Tidig borstning gör lackning onödig

Maria Anderson är pedodontist på Eastmaninstitutet i Stockholm. I slutet av november förra året lade hon fram sin doktorsavhandling vid Karolinska institutet (KI). Det har varit en hektisk tid, och kring nyår kunde hon äntligen pusta ut i Dubai tillsammans med familjen.

– Jag har jobbat hårt med ett omfattande projekt i många år och det har varit en stor press att ro iland avhandlingen. Det känns skönt att vara klar. Disputationen gick bra och det var en glädjefylld dag, berättar hon.
Samtidigt blir det på ett sätt ett tomrum nu när avhandlingen är klar.
– För första gången i mitt liv har jag inte något specifikt personligt mål att sikta mot. Forskning har blivit en del i en livsstil som jag såklart vill fortsätta med, men jag tänker landa lite och se var jag behövs och vad som dyker upp.
Under tiden finns det att göra. Nu när Maria har disputationen bakom sig kommer hon att kombinera patientarbete med forskning, klinisk handledning och undervisning. Hon tar också över ansvaret för specialistutbildningen inom pedodonti på Eastmaninstitutet.
– Det kommer att bli lärorikt och jag ser verkligen fram emot utmaningen, säger hon.
Hon kommer även att engagera sig i Akademiskt barntandvårdscentrum (ABC) i Stockholm, men vet ännu inte exakt hur. Hon kommer också att fortsätta forska inom projektet Stop Caries Stockholm, där hennes avhandling ingick som en del.

Följde 3400 barn

Projektet har följt drygt 3 400 barn från ett multikulturellt område med låg socioekonomisk status, ett område där många barn har hög risk för karies. Projektet började 2011 när barnen var ett år. De delades in i två grupper. I den ena gruppen kallades de till tandvården när de var ett år, och föräldrarna fick lära sig att borsta deras tänder. Barnen besökte också tandvården när de var två år och tre år. I den andra gruppen fick barnen samma standardpreventionsprogram under samma period, men besökte tandvården två gånger om året och fick dessutom fluorlackning i samband med besöken.
När barnen var tre år visade det sig att extra besök och fluorlackning inte hade någon utökad effekt. Det var inte mer effektivt vad gäller att förebygga karies eller hämma kariesprogression. Det påverkade inte den orala mikrofloran och var helt enkelt inte ekonomiskt försvarbart.

”Den tidiga, regelbundna borstningen med fluortandkräm är sannolikt en orsak till att vi inte kunde se någon effekt”

Däremot borstade drygt 91 procent av barnen i studien tänderna varje dag och de hade mindre karies jämfört med barn från liknande områden.
– Den tidiga, regelbundna tandborstningen med fluortandkräm är sannolikt en orsak till att vi inte kunde se någon effekt av det utökade vårdprogrammet med fluorlackningar, tror Maria Anderson.
Barnen är nu sju år och följdes upp en sista gång 2017.
– Nu sammanställer vi resultaten och siktar på att ha projektrapporten klar till sommaren.

Beteendeförändringar har stor betydelse

Barn i multikulturella områden har fångat Maria Andersons intresse och en anledning kan vara att hon själv har invandrarbakgrund.
– Min mamma kommer från Grekland, så jag har sett vad det innebär att anpassa sig till ett nytt land och kultur.
Vad kan tandvården göra för att hjälpa barnen?
– Om vi ser till intervention har beteendeförändringar stor betydelse. Helst vill vi skapa ett automatiserat beteende för exempelvis tandborstning. Prevention överträffar behandling på flera sätt, men vi får inte glömma de sjuka barnen. Karies hos barnen kan vara ett tecken på att familjens övergripande hälsobeteende inte fungerar. Hur kan vi samarbeta med andra vårdgivare och personer i barnens närhet för att hjälpa till?

Fysisk och psykisk hälsa

Sambandet mellan socioekonomi och tandhälsa intresserar Maria Anderson, men även sambandet med hälsa överhuvudtaget. Barn i socioekonomiskt svaga områden deltar mindre i idrottsaktiviteter till exempel, något som är en hjärtefråga eftersom träning är viktig för henne.
– Fysisk och psykisk hälsa hänger ju ihop. Ett tag tränade jag mindre för att det tog tid. Men jag får energi av att träna och blir mer fokuserad. Jag älskar tennis och yoga, och danspass gör mig lycklig. Jag tränar på gym och gillar att sticka ut och jogga eller åka skidor.
Hon vill också uppmuntra sina söner att vara fysiskt aktiva, så hon är innebandytränare för barn födda 2005/2006.
Är du nöjd med dina karriärval?
– Ja, absolut. Jag känner att jag gör nytta som tandläkare och har följt hjärtat och blivit pedodontist. Man får snabbt respons på det man gör och återkopplingen ger energi. Med forskning tar det lite längre tid, men det ger också resultat efterhand.