Foto: Colourbox
I Tidöavtalet, och nu senast i budgetpropositionen, har regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna aviserat att man vill göra tandvårdens högkostnadsskydd mer likt den övriga hälso- och sjukvårdens. Med sjukvårdens högkostnadsskydd betalar den enskilde som mest 1 300 kronor under en tolvmånadersperiod.
Ett liknande högkostnadsskydd i tandvården skulle dock innebära ökade kostnader för staten på mellan 5-17 miljarder kronor. Dessutom skulle troligen den fria frisättningen behöva slopas och köerna till tandvården öka betydligt. Det framhålls i en rapport som nationalekonomen Mårten Blixt, vid forskningsinstitutet Ratio, skrivit på uppdrag av branschorganisationen Privattandläkarna.
I rapporten belyser Mårten Blixt även möjliga indirekta effekter med ett mer sjukvårdslikt högkostnadsskydd. Det handlar bland annat om ändrade besöksmönster i befolkningen om subventionen ökar och därmed ökade köer till tandvården. En avveckling av den fria prissättningen skulle troligen också leda till att färre vill bli tandläkare, med tandläkarbrist som följd, konstateras i rapporten.
I stället för ett ”brett och kostsamt stöd” till alla vuxna vore det enligt Mårten Blixt bättre med en subvention riktad enbart till socioekonomiskt svaga grupper. Det skulle enligt rapportförfattaren bevara den nuvarande prismekanismen, minska risken för köer och ge lägre kostnader för staten. ”Samtidigt kan en sådan reform ha störst välfärdshöjande effekt”, menar Mårten Blixt.
