Ödmjuk stjärna

Svenska tandläkare som deltar i internationella kurser och konferenser har säkert träffat på Mariano Sanz som föreläsare och moderator, främst inom parodontologi och implantatbehandling. Om någon skulle ställa frågan varför Mariano Sanz är så intressant så skulle mitt svar bli: Han är odontologiskt allmänbildad, specialkunnig som få inom parodontologi och implantatbehandling, både genom egen forskning och att genom att medverka i och leda nätverk. Han är kort sagt engagerad, och han bryr sig.

Det var enligt Mariano Sanz själv så här det började: Han kommer från en akademisk familj, pappan var tandläkare på universitetet i Madrid och han ville att även sonen skulle bli tandläkare. Vid den tiden i Spanien behövde man först vara läkare och därefter välja inriktningen tandvård för att bli tandläkare. Så när han gick läkarutbildningen var det inte alls aktuellt att bli tandläkare.
– Ett typiskt fadersuppror, säger han.
Sedan tidiga ungdomsår var Mariano Sanz varje sommar i England för språkstudier. Under medicinstudierna arbetade han på ett företag som arrangerade medicinska kongresser. Av en tillfällighet fanns behov av en översättare från engelska till spanska, och kongressen råkade vara en parodontologikongress. Han minns mycket väl föreläsaren Michael Newman från UCLA i USA.
– Under två dagar översatte jag på de kurser som hölls. De handlade om parodontitens etiologi och terapi, det blev för mig en snabbkurs i parodontologi, och med personligheten hos Mike Newman ändrades min livsbana. Newman föreslog att jag skulle komma till UCLA innan jag slutligen bestämde mig för mitt yrkesval.
Mina tankar far iväg till ett eget tidigt möte med Mike Newman på UCLA, och det är lätt att förstå att Mariano fängslades av denna färgstarka person.
Under de sista åren av läkarutbildningen tillbringade sedan Mariano Sanz tre månader på ett forskningslaboratorium vid UCLA.
– Mike övertygade mig att ge parodontologi en chans. Det gjorde jag, och här är jag nu mer än 30 år senare.

Dekanernas dekan

Mariano Sanz lutar sig tillbaka i stolen och ser påtagligt nöjd ut. Våra vägar har korsats många gånger under åren, ofta i samband med att Mariano Sanz var ordförande för Spanska parodontologföreningen, European Federation of Periodontology (EFP), Association of Dental Education in Europe (ADEE) eller så var han ”dekanernas dekan”, det vill säga ordförande för Europas odontolog-dekaner. Uppdrag med medföljande makt, men också med möjlighet att bry sig och att påverka.
Han ger intryck av att genuint älska det han gör. Det är tydligt att han vill ta beslut och få saker gjorda, han arbetar hårt och verkar gilla att drömma och se framåt. När vi har mötts i arbetsgrupper märks det ibland att han kanske inte har full kontroll på alla detaljer, men att han har ett ovanifrånperspektiv som alltid leder till tydligt formulerade visioner. Jag blir onekligen lite avundsjuk på denna konstruktiva energi.

Den vassaste modellen av Tesla

Vi talar lite om framtidsdrömmar, men då backar han plötsligt. Jag undrar om det är ett drag han har, att inte vilja framhålla sig själv? Han är en intressant blandning av ödmjukhet, nästan blygsel, och en obändig vilja att styra och påverka.
– Vad gäller min person har jag inga stora drömmar, jag vill fortsätta med det jag gör nu eftersom jag gillar det så mycket. Jag älskar att arbeta med min forskargrupp och att forska. Jag är lyckligt lottad nu och har inga tunga administrativa uppgifter längre sedan jag lämnade uppdraget som dekanus. Troligen ska jag försöka ha lite mer fritid än vad jag haft under min karriär hittills.
Så tittar han på mig lite spjuveraktigt:
– Jag skulle förstås gärna susa fram i den vassaste modellen av Tesla, modell S P100D. Du vet vad jag menar va? säger han.

”Att bli hedersdoktor överträffade mina vildaste förhoppningar”

Tja, varför inte, tänker jag. När mitt frågande glider in på vad han är mest stolt över under sin karriär kommer ödmjukheten tillbaka, han vill inte framhålla sig själv. Fast när någon annan lämnat ett kvitto på hur bra han är, genom att till exempel utse honom till hedersdoktor, kan han medge att han är stolt. Tre inramade diplom för hedersdoktorat hänger på väggen i arbetsrummet. Ur professionell odontologisk aspekt framhåller han hedersutmärkelsen i Göteborg som väldigt speciell.
– Att bli hedersdoktor där överträffade mina vildaste förhoppningar.
Det lyser om honom när han talar om kollegorna och förebilderna i Göteborg. Han fortsätter:
– Universitetet i Colmbra är förstås ett av världens mest klassiska universitet och att bli utnämnd där var ett stort ögonblick. I Santiago de Chile deltog jag väldigt intensivt i utvecklingen av en modern tandläkarutbildning i Chile, så det kändes kanske minst förvånande, om jag får säga så.
Jo, han får gärna säga så – jag har hört från kollegor i Sydamerika att han varit dominerande i förändringsprocessen i Chile. Han kan gott kosta på sig att vara stolt.

Rikt på mikroorganismer

Så till kopplingen orala sjukdomar–allmän hälsa. Forskningen inom området är intensiv. Mariano Sanz bidrar både till forskningen och till kommunikationen om forskningsresultaten, och odlar dessutom breda kontakter med den medicinska professionen. Han har tillgång till en god plattform från vilken han kan driva forskningsområdet internationellt genom EFP och den egna forskargruppen, som stöds av spanska staten. Det finns ett tydligt favoritområde:
– Jag tror att mycket handlar om mikrobiomet. Betydelsen av mikroorganismer för många olika sjukdomar i vår kropp får den medicinska professionen att se med intresse på vårt område, munnen, som ju är otroligt rikt på mikroorganismer, både i antal och mängden arter.
Vi halkar in på ett gemensamt intresseområde, som rör kopplingen hjärt-kärlsjukdomar och parodontit och är överens om att salivdiagnostik kan komma att bli mycket betydelsefullt för tidig upptäckt av sjukdom. Så vad är det som är hett just nu inom området orala sjukdomar-allmän hälsa? frågar jag. Han ger ett exempel.
– Jag fick alldeles nyligen ett oväntat telefonsamtal från en ledande forskare inom neurovetenskaper i Spanien.

Schizofreni

Han berättar med beundran att det är en höjdare han talat med, som visste att Mariano Sanz är expert på oral mikrobiologi och ville diskutera ett helt oväntat område.
– De hade arbetat i många år med schizofreni och förvånats över sjukdomens etio-patogenes. Sanningen är att de egentligen inte har något säkert svar på hur sjukdomen uppkommer och utvecklas. Förra året började man arbeta med lipopolysackarider (LPS) som går genom blod-hjärnbarriären. När de sökte i den vetenskapliga litteraturen fann de att en av de mest intressanta LPS är den som kommer från Porphyromonas gingivalis, en välkänd bakterie från munhålan särskilt i samband med parodontit. Så frågan blev: ”Kan vi samarbeta kring detta?”
Det är tydligt att Mariano känner sig hedrad över att ha fått frågan och ser forskningsprojektet som en mycket spännande utmaning. Har de spanska neuroforskarna rätt i misstanken om den orala bakteriens möjliga betydelse så är detta helt unikt.

Magisk lösning för munsköljning

Det är inte alldeles lätt att ta upp frågan om motgångar och besvikelser med en så framtidsinriktad, positiv individ, men det känns ändå viktigt. Och ja, det visar sig att vi har samma uppfattning. Det handlar om en besvikelse över att det sätt att behandla och diagnosticera parodontit som vi båda tränades i för 30-40 år sedan inte skiljer sig mycket från det vi lär våra studenter i dag. Så med omkring 50 års forskning har området för all del avancerat en hel del, men vi fortsätter att diagnosticera sjukdomen genom graden av vävnadsdestruktion. Vi behandlar fortfarande med mekanisk rotinstrumentering. Det är inget fel med det, men det är en frustrerande motgång att det trots all teknologi vi har till förfogande, trots all forskning och alla resurser som satsats, inte har skett några stora genombrott vad gäller hur vi diagnosticerar och behandlar parodontit. Så frågan är då hur framtiden ser ut? Mariano funderar ett tag.
– Jag vet inte. Vi har upplevt eran när man talade om vacciner, någon magisk lösning för munsköljning eller något som förhindrar biofilm att etablera sig på tandytor, och vi har ju undersökt flera av dessa potentiella möjligheter. Men inget verkar fungera som man tänkt. Så på så sätt tycker jag att det är frustrerande. Men förr eller senare kommer förstås ett oväntat genombrott.
Jo, också denna bild delar vi. Och att spana framtid visar sig oftast bli fel.

”De har hjärnor som suger upp allt”

Framtiden förutsätter nästa generations forskare. Jag undrar om han ser något han inte gillar?
– Vi tar först det jag gillar med unga forskare: de har lärt sig att ta till sig information mycket snabbt, de har hjärnor som suger upp allt. För en ung forskare är det lätt att lära ny teknik, de har lätt att anpassa sig till nya förutsättningar. De vet hur de ska finna den information de behöver och hur den nyförvärvade kunskapen kan utnyttjas. De behöver inte läsa instruktionsböcker för nya apparater utan har en intuitiv känsla hur det funkar.
Allt detta känns ju hoppfullt och positivt. Så vad är problemet, undrar jag?
– Det jag inte gillar lika mycket är att unga i dag ofta ser väldigt kortsiktigt på saker och ting, det känns svårare att på ett djupare plan engagera unga i mycket långsiktiga projekt. Vid anställningsintervjuer brukar jag fråga hur de ser på sin professionella situation om 20 år? De flesta unga svarar inte på den frågan, för de har ingen aning. Kanske var vår generation större drömmare, vi hade en dröm att uppnå något särskilt.
Intressant att höra Marianos bild, en bild som jag också ser. Det fanns aldrig något ekonomiskt mål, eller någon särskild titel i dessa drömmar, men en önskan att påverka, engagera sig, lösa problem. Det verkar som att vi båda fortsätter att sträva i denna riktning.

Periimplantit som konfliktområde

Ett aktuellt område är periimplantit. Vi har båda nyligen medverkat på scenen på stora konferenser, där periimplantit har seglat upp som ett konfliktområde. Jag frågar Mariano hur han ser på detta:
– Jag ser det inte som så stor konflikt, eftersom jag betraktar det med min parodontologblick. Vi har haft liknande konflikter tidigare inom parodontologin när det gällt uppkomsten av parodontit. En del förespråkar bakteriernas roll, andra inflammationens betydelse. Sen har vi upptäckt interaktionen mellan värd och bakterier, sedan genetiken, att vissa individer är mer sjukdomsbenägna än andra och det ger oss en bild av sjukdomens komplexitet och en förklaring till varför vissa individer och vissa tänder drabbas, eller inte drabbas. Nu ser vi samma diskussioner rörande periimplantit. Vi behöver betrakta periimplantit som en komplex sjukdom, som inte bara har en orsak utan innehåller många olika komponenter. Det vi vet är att infektionskontroll är nödvändigt för en framgångsrik behandling. Jag tror att det är likartade biologiska mekanismer vad gäller periimplantit.

Att njuta av livet

Vi delar även detta synsätt och beklagar båda att den vetenskapliga diskussionen tenderar att glida över i personangrepp. Det är olyckligt och ett ovärdigt sätt att hantera ett viktigt olöst kliniskt problemkomplex.
Det är dags att runda av vårt samtal. Jag är lite nyfiken på Marianos fritidsintressen, och först tittar han på mig som om han inte förstår frågan, sedan förklarar han:
– Du vet att jag är en livsnjutare. Jag älskar mat, det syns ju tydligt, eller hur? Jag lagar gärna mat, äter god mat och dricker passande drycker, det är ett intresse jag delar med hustrun.
Ett annat intresse är konst.
Att njuta av livet är väl ändå viktigast av allt. Ambiente. Det är lätt att hålla med.