Det är bra att tandvårdsstödet utreds, tycker Raimo Pälvärinne, Folktandvården Östergötland.
– Inriktningen på tandvårdsreformen 2008 blev en flopp. 80 procent av patienterna har kostnader som ligger under högkostnadsskyddets karensbelopp på 3 000 kronor, och då får de väldigt lite tandvårdsstöd. Många som hamnar under karensen avstår tandvård för att de tycker att det är för dyrt.
Samtidigt är det svårt att hitta balansen så att alla pengar som är avsedda till tandvårdssubventioner går åt. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) justerar regelverket efterhand.
– En miljard kronor om året blir över samtidigt som TLV försöker hitta krystade lösningar för att utnyttja pengarna utan att överskrida ramen. Det är knappt att tandläkare begriper regelsystemet, och patienterna har inte en chans.
– Sänk karensbeloppet till 1 500 eller 2 000 kronor i stället, föreslår Raimo Pälvärinne.
Han ifrågasätter också om det behövs två myndigheter att hantera en fråga.
– En myndighet bör sköta tandvårdsstödet, inte två. Antingen Försäkringskassan eller TLV, inte båda.
Främja hälsa mer
Ett annat problem är att tandvårdsstödet främjar förebyggande tandvård i för liten utsträckning, anser Raimo Pälvärinne.
– Det allmänna tandvårdsbidraget (ATB) sägs politiskt vara den hälsobefrämjande delen i systemet, men det är inte sant. ATB kan användas till vad som helst.
Dessutom används bidraget i lägre omfattning i de prioriterade grupperna: unga mellan 20 och 29 år och äldre över 75 år, sannolikt för att alla inte vet att det finns.
Raimo Pälvärinne efterlyser ett enhetligt tandvårdsstöd. Frisktandvården bör ingå i högkostnadsskyddet, anser han.
– Många människor vill ha en begriplig tandvårdskostnad för vanlig tandvård. Nästan 10 procent av patienterna som regelbundet besöker tandvården har valt frisktandvården.
De som har stora tandvårdsbehov ska kunna välja tandvård till fast pris och få utnyttja högkostnadsskyddet till den del av kostnaden som ligger över högkostnadsgränsen, tycker han.
– Varför skulle en rekonstruktiv behandling inte vara subventionerad innanför frisktandvårdssystemet?
Obligatorisk prisjämförelsetjänst
En annan fråga som engagerar Raimo är prisjämförelsetjänsten för tandvården. Från början var den obligatorisk, men när den flyttades från Försäkringskassan till 1177.se blev det frivilligt för vårdgivare att anmäla sig.
– Följden blev givetvis att privattandvårdens priser lyser med sin frånvaro på portalen, vilket gör jämförelsetjänsten helt oanvändbar, säger han.
– Gör prisjämförelsetjänsten obligatorisk, annars uppfyller den ingen funktion.
Han tycker också att tjänsten var feltänkt från början.
– Det är nästan omöjligt för allmänheten att jämföra totalkostnaden för en behandling från en styckeprislista. Ska prisjämförelsetjänsten vara till nytta måste man utgå från exempel som är begripliga för patienterna.
Dags för en förändring
Raimo Pälvärinne slutade som tandvårdsdirektör i Östergötland den 30 april. Han jobbar kvar i Linköping maj ut, men sedan är det slut med det. Efter sommaren lämnar han övernattningslägenheten helt. Att slippa pendla mellan Västra Götaland och Östergötland kommer att bli skönt, tycker han.
– Jag har kört 4 000 mil om året sedan 2002.
Raimo går inte i pension. Full sysselsättning kommer det att vara även framöver.
– Jag har svårt att trappa ner. Jag fortsätter att jobba, men ändrar fokus.
Han planerar att jobba kliniskt på deltid inom folktandvården med start i juni. Det blir i Borås eller Svenljunga, orter som ligger nära byn Hyssna där han bor.
Under våren har han även börjat forska vid Malmö högskola inom samhällsodontologi. Han ska undersöka hur privatiseringsprocessen som började på 1990-talet har påverkat tandvårdskonsumtionen för barn, vuxna och äldre.
Parallellt med jobbet som ”vanlig tandläkare” och forskningen planerar Raimo Pälvärinne även att ta uppdrag som språkrör i tandvårdsfrågor som konsult.
– Jag begränsar mig till ett fåtal uppdrag. Det finns inga konkreta avtal än, men några uppdrag är under diskussion.
Bättre kompetens behövs
En uppdragsgivare skulle kunna vara Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), som ska representera dem som utför vården. SKL bör bli bättre på att påverka socialdepartementet i tandvårdsfrågor, anser han.
Ett problem är att den odontologiska kompetensen i tandvårdsfrågor är för låg på SKL, ett problem som organisationen har gemensamt med Socialstyrelsen och Försäkringskassan, anser han. Få utredare och tjänstemän har odontologisk utbildning.
Det bidrar till bristfällig samordning i tandvårdsfrågor.
– De hanterar samma typ av frågor, men utan kompetens blir det ingen bra framföring av tandvårdsfrågor, menar han.
