Ola Sollenius, ortodontist i Halmstad, skrev avhandlingen, som enligt prismotiveringen är ”banbrytande och unik”. Han får 35 000 kronor i prispengar.
Hur känns det att få priset?
– Det känns så klart fantastiskt. Jag blev jätteglad både för min egen skull och för mina handledares skull. Priset är ett slags erkännande för all tid vi lagt ner på forskningen. Jag disputerade precis innan pandemin bröt ut, så tyvärr fick vi inte riktigt chansen att föra ut våra resultat, då alla kongresser och möten ställdes in.
Vad var den största utmaningen med att skriva doktorsavhandlingen?
– Att få tiden att räcka till. Jag hade min kliniska vardag på tandregleringen i Halmstad. Även om vi fick stora bidrag till vår forskning så fanns ju inga ortodontister som kunde vikariera när jag var borta.
Varför tror du att du får priset?
– På ortodontiavdelningen i Malmö har man under många år jobbat systematiskt men forskningen. Jag tycker att studierna i min avhandling hade ett bra upplägg och försökte fokusera på kunskapsluckor som en tidigare SBU-rapport har visat. Avhandlingen innehöll både en systematisk översiktsartikel och en randomiserad kontrollerad studie (RCT). Att undersöka munhälsorelaterad livskvalitet och hälsoekonomi var också viktiga delar. Min ena handledare, Sofia Petrén, fick själv priset för bästa avhandling för några år sedan. Min andra handledare, Lars Bondemark, var handledare åt förra årets vinnare.
Vad ska du göra med pengarna?
– Jag har inte hunnit funderna så mycket ännu, men en studieresa till ett universitet där det bedrivs spännande forskning ser jag fram emot.
Vad är roligast med ortodonti?
– Förutom att få hjälpa patienten att få ett bättre och stabilare bett så är det att få ett stort leende av patienten när vi är klara med behandlingen. Många gånger upplever patienterna att de får ett annat självförtroende och vågar då le på ett helt annat sätt än tidigare. Det är en fin sak att bära med sig.
Janet Suslick
Annons
Annons
