Foto: Colourbox
Av de tandläkare som legitimerades mellan 2019 och 2021 hade en tredjedel utbildat sig utomlands, varav hälften utanför EU. De som legitimerades 30 år tidigare, 1989-1991, hade nästan alla utbildat sig i Sverige, med undantag för någon procent i Norden respektive i ett EU-land. Samtidigt har antalet tandläkare som legitimerats i Sverige fördubblats sedan 1990-talets början.
Lars Sjödin
– Man kan konstatera att de utlandsutbildade tandläkarna utgör ett viktigt tillskott och är en betydande tillgång i den svenska tandvården, säger Lars Sjödin, under många år verksam vid Försäkringskassan, men nu arbetande pensionär och konsult, som varit med och tagit fram Socialstyrelsens faktablad om tandläkarnas utveckling.
I kartläggningen har man med hjälp av registeruppgifter tittat på fyra grupper av tandläkare och tandhygienister – de som legitimerades 1989-1991, 1999-2001, 2009-2011 respektive 2019-2021.
Vad gäller tandläkarna kan bland annat konstateras att undersökningar och hälsofrämjande åtgärder utgör en större del av arbetet nu än för tio år sedan. Samtidigt har arbetet med reparativ vård minskat. Men även bredden på behandlingspanoramat har ökat. De som var nylegitimerade 2019-2021 arbetade i större utsträckning med olika åtgärdskategorier än de som legitimerades 2009-2011.
Tandläkarna i den senaste kohorten påbörjar också i större utsträckning sin yrkeskarriär i en större stad än kollegorna i tidigare kohorter. Dock är mönstret detsamma – tandläkare med kortare yrkeserfarenhet arbetar i högre grad i mindre städer och i glesbygdskommuner. Med fler år i yrket flyttar också fler till städer och pendlingskommuner.
I samtliga grupper är folktandvården den första arbetsgivaren för de allra flesta, men efter ett par år i yrket byter en betydande andel till privattandvård.
Generellt sett sker de största förändringarna vad gäller byte av arbetsplats, arbetsort eller breddning av behandlingspanorama de första tio åren i yrket. Därefter är förändringarna betydligt mindre.
– Man flyttar till exempel mest de första tio åren, och blir sen fast på ett nytt ställe. Flytten går nästan uteslutande till större orter och med tanke på att man nu i större utsträckning tycks börja sin karriär i en stad är flytten åt mindre orter mindre sannolik, säger Lars Sjödin.
Här hittar du faktabladet Yrkesutövning bland olika generationer av legitimerad tandvårdspersonal.
Källa: Socialstyrelsen
Álfheidur Ástvaldsdóttir. Foto: Gustav Gräll
Kartläggningen visar också på skillnader mellan manliga och kvinnliga tandläkare. Kvinnor arbetar till exempel betydligt mindre med implantatbehandling jämfört med män. En förklaring kan vara att fler män än kvinnor arbetar inom privattandvård, där implantatbehandlingar är vanligare. Men även inom privattandvården arbetar betydligt färre kvinnor med implantat än sina manliga kollegor.
Vad denna skillnad beror på går inte att svara på utifrån kartläggningen, säger Álfheidur Ástvaldsdóttir, tandläkare och odontologiskt sakkunnig på Socialstyrelsen, som också varit med och tagit fram sammanställningen.
– Det är just en sammanställning och man inte kan dra några generella slutsatser av den. Men den kommer att ingå som underlag för det nationella planeringsstödet som kommer i februari nästa år. Då kommer också en fylligare analys, säger hon.
Var det något i kartläggningen som förvånade?
– Kanske inte förvånade, men tittar man på utvecklingen gällande legitimerade tandhygienister har de minskat kraftigt över tid. Det behövs händer och huvuden i tandvården, så det är så klart bekymmersamt, säger Lars Sjödin.
