Så håller du riktigt rent

Hygienrutinerna inom tandvården har förbättrats avsevärt sedan början av 1990-talet. Då spred hiv-epidemin skräck i tandläkarkåren.
Det var före bromsmedicinernas tid och många aidspatienter fick allvarliga munhåleförändringar. Samtidigt saknades kunskap om adekvata hygien- och smittskyddsåtgärder.
På den tiden arbetade Mikael Zimmerman på Tandläkarhögskolan i Stockholm. Under fem år var han ansvarig för en klinik som behandlade patienter med olika immundefekter. Kliniken kom till på grund av hiv-epidemin.
– Under ett antal år på 1990-talet behandlade vi jättemånga aidspatienter. Hiv blev startskottet till att vi fått ett otroligt lyft när det gäller hygienen inom tandvården, säger Mikael Zimmerman.

Håller kurser

I dag driver han ett eget företag och håller kurser om hygien och smittskydd både i Sverige och internationellt. Både medvetenhet och utrustning har förbättrats mycket. I dag har alla kliniker diskdesinfektorer, avancerade autoklaver och sterilrum. All utrustning, inklusive borrmaskiner och ultraljudshandstycken, rengörs mellan patienterna.

Men den mänskliga faktorn kan fortfarande ställa till det.
– Det är ofta de sista, oerhört betydelsefulla detaljerna som medarbetarna inte riktigt får ihop. En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk, så det gäller att hitta de svaga länkarna på den egna kliniken, säger Mikael Zimmerman.
Grundläggande i allt hygienarbete är god handhygien. I vårdsammanhang är det oerhört viktigt. Men också lätt att missa.
– Skulle jag hålla kurs och bara få prata om ett enda ämne skulle det bli handhygien. Bakterier hoppar inte, mikroorganismers förmåga att flytta sig är väldigt begränsad. Det är vi som flyttar på dem, framför allt med våra händer, säger han.
Framför allt är det alkoholbaserad rengöring som ska användas. Och det är viktigt att göra på rätt sätt. Händerna ska lufttorka och det ska ta minst en minut, annars finns risk att medlet gör mer skada än nytta.
– Om du tar för liten mängd överlever de starkaste bakterierna och du avlar i stället fram en starkare bakterieflora. Det är jätteviktigt att ta sig den tid som krävs. Den minuten kan du göra något annat, till exempel prata med patienten.
Närområdet kring patienten är en annan kritisk yta. Aerosolen, vattendimman, sprider sig som mest inom en radie på ungefär en meter från patientens munhåla. Den ytan ska man vara noga med att desinficera med ett bra ytdesinfektionsmedel. Till övriga ytor räcker det oftast med vanlig rengöring.
– Medel som dödar mikroorganismer är giftiga för allt levande, även människor, och ska inte användas i onödan.

Skyddskläder bör användas

Aerosolen hamnar även på personalen som bör använda någon typ av skyddskläder.
– Vi är ofta duktiga på att sätta en haklapp på patienten men glömmer ibland oss själva. Det är bra att använda ett skyddsförkläde som man byter mellan varje patient.
Att hålla reda på utrustningen och var man har vad är annars a och o. I sterilutrymmet ska det till exempel finnas väl tilltagna, avgränsade ytor för orena, desinficerade och steriliserade instrument. Diskdesinfektorn utgör en naturlig sådan gräns mellan ytor, på ena sidan förvaras orena instrument och på den andra rena. Är ytorna för små kan det innebära problem, enligt Mikael Zimmerman.
– Om det är för trångt är det lätt att man till exempel ställer ner den rena kassetten med disk på fel sida om diskdesinfektorn. Brist på utrymme ökar risken för sammanblandning.

Bricksystem underlättar

Man bör också så långt som möjligt undvika att hantera instrumenten med händerna. I dag finns olika bricksystem som underlättar hanteringen.
Vissa instrument passar enligt Mikael Zimmerman bättre som engångsutrustning. Om han fick bestämma skulle han genast genomföra ett byte till engångsborrar och engångsrotkanalsfilar. Dels är de vanliga instrumenten svåra att rengöra, dels är hanteringen oekonomisk och riskfylld.
– Tiden det tar att låta dem gå igenom hela steriliseringsproceduren kostar mycket pengar. Hanteringen innebär också en risk för stick- och skärskador, säger han.
Inom hälso- och sjukvården generellt uppskattas att mellan 12 och 15 procent av patienterna drabbas av någon infektion de inte borde ha fått. Hur det ser ut inom tandvården vet man fortfarande inte riktigt. Nya system för spårbarhet är på väg in och kommer att ge en tydligare bild av läget.
Det man framför allt är rädd för i dag är multiresistenta bakterier, till exempel MRSA. Det finns kliniker som har särskilda rutiner för denna patientgrupp, men det är egentligen inte nödvändigt, enligt Mikael Zimmerman.
– Följer man basala hygienregler finns ingen anledning till det. Grundregeln är att behandla alla likadant. Vi kan aldrig veta vilka patienter som är bärare och inte. Vi behöver också hjälpas åt att minska antibiotikaförskrivningen och bara använda antibiotika när det verkligen behövs.
Läs också I närbild: Här gömmer sig bakterierna