Hon inriktade sig tidigt på ortodonti, även om det från början inte var ett självklart val att över huvud taget bli tandläkare. Hennes pappa Sten Linder Aronsson var ortodontist och klinikchef, och senare professor i ortodonti vid Karolinska institutet. Som ung vuxen gällde att inte göra som föräldrarna.

– Jag sökte till Handels, eftersom jag tyckte att ekonomi och samhällsfrågor var kul. Jag kom in, men när jag frågade runt var det ingen som riktigt kunde förklara vad man arbetade med efter utbildningen.

Hon hade dock tydligt klart för sig vad en ortodontist gör.

– Utan att jag tänkte på det var vårt hem i Örebro alltid fullt av ortodontister från världens alla hörn som fick bo hemma hos oss och var med vid frukost- och middagsbord.

Något alla tandläkare hon träffade hade gemensamt var att de var väldigt nöjda med sitt yrkesval.

– Framför allt ortodontisterna. De tycker om sitt arbete och arbetar länge. Det är även ett internationellt yrke.

Auskulterade hos käkortopeden

Så det blev tandläkarutbildning i stället för Handelshögskolan.

1981 var tandläkarutbildningen i Flemingsberg ”långt från stan” och det tog tid att åka fram och tillbaka. När det var luckor i schemat åkte Agneta Karsten därför inte hem, utan auskulterade hos käkortopeden Margareta Ideberg och var amanuens på karies och protetik.

– Sista sommarlovet sökte jag rese­stipendium från Odontologiska föreningen och fick åka en vecka till Norge för att studera hur barn med läpp-, käk- och gomspalt behandlas där. Jag bodde hos två olika ortodontister och fick även besöka den internationella specialistutbildningen i Bergen.

Hon återvände till Norge för specialistutbildning och masterexamen, och sedan till KI för att doktorera.

– Vid den tiden var det inne att flytta tänder med magneter, så min avhandling handlar om detta.

Barn med läpp-, käk- och gomspalt

Hon var dock mer intresserad av att hjälpa barn med läpp, käk- och gomspalt, så hon sökte sig till denna verksamhet vid Karolinska institutet. År 1998 fick hon delegerat ansvar för den käk­ortopediska verksamheten vid Stockholms kranio­faciala team. Området ligger nära hjärtat.

– Dels gör du gott; du gör skillnad för patienterna. Det är också spännande att lära av alla andra specialiteter i det multidisciplinära ­teamet. ­Varje barn som kommer är en utmaning; vissa fall är lättare än andra, vissa är det svåraste vi gör orto­dontiskt. Men det är hela barnets och deras famil­jers totala livssituation som avgör vad som kan och bör göras när, då en del barn har extremt många vårdkontakter och andra har färre.

När hon började arbeta med LKG var nästan alla patienter i Stockholm också primäropererade där, men det är ingen självklarhet längre. Nu kan det komma in barn som har gått flera år utan en operation, och barn som har fått sin primäroperation i andra länder, och efter det ibland fått mycket ärrbildning. En annan förändring är att personalen är mer rörlig.

– Det tar många år att följa ett barn efter första operationen. Om man som tandläkare flyttar går det inte att se hur det blev när patienten ­vuxit klart.

Efter en omorganisation kring huvudmannaskap för den käkortopediska verksamheten för två år sedan valde Agneta Karsten att fokusera på sitt arbete som enhetschef för ortodontin vid institutionen för odontologi vid Karolinska institutet. Därmed lämnade hon det kliniska käk­ortopediska arbetet, men är fortsatt aktiv inom forskning rörande LKG och undervisar i ämnet nationellt och internationellt.

– Jag har lagt min själ i den verksamheten. Jag saknar självklart kollegorna, och barnen.

Vid KI är hon sedan många år också ämnes­ansvarig inom ortodonti och ansvarar till exempel för kursplaner och examinationer inom grundutbildningen. Hon är därtill verksamhetsansvarig och handleder även ST-tandläkare i orto­donti, masterarbeten och doktorander.

Uppdragsutbildning för ST-tandläkare

När Tandläkartidningen besöker institutionen arbetar nio ST-tandläkare, varav sex stycken från Saudiarabien, med sina ortodontipatienter i utbildningskliniken. De går lärosätets uppdragsutbildning för ST-tandläkare. Hit kommer personer med finansiering från olika håll: från regionen, nationellt, internationellt eller med egen finansiering. A5-ark med tandläkarnas förnamn sitter på respektive bås och det råder ett låg­inten­sivt lugn i det stora rummet.

Agneta Karsten själv har tid för patienter i sitt ordinarie arbete, men…

– Jag har stans äldsta ortodontiklinik hemma.

som bisyssla sedan år 1998 och har öppet en kväll i veckan. Att ha kliniken hemma har sina fördelar. Agneta Karsten kallar den sin ”nöjespraktik”.

– Kommer inte patienterna kan jag sätta på tvätten eller göra något annat i huset, och behöver de komma extra löser vi enkelt det så fort det passar oss båda. Det är väldigt roligt, och det studenterna ska testa kan jag testa själv här.