Bruxism är sannolikt ärftligt

Patienter som diskuterar bruxism med sin tandläkare tar ofta spontant upp exempel på släktingar som också påstås lida av samma åkomma för att så småningom komma fram till frågan om bruxism är ärftligt. Hittills har det inte funnits något vetenskapligt säkerställt svar på frågan.
Det ville en grupp forskare från Holland, Finland och Italien råda bot på. Därför gjorde de, i december 2013, en litteratursökning i Medline via PubMed och hittade tio vetenskapliga artiklar som behandlade frågan. Fyra av de tio studierna undersökte om bruxism var vanligare i familjer till någon som led av bruxism jämfört med familjer till någon som inte led av det.
Ytterligare fem studier var tvillingstudier där graden av konkordans (överensstämmelse) med avseende på bruxism mellan enäggs- och tvåäggstvillingar studerades. Slutligen fanns också en DNA-analys som studerade mutationer i serotoninsystemet.
Samtliga studier utom en tvillingstudie kom till slutsatsen att bruxism har en ärftlig komponent och alltså till viss del är ärftligt. Forskarnas slutsats är därför att det är sannolikt att bruxism är ärftligt, även om det inte behöver vara den enda orsaken till problemen.