Foto: Colourbox
Tandläkaren drev en klinik med fyra anställda, inklusive henne själv. Av de fyra var det bara hon som hade en tandläkarlegitimation. När Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) gjorde en tillsyn på kliniken visade det sig att tandläkaren inte var på plats, samtidigt som en assistent utförde en tandstensbehandling på en patient.
Tandläkaren anlände efter en kort tid och medgav då att hon signerade alla journalhandlingar på kliniken, oavsett om hon utfört vården eller inte. Detta eftersom Försäkringskassan bara ersätter tandvård utförd av legitimerad personal och att hon därför känt sig tvungen att signera journalerna. Hon uppgav också att hon inte visste varför assistenten inte signerade sina egna journaler.
Vid inspektionen framgick att all journalföring på kliniken skedde för hand på papper. Dessutom var journalerna svårlästa och förvarades på olika ställen på kliniken.
Tandläkaren uppgav att det rådde ett ”administrativt kaos” på kliniken och att hon redan innan Ivo:s inspektion insett att hon behövde ett digitalt journalföringssystem, ”men inte fått detta gjort”.
Tingsrätten dömde tandläkaren för osant intygande och 80 dagsböter à 50 kronor, vilket Dagens Juridik var först med att rapportera.
Tingsrättens bedömning var att tandläkaren agerat ”som om hon var villig att riskera riktigheten i sin journalföring för att inte riskera mista några intäkter från Försäkringskassan” och att hon därför inte kan undgå ansvar för osant intygande.
Tandläkaren överklagade dock domen i hovrätten, som där friar tandläkaren.
Hovrätten anser visserligen att det är klarlagt att tandstensborttagningen utfördes av annan personal och att tandläkaren signerade journalanteckningen. Men domstolen anser inte att det är bevisat att tandläkaren genom sin signatur lämnade uppgiften att det var hon som utfört behandlingen.
Därför anser hovrätten inte heller att det går att styrka att hon medvetet lämnat en felaktig uppgift. Tingsrättens dom upphävs därför.
