå ned till fyra dagar i veckan.

”Det är mycket jobb med nasofieringen.”

Det finns nämligen mycket annat som lockar Sigvard Åkerman.
I våras blev han till exempel trynemästare för Nasoteket, en särskild inrättning inom Akademiska Föreningen i Lund. Det innebär att han träffar utvalda personer, främst kändisar med anknytning till Lund, och gör gipsavgjutningar på deras näsor.
Idén kläcktes av komikern Hasse Alfredson på 1980-talet. Hans näsa var den första att ingå i samlingen, som snart omfattar 200 avtryck. Sigvard Åkermans näsa är nummer 185 och togs i samband med att han blev trynemästare.
– Det är mycket jobb med nasofieringen. Det känns lyxigt att hålla på med sådant mitt i allvaret, tycker Sigvard.
Janet Suslick