Virtuell kirurgi är redan verklighet

På avdelningen för plastik- och käkkirurgi vid Akademiska sjukhuset används den nya tekniken för virtuella operationer. Men tekniken är också på väg ut på marknaden via flera fristående företag.
Enligt Jan-Michaél Hirsch, professor emeritus i käkkirurgi och en av dem som under ett stort antal år arbetat med att ta fram utrustningen och tekniken, kommer allt fler att använda sig av virtuella operationer framöver.

– Det innebär säkrare och mindre kostsamma operationer eftersom varje steg i ingreppen kan utföras virtuellt innan och eventuella komplikationer förutses. Omoperationer kan också undvikas, förklarar han.
För drygt tre år sedan besökte Tandläkartidningen Centrum för bildanalys vid Uppsala universitet dit Jan-Michaél Hirsch var knuten (Tandläkartidningen nr 6, 2013). Då befann man sig fortfarande i utvecklingsstadiet av tekniken, men hade tagit fram en prototyp som redan gav en verklig 3D-stereobild. Dittills kunde man endast ta fram en bild som kunde vridas och vändas på dataskärmen.
– Nu kan vi gå in med en pekare och snart förhoppningsvis en konstgjord handske som innebär att kirurgen kan känna varje struktur och samtidigt se kraniet eller käken som om de vore verkliga genom speciella glasögon, berättade Jan-Michaél Hirsch då.

Patienten skiktröntgas

För att få fram data för den virtuella operationen skiktröntgas patienten först. De data som samlats in skapar en så kallad 3D-volym av skallen, en exakt kopia av den verkliga skallen eller käken. Operatören använder 3D-glasögon. Det ger illusionen av en verklig skalle.
När Tandläkartidningen testade prototypen var upplevelsen förbluffande, nästan skrämmande; skallen som via en vanlig dataskärm förmedlades via en spegel blev till en verklig skalle där olika strukturer kunde kännas med en pekare.
Då hade forskarlaget hunnit så långt i utvecklingen att de data man fått fram kunde användas till att utföra virtuella operationer där man på exempelvis en cancerpatient kunde ta bort den virtuella tumören och virtuellt tillverka en benbit som passade exakt, kanske från underbenet, forma till det och fästa med titanplattor.
Alla data skickades sedan till samarbetspartnern vid Mitthögskolan i Östersund, där plattorna tillverkades.

”Kan utföra fler moment”

I dag, tre år senare, fortsätter utvecklingen av tekniken och tillämpas redan i skarpt läge vid avdelningen för plastik- och käkkirurgi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
– Skillnaden mot tidigare är att vi i dag kan utföra fler moment i och med att grafiken i bildåtergivningssystemet har blivit mycket bättre.
Det innebär att det nu går att visualisera och känna blodkärl i hud, muskler och kärl och kan koppla ihop dem under den virtuella operationen.
– Det är naturligtvis till oerhört stor hjälp vid planeringen av den verkliga operationen, säger Jan-Michaél Hirsch.
Utvecklingen går också enligt honom vidare när det gäller att ta fram mänskligt material, så kallad bioprintning. Redan i dag används tekniken. Mänskliga celler placeras, mycket förenklat uttryckt, i ett material som sedan kan tryckas ut via en 3D-print. Med denna teknik kan exempelvis hud, brosk och ögonlinser skapas. Forskning för att ta fram olika organ och muskler pågår också.
Smakar det så kostar det, säger man ju, men enligt Jan-Michaél Hirsch är den utrustning man tagit fram inte särskilt dyr. Det handlar om några hundratusen kronor. Det finns också flera företag ute på marknaden som satsar på liknande teknik.
– Vad kostnaden då blir vet vi ännu inte, säger han.