Välfärds- eller bidragsbrott omfattar årligen mellan 8 och 20 miljarder kronor.
— Det är ett komplext område men det råder en utbredd samsyn kring att den här typen av brottslighet är systemhotande och hotar hela vår välfärdsmodell, sa Amir Rostami på presskonferensen.
Bidragsbrott hänger samman med gängkriminalitet, och finansierar annan kriminalitet. Det som lockar är att vinstmarginalen är hög och risken att bli upptäckt relativt låg, liksom straffvärdet, förklarade Amir Rostami.
— Men en stor andel av bidragsrätten begås också av vanliga privatpersoner och företag, tillade han.
Kartläggning av brottsligheten
Det 900 sidor tjocka delbetänkandet fokuserar på kartläggningar, problembeskrivningar och analyser av brottsligheten. Ett problem är att överträdelser ofta inte leder till någon reaktion från samhället. Lagföringsprocenten för brotten är låg, bara 40 procent, och slagkraftigheten mot de fem procent av brotten som är allvarligast är för dålig.
Delbetänkandet presenterar i korta drag två huvudförslag: Införande av sanktionsavgift för mindre allvarliga brott på 25 procent av det felaktigt utbetalade beloppet, utöver återkravet. Bidragsbrott på mer än ett halvt prisbasbelopp ska leda till brottsanmälan och lagföras.
Specialistkompetens
Det andra förslaget handlar om att kraftsamla mot brottslighet.
— Brott begås av specialister på brott och behöver utredas av specialister. Polisen har inte specialistkompetens för att utreda bidragsbrott. Vi föreslår därför att bidragsbrotten förs över till Ekobrottsmyndigheten, där sådan specialistkompetens redan finns.
Det är bråttom med åtgärder anser utredaren, och vill se att förslagen införs från och med den första juli 2024.
Den fortsatta utredningen kommer att fokusera på det brottsförebyggande arbetet och på hur sanktionssystemen skulle kunna se ut.
