Under 2016 gjorde folktandvården i Region Jönköpings län 127 anmälningar till socialtjänsterna i länet vilket är 30 procent fler än året innan och en fördubbling sedan 2013. Att anmälningarna har ökat beror inte på att det har skett en kraftig ökning av barn som far illa i länet.
– Det är snarare ett resultat av att tandvårdspersonal, och framför allt tandläkare, har blivit mer uppmärksamma på signaler som kan tyda på någon form av brist i föräldrars omsorg om sina barn. Ända sedan vi började att utbilda vår personal i detta ämne har vi sett en ökning för varje år, säger övertandläkare Anna Nydell Helkimo, vid avdelningen för pedodonti på Odontologiska Institutionen i Jönköping.
Tandvårdspersonal har anmälningsplikt om de misstänker att ett barn far illa, men när Anna Nydell Helkimo var färdig tandläkare 1979 var det ingen som ens diskuterade frågan. Det dröjde ända tills i början av 2000-talet innan hon gjorde sin första anmälan om försummelse. Ett barn hade akuta problem i sina tänder, men föräldrarna accepterade ingen behandling och avbokade varje kallelse.
Bjöd in föräldrarna
– Då kändes det som en stor sak att anmäla. Jag gruvade mig ett tag, men när det gick så långt att det krävdes narkos för att åtgärda problemen och mamman vägrade behandling var jag tvungen. Jag bjöd in föräldrarna för att berätta om anmälan och det slutade med att de tackade mig. De insåg att de behövde hjälp.
Anmälan blev ett startskott. Anna insåg att tandvården, som är den vårdinstans som regelbundet träffar barn och ungdomar från tidig ålder upp till vuxen ålder, måste bli bättre på att fånga upp signaler från barn som far illa och anmäla när barnen uteblir från sina besök. Hon tog upp ämnet i den samrådsgrupp som hon ingick i med representanter från rättsväsendet, sjukvården, barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten.
– I början förstod inte socialsekreteraren att tandläkarbesök är en rättighet för barn utan trodde att det var upp till varje förälder om barnen gick till tandläkaren. Det ledde till att jag fick medverka vid utbildning för socialtjänsten om hur vi jobbar och kan samarbeta. Efteråt har det visat sig att det finns andra sociala problem i många av de familjer där barn uteblir från besök eller har dålig tandhälsa.
Samarbete med socialtjänsten
Samtidigt fick tandvårdspersonal från folktandvården i Region Jönköpings län utbildning i vad som kan motivera en anmälan, hur en anmälan upprättas, vilka signaler ett barn kan sända som tyder på att det far illa, hur en socialsekreterare arbetar och vilka begränsningar som finns i lagen vad gäller delning av information.
– I dag finns det ett helt annat samarbete med länets socialtjänster. Ett av kontoren i Jönköping har regelbunden kontakt med en del kliniker. Ibland deltar de även i våra utbildningar. Vad jag har förstått finns det fortfarande landsting där samarbetet inte är lika bra.
– Sen kan vi inte slå oss till ro. Det är viktigt att följa upp detta varje år, ha tydliga rutiner och uppmuntra kliniker till att anmäla. Jag brukar alltid lyfta frågan när vi har utbildning för tandvårdspersonal. De tre senaste åren har tandläkaren Anna Jinghede, nu vid Rättsmedicinalverket, föreläst om hur vi kan uppmärksamma tecken på våld.
Uteblivna besök
På Anna Nydell Helkimos arbetsplats, i specialisttandvården, är det vanligt att ta emot barn och ungdomar med tandskador. Personalen försöker bedöma om skadorna är orsakade av olycksfall eller av exempelvis misshandel. Om barnens och föräldrarnas redogörelse om vad som har hänt skiljer sig åt kan det vara ett tecken på att något inte stämmer.
– Ett annat tecken är om det går ett par dagar innan föräldrarna söker vård. De flesta rusar hit om det händer något med tänderna. Vi är även uppmärksamma på blåmärken och skador som inte kan uppstå av att man till exempel ”bara” cyklar omkull.
Den vanligaste orsaken till anmälan är dock att barn inte dyker upp på sitt tandläkarbesök trots upprepade kallelser, brev och telefonsamtal. Uteblivna besök kan vara symptom för att vardagen inte fungerar i en familj.
Tandvårdsrädsla hos föräldrarna
– Ibland är det föräldrarna som har tandvårdsrädsla och inte ser till barnens behov, och ibland kan det vara neuropsykiatriska besvär hos barnet som gör att de inte kommer. Sådana fall brukar lösa sig genom samtal. De flesta som uteblir helt har eftersatt vårdbehov och det har hänt att föräldrar har bytt till privattandläkare för att undvika kontakt med oss.
Hon tar fram två papper som visar statistik över antal anmälningar genom åren. Statistiken bygger enbart på anmälningar från kliniker inom folktandvården och från det privata bolaget Folktandvården AB i Habo.
– Jag vet dock att socialsekreterare har varit i kontakt med både Privattandläkarna och Smile angående detta. Det är viktigt att inget barn hamnar mellan stolarna och försvinner från vården.
Sexuella övergrepp
I statistiken över anmälningar 2016 finns även två fall där tandläkarna har anmält misstanke om sexuellt övergrepp. I dessa fall får inte föräldrarna vetskap om tandläkarnas anmälan för att polis och åklagare ska kunna säkra bevis och ta del av barnets egen version.
– En av dem som anmälde sexuellt övergrepp var en nyutexaminerad kvinnlig tandläkare. Det var starkt gjort av henne. Tandläkarutbildningarna har börjat lyfta frågan allt mer vilket märks på många av de unga tandläkare som arbetar i vårt landsting.
Med tanke på att Region Jönköpings län för statistik över antalet anmälningar, som uppmärksammas internt och i lokal media, och att folktandvården genomför årliga utbildningar förväntar sig Anna att antalet anmälningar kommer växa ännu mer de närmaste åren.
– En del kliniker i länet har stenkoll på detta och gör många välmotiverade anmälningar medan andra kliniker inte har gjort en enda anmälan. En förklaring kan vara att vissa kliniker ligger i områden med socioekonomiskt utsatta grupper, men övergrepp, misshandel och försummelse händer även i länets finaste villaområden. Jag förväntar mig att anmälningarna fortsätter öka framöver.
Barnombudsmannen efterlyste kunskap
Före detta barnombudsmannen Fredrik Malmberg är en av dem som har uppmärksammat vårdens anmälningsplikt kring barn som far illa. Under 2010 uppmanade han dåvarande regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa att personal i vården har kunskap både om hur de ska upptäcka barn som far illa och hur de ska agera vid misstanke om att barn utsätts för övergrepp och/eller omsorgssvikt. Flera kartläggningar har genomförts som visar att många inom vården har sett tecken på bristande omsorg, men att få har gjort anmälningar.
Källa: barnombudsmannen.se
