I norra Thailand lever den så kallade Karen Hill-stammen, ett folk som trots mycket dålig munhygien och avsaknad av naturlig exponering för fluor ändå har en mycket låg prevalens av karies. Detta har tidigare förklarats med deras vana att tugga betelblad som sagts skydda mot karies, men både de som tuggar betelblad och de som inte gör det har senare visats ha samma låga kariesprevalens.
Svenska forskare bestämde sig därför för att ta reda på vad som verkligen låg bakom deras skydd mot karies. På plats undersökte de 34 barn mellan sex och tio år samt 46 vuxna mellan 20 och 38 år. Sex av tio vuxna och fem av tio barn var helt kariesfria trots att de hade plack som täckte i princip 100 procent av alla tandytor. Nästan samtliga individer hade även ordentligt med tandsten. Sex av tio barn angav att de åt produkter innehållande socker åtminstone en gång per vecka och de flesta andra åt det någon gång. Däremot åt var fjärde vuxen aldrig något socker.
Jämfört med svenska studenter hade medlemmar ur Karen Hill-stammen ett högre normal-pH i munnen och de hade även en bättre buffrande förmåga, eftersom pH-värdet inte heller sjönk lika mycket vid sackaros-belastning. De kariesfria individerna hade också genomgående högre normal-pH och en bättre buffrande förmåga, jämfört med dem som hade haft karies både efter sackaros-belastning och efter urea-test.
Forskarna föreslår därför att den låga kariesprevalensen åtminstone till viss del beror på det högre pH-värdet och den starkare ureolytiska kapaciteten hos placken hos Karen Hill-stammen. Forskarna menar att ett relativt lågt sockerintag leder till en annan sammansättning av bakterierna i placken, som inte ger samma syraattack vid sockerexponering och därigenom skyddar tänderna.
Hypotesen innebär också att i takt med att Karen Hill-stammen närmar sig det urbana thailändska samhället och exponeras för mer socker, kommer deras skydd successivt att försvinna.
Annons
Annons
