Hon ska täppa till luckorna

Vilka metoder ska tandvården arbeta med? Vilka har gott vetenskapligt stöd, vilka är kostnadseffektiva? Det finns en rad frågor att besvara för Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, och tandvården väntar på svar.
Skulle man lägga ihop alla rapporter som SBU publicerat sedan starten för 25 år sedan blir det en försvarlig stapel, som förmodligen skulle behöva stagas upp för att inte falla. Och ännu fler rapporter produceras av den växande skaran medarbetare på Olof Palmes gata i centrala Stockholm.
För tandvårdens del har det under åren blivit 16 rapporter, eller del av rapporter av olika slag, allt som allt cirka 2 500 sidor.
Man undrar om SBU:s arbete inte snart är slutfört? Är inte allt utforskat och klarlagt? Har man inte fått alla svar?

Bäst före-datum

Sofia Tranæus, som hastat igenom en rad möten under dagen, skrattar och skakar på huvudet.
– Nej, forskningsstudier görs ju hela tiden inom områden som SBU granskat, vilket innebär att vi måste göra nya genomgångar av den vetenskapliga litteraturen med jämna mellanrum. Vi har till exempel ett bäst före-datum på två år.
SBU utför ett grannlaga arbete där en rad sakkunniga deltar i varje projekt. Uppgiften är att på ett systematiskt sätt granska och utvärdera det veten­skapliga underlaget för de metoder som används inom hälso- och sjukvården.
Grupperna granskar dels den vetenskapliga kvaliteten hos enskilda studier och om dessa besvarar olika frågor på ett tillförlitligt sätt, dels bedömer man hur starkt det sammanlagda vetenskapliga underlaget är för olika behandlingsmetoder.
I slutänden görs en gradering av evidensstyrkan i fyra nivåer, från stark till otillräcklig.
Det sistnämnda behöver inte betyda att en metod inte fungerar, men signalerar att fler kvalitativt goda vetenskapliga studier behöver göras inom området innan man kan säga att metoden uppfyller de krav man kan ställa, eller inte bör användas, eller om den är kostnadseffektiv.

Var tidigare lärare

Sofia Tranæus arbetade som lärare vid institutionen för odontologi vid KI i Huddinge i nära 20 år innan hon anställdes vid SBU. Hon hade också doktorerat, och deltagit som expert i en granskning av kariesdiagnostik vid myndigheten. Detta ledde till flera uppdrag på SBU.

– Jag tycker att arbetet är både stimulerande och roligt. Jag får använda mina vetenskapliga meriter på andra områden inom tandvården än dem jag arbetat med innan, också områden utanför tandvården. Exempelvis leder jag nu arbetet med en uppdatering av forskningsläget om läkemedelsavgivande stentar i hjärtats kransartärer, berättar hon.
Att hon för en tid sedan utnämndes till adjungerad professor vid odontologiska institutionen i Malmö ger henne naturligtvis extra tyngd i arbetet vid SBU; hon har visat att hon är kompetent.
– Professorstiteln har inget värde i sig; det är vad man uträttar som räknas. Men SBU anlitar många manliga professorer som sakkunniga, så det är väl bra att det finns en kvinna med också, säger hon.
I Malmö kommer hon att arbeta mycket med metodutvärdering inom tandvården. Målet är att skapa ett center, ett nav för att utveckla metoder och forskning, och förhoppningsvis skapa förutsättningar för mer odontologisk forskning runt om i landet. För som SBU-granskningarna visat finns stora behov av mer kvalitativ forskning.
Att det fanns så många kunskapsluckor visste hon inte när hon började på SBU. Men hon är glad över att SBU:s arbete tillsammans med Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vuxentandvården har lett till att kunskapsläget har förbättrats betydligt. Men mycket återstår att göra. Två systematiska kartläggningar av barn- och ungdomstandvård respektive käkkirurgi är på gång och en översikt kring äldre multisjuka finns som önskemål.

Frisktandvård granskas

Det kontroversiella ämnet frisktandvårdsavtal kommer också att granskas närmare. Syftet är bland annat att titta närmare på hur effektiva avtalen är och vad utfallet blir för patienterna.
De största bristerna inom odontologin är enligt Sofia Tranæus att många metoder inte grundar sig på hälsoekonomiska analyser.
– Vi vet inte vad som är kostnadseffektivt. Tandvården skiljer ju sig från övrig hälso- och sjukvård genom att patienterna själva betalar en stor del av kostnaden för vården. Patienterna lämnas i sticket med beslut om behandling, exempelvis vid val av protetiska lösningar. Men det är omöjligt för patienterna att bedöma kostnad och effektivitet, förklarar hon.
Tandläkartidningen har vid ett flertal tillfällen tidigare skrivit om kunskapsluckorna inom olika områden inom tandvården, och det är lätt att få uppfattningen att tandvårdens personal behandlar i blindo, men så är det naturligtvis inte.
– Kunskapsluckorna inom tandvården motsvarar i stort luckorna inom den medicinska kirurgin. Det är inte konstigt i sig att olika metoder visar sig ha oklar vetenskaplig grund eftersom det kan vara svårare att göra studier av god kvalitet inom medicinteknik och kirurgi, som tandvård i stor utsträckning är. Inom läkemedelsområdet är det betydligt enklare eftersom det oftast är lättare att blinda, säger hon.
Men hon ger ändå tandvården en eloge:
– Tandvården har varit exemplariskt kvick att ta till sig insikten om forskningsläget. Av personer inom andra vårdområden får jag ofta höra att tandvården är föregångare på detta. Det finns mycket större motstånd inom andra discipliner.

”Behövs mer pengar”

Hur ska då dessa kunskapsluckor täppas till?
– Naturligtvis behövs mer pengar för att kunna genomföra god kvalitativ forskning, och förhoppningsvis kommer pengarna. Vi är många som under senare år har arbetat intensivt för att få upp frågan på dagordningen, bland annat genom påverkan på departement och på forskningsråden, och jag tycker att vi är på god väg att lyckas. För fem år sedan var kunskapen om problematiken nästan noll hos dem som fattar beslut om anslag.
Men pengar löser inte alla problem:
– Det handlar också om att få de olika intressenterna, exempelvis Folktandvården, privattand­vården och akademierna, att organisera sig och samverka för att bedriva rätt sorts forskning. Då kan man få ihop tillräckligt många patienter i studierna. Det är också viktigt att vårdgivarna, förutom pengar, avsätter tid så att medarbetarna kan bedriva klinisk forskning. Här brister det i dag.
Vad tror hon då om framtiden? Kommer tandvården att arbeta med metoder som bygger på en solid vetenskaplig grund?
– Ja, med vår tandvårdsstruktur och med den insikt och välvilliga entusiasm som alla parter visar, är inte svaren långt borta. Vi får kavla upp ärmarna och hugga i!