Det finns de som lånar antibiotika från familjemedlemmar och drar ut tänder på sig själva för att slippa gå till tandläkaren. Eller så måste de ta ledigt en hel dag för besöket eftersom de behöver lugnande mediciner.
En del av dem tar till slut steget att söka hjälp hos folktandvårdens program för personer med extrem tandvårdsrädsla vid specialistkliniken orofacial medicin i Uppsala.
Johanna Mattsson och de andra tandläkarna samarbetar med psykologen Jessica Lucic som arbetar halvtid på kliniken.
Andningsteknik och avspänning
Behandlingsprogrammet inleds med tre till fem besök hos Jessica, där fokus ligger på att bearbeta rädslan genom kognitiv beteendeterapi, KBT.
– Vi pratar om hur rädslan lärs in och hur man kan lära om. Många beskriver tidigare tandläkarbesök som en total brist på kontroll, nästan som övergrepp, säger Jessica Lucic.
Patienterna får öva andningsteknik och avspänning. Ibland tittar de på tandvårdsfilmer tillsammans samtidigt som de övar på att stoppa rädslan.
Smärta, sprutor eller ljud
Rädslorna är individuella.
– En del är rädda för smärtan, andra för sprutor eller ljud. Många känner också panik inför att få ångest igen, säger Jessica.
När det är dags för behandlingarna hos Johanna Mattsson involverar hon patienterna.
– De ska känna att här är vi två som samarbetar. De hjälper mig att göra mitt jobb. Jag förklarar hela tiden vad jag gör, säger att ”nu kommer jag med sugen för jag måste få bort vattnet”. Eller ”nu måste jag lägga min hand på din axel för annars får jag ont i handen”.
Adhd, autism eller bipolaritet
Det är inte ovanligt att patienterna har neuropsykiatriska diagnoser som adhd eller autism, eller psykiatriska diagnoser som depression eller bipolaritet. Diagnoserna kan göra tandvårdssituationen extra utmanande, till exempel om man har svårt för ljud, ljus och beröring.
Mellan besöken hos tandläkaren har patienterna avstämningsbesök hos psykologen.
– Det händer att jag tycker att det går jättebra och sedan berättar de för Jessica att något inte alls kändes bra, säger Johanna.
Extrem tandvårdsrädsla
På sikt är det meningen att patienterna ska lära sig att föra sin egen talan, men i början kan det vara svårt att ta plats. Då finns Jessica där som stöd.
Patienterna kommer antingen via remiss eller sedan de tagit kontakt direkt med kliniken. För att få ingå i programmet måste de ha extrem tandvårdsrädsla samt behov av tandvård.
Att komma till mottagningen för det första bedömningssamtalet hos Jessica är en utmaning, liksom att få sin tandstatus bedömd hos Johanna.
– Ibland sitter vi femton minuter i väntrummet innan de vågar gå in. Sedan klämmer jag inte ner dem i stolen, utan vi pratar bara. De måste få berätta sin historia om vad de upplevt hos tandläkare, säger Johanna.
”Det gäller att inte bli rädd själv, man kan nästan få för sig att det faktiskt ska hända dem något.”
Det kan räcka med att patienten gapar för att hon ska se att det finns ett akut behov av tandvård. Andra gånger använder hon panoramaröntgen, som de flesta brukar klara.
Som vårdgivare måste man vara beredd på starka känslor. Patienterna kan vara skräckslagna och hyperventilera.
–Det gäller att inte bli rädd själv, man kan nästan få för sig att det faktiskt ska hända dem något, säger Jessica.
Ångest behöver tid
Andra har strategin att skärma av sig från situationen.
– Det finns de som gapar redan i dörren och säger att ”det här är det värsta jag vet, men nu kör vi”, berättar Johanna.
Det är vanligt att den som är rädd försöker få det snabbt överstökat, säger Jessica.
– Men ångest behöver få tid på sig att sjunka. För att patienten ska bli mindre rädd på sikt måste den minska under situationen. Annars finns kopplingen mellan situationen och ångesten kvar.
Lugnande medel
En mindre andel avslutar programmet i förtid för att det blir för psykiskt ansträngande.
– I stället för att undvika rädslan måste de plocka fram den. Det är inte alla som orkar det, säger Jessica.
När patienterna väl vågat närma sig tandvården kan deras besvär vara så akuta att de måste behandlas omgående. Då används lugnande medel, midazolam, eller lustgas. Många patienter önskar narkos, men det ges bara för riktigt omfattande behandlingar.
”Hos mig kan de till och med våga skratta utan att hålla för munnen.”
Det är vanligt att känna skam för sin dåliga tandstatus. Då kan patienterna bli lättade av att Jessica har en synnedsättning och faktiskt inte ser deras tänder.
– Hos mig kan de till och med våga skratta utan att hålla för munnen.
Efter behandlingsprogrammet kan majoriteten av patienterna börja gå hos en vanlig tandläkare.
– De behöver inte tycka om det, bara klara av det. Det är så viktigt för hälsan, säger Johanna.
Psykologin bakom rädsla
Det är just samarbetet som gör att programmet fungerar så bra, säger hon.
– Jag har inte de djupa kunskaperna som Jessica har om det psykologiska. Det hade aldrig gått att få ett så bra resultat utan henne.
Genom att finnas på kliniken får också Jessica kunskaper som hon kan använda sig av i patientkontakten.
– Det jag kan är psykologin bakom rädsla, sedan lär jag mig hela tiden mer om tandvård.
