Det kan ta tid att lindra patienternas smärta, men det är roligt att lyckas, tycker Daniel Ovesson.
Han har varit intresserad av bettfysiologi sedan han gick på tandläkarutbildningen på 1990-talet. Han sökte in på specialistutbildningen flera gånger utan att antas.
– Jag hade nästan gett upp, men tänkte att jag kunde söka en sista gång – och då kom jag in, berättar han.
Han tog tjänstledigt från jobbet på folktandvården i Värmland för att gå den treåriga specialistutbildningen i Jönköping och fick en utbildningsanställning där.
Lönen var sämre än som distriktstandläkare, drygt 30 000 kronor, men han trivdes bra och åren gick snabbt.
Ungefär två tredjedelar av tiden behandlade han patienter under handledning. Resten av tiden var det olika typer av kurser och seminarier.
– Det blev inte riktigt som jag trodde, men det blev annorlunda på ett positivt sätt. Bettfysiologi handlar mer om psykologiska och sociala aspekter än vad jag hade förväntat mig.
Som bettfysiolog använder Daniel Ovesson en palett med behandlingsformer. Hans favoriter är bettskenor, akupunktur och rörelseträning.
Vem passar som bettfysiolog? Nyfikenhet, tålmodighet och förmågan att lyssna nämner Daniel som viktiga egenskaper.
– Man ska inte förvänta sig att det alltid finns snabba lösningar, utan det kan ta tid.
Som bettfysiolog har han kommit bort ifrån den reparativa vården, bort ifrån karies och parodontit. Istället handlar det om smärta, psykologi och funktion.
– Det känns till stor del som om jag har bytt yrke. Hade jag inte blivit specialist tror jag inte att jag hade fortsatt som tandläkare fram till pensionen, säger han.
Han trivs med sin nya yrkesroll.
– Jag träffar mycket spännande patienter. Under utredningen pratar jag väldigt ingående med dem och lär känna dem. Det är väldigt roligt när jag kan lindra en patients lidande. Det är också kul att samarbeta med andra specialister.
Janet Suslick
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.