Astma hos barn och ungdomar – preventionsstrategier för karies och dental erosion

Sammantaget innebär det att barn från områden med lågt socioekonomiskt status kan ha ökad risk för astmarelaterade biverkningar, oavsett om det beror på att risken för astma är ökad eller om det beror på att de oftare behandlas via sjukhusens akutmottagningar, och på så sätt missar den undervisning och den regelbundna uppföljning som sker vid öppenvårdsmottagningarna.

Karies och dental erosion hos barn och ungdomar med astma

Astma och karies är två av de mest vanligt förekommande sjukdomarna hos barn och ungdomar i världen, och det finns samband mellan sjukdomarna [1–2, 4–5]. Barn och ungdomar med astma har högre kariesprevalens än de utan sjukdom, medan sambanden mellan astma och dental erosion är betydligt svagare [4, 5]. Barn och ungdomar med astma har 1,5–2 gånger större risk för att få karies i både det primära och permanenta bettet jämfört med barn och ungdomar utan astma [1, 2]. Det finns också en högre risk för dental erosion [4, 16, 17].

Riskfaktorerna för karies och dental erosion hos barn och ungdomar med astma är flera. Av stor betydelse är faktorer som munandning, nedsatt salivflöde och förändrad salivsammansättning, astmaläkemedels låga pH-värde och innehåll av laktos, förändrade kost- och levnadsvanor och tidigare karieserfarenhet [18–19].

Munandning

Barn och ungdomar med astma munandas mer frekvent jämfört med barn och ungdomar utan astma. Orsaken till detta kan vara astmaläkemedels påverkan på saliv [20], men även av andra faktorer såsom att barn med astma inte sällan har nästäppa på grund av allergisk rinit [21] samt att de ibland har en annan huvudanatomi där öppet bett/överbett ökar risken för munandning [22].

Nedsatt salivflöde och förändrad salivsammansättning

Flera astmaläkemedel påverkar salivens sammansättning och flöde och har därför betydelse för både kariesutveckling och dental erosion [23]. Salivflödet minskar och andelen skyddande salivkomponenter, såsom protein, amylas, hexosamin, salivperoxidas, lysozym och sekretorisk IgA, är lägre efter påbörjad medicinering [24].

Salivens flöde och pH-värde sjunker avsevärt under de första 30 minuterna efter inhalering av astmaläkemedel, vilket kan leda till en ökad kolonisering av kariesassocierade bakterier [25]. Kombination av luftrörsvidgande läkemedel och kortikosteroider, vilket i dag är mycket vanligt, påverkar också salivflödet, och mer hos barn med astma jämfört med vuxna [26].

Det spekuleras också i om kombinationsläkemedel, som vanligtvis är långtidsverkande, skulle kunna påverka salivproduktionen i högre grad än vad de ingående läkemedlen gör var för sig. Det kan också vara av betydelse hur länge en patient har medicinerat [27].

Astmaläkemedels låga pH och innehåll av laktos

Läkemedel i pulverform som inhaleras har ofta ett lågt pH-värde, under 5,5, och detta – tillsammans med en lägre salivsekretion – kan vara en bidragande orsak till dental erosion. Det har dock inte kunnat påvisas att typen av inhalator eller pH-värdet påverkar graden av dental erosion [28].

Förutom astmaläkemedels sura innehåll finns det läkemedel som innehåller sötningsmedlet laktos. Laktos är ofta tillsatt i läkemedel för att underlätta bindning av olika substanser, men också för att maskera läkemedels eventuella bismak.

Förändrade kost- och levnadsvanor

Astmasjukdomen i sig kan påverka både kost- och levnadsvanor hos barnen, och när de är sjuka tenderar en del föräldrar att ge dem söta drycker och godsaker [3]. Långa sjukdomsperioder med skolfrånvaro, störd nattsömn och nedsatt aptit kan också påverka möjligheten till regelbundna måltider med näringsrik kost, och även tandborstningen kan bli lidande. Många barn med astma har också födoämnesallergi, vilket även det kan påverka vad och när barnet äter [21]. För att kompensera för törst har det visat sig att barn och ungdomar med astma ofta dricker söta drycker.

En ökad mängd kväveoxid i utandningsluften är mer vanligt hos barn och ungdomar med astma jämfört med de utan astma, detta kan ha en påverkan på mikrofloran i munnen, och i kontakt med vatten kan en stark syra bildas vilket kan påverka tandytorna, då främst med risk för dental erosion.

Tidigare karieserfarenhet

Tidigare kariesförekomst är en av de mest betydelsefulla faktorerna för att förutsäga nya kariesskador hos alla barn [29]. Hos barn med astma är denna riskfaktor tydlig, och bör uppmärksammas extra vid bedömning av kariesrisk. Det bör dock beaktas att barn med astma utan tidigare karieserfarenhet har flera andra riskfaktorer relaterat till karies ut­ifrån sin astmasjukdom, och de behöver därför alltid behandlas som riskpatienter.

Preventionsstrategier för att undvika karies och dental erosion

Den vetenskapliga litteraturen har utförligt beskrivit sambanden mellan astma och munsjukdomar hos barn och ungdomar, men det finns sparsamt skrivet om kariesprevention och obefintligt om prevention mot dental erosion. Därför känns det extra viktigt att i denna översiktsartikel beskriva preventionsstrategierna mot karies och dental erosion som finns för populationen i helhet, och de högriskstrategier som finns för riskpatienter och som är applicerbara på barn och ungdomar med astma.

Fortfarande är karies ett globalt hälsoproblem med närmare 600 miljoner barn med obehandlad karies i mjölktandsbettet, och obehandlad karies i permanenta bettet drabbar 2,5 miljarder människor i världen [30]. Prevalensen av dental erosion ökar stadigt och har blivit en viktig faktor att ta hänsyn till när man bedömer munhälsan i det långa perspektivet [28]. Karies i ett tidigt stadium är en reversibel sjukdom, och även om angreppet gått djupare ner i tandvävnaden finns strategier för att få angreppet att stanna upp och läka ut [31].

Socker är den oomtvistat största riskfaktorn för karies och beskrivs som ”the arch-criminal” [32], och förhållandet mellan sockerkonsumtion och karies är väl känt sedan 1950-talet [33]. Faktorer som påverkar kariesrisken kan ses som ett balansförhållande mellan å ena sidan angreppsfaktorerna fermentabla kolhydrater – såsom socker och stärkelse – och syrabildande mikroorganismer, å andra sidan försvarsfaktorerna saliv och fluorider. Det optimala förhållandet är att försvarsfaktorerna väger tyngre än angreppsfaktorerna för att undvika sjukdom.

Fluorider spelar en nyckelroll för framgångsrik kariesprevention med dess förmåga att påverka såväl demineralisering som remineralisering av tandvävnad och att påverka bakteriers syraproduktion [34–35], och är än mer viktigt i dag med tanke på det ofta frekventa intaget av sötade drycker, godis och lättfermentabla kolhydrater bland barn och ungdomar. Den kraftiga nedgång i kariesprevalens som visats bland barn och ungdomar i Sverige under senaste 50 åren kan i hög utsträckning tillskrivas en frekvent användning av fluorider i olika former, och det innebär att klinikern kan inta en mer avvaktande hållning gentemot fyllningsterapi. Dock har en oroväckande trend visat att karies stigit bland 6-åringar fram till år 2019, som dock mildrats aningen i 2021 års statistik [36].

Dental erosion är en sjukdom som är livsstilsrelaterad och innebär förlust av tandsubstans genom en kemisk påverkan utan medverkan av bakterier. Etiologin brukar uppdelas i yttre och inre faktorer, vilket innebär sura produkter som når tänderna utifrån respektive maginnehåll som når tänderna i samband med olika sjukdomar och vanor/ovanor. I dag uppmärksammas framför allt ökad konsumtion av läsk och juice som den största orsaksfaktorn bland barn och ungdomar. Fluoriders effekt på dental erosion skiljer sig från effekten på karies på grund av avsaknad av biofilm vid dental erosion och högre surhetsgrad hos de frätande syrorna jämfört med de syror som syrabildande kariesbakterier åstadkommer. Därför bör fluoridprodukter med betydligt högre koncentration och ökad frekvens användas, och helst i kombination med föreningar som innehåller tenn eller titan [37–40].

Tidig diagnos, korrekt intervention och prevention är nyckelfaktorer för att minimera risken för såväl karies som dental erosion hos barn och ungdomar med astma. För att uppnå dessa mål måste dessa patienter primärt följa den populationsinriktade prevention som gäller samtliga individer, oavsett risk för sjukdom eller inte. Då patienter med astma också har en betydligt högre risk för dessa munsjukdomar måste de anamma en individanpassad högriskstrategi, vilket innebär att barn, föräldrar och ungdomar utbildas i förhållandet mellan risk och prevention och uppmuntras till utökad egenvård hemma och regelbundna tandvårdsbesök med uppföljning och fluoridtillförsel.

Populationsinriktad prevention – god egenvård – grunden för god munhälsa

Man bör tidigt etablera goda vanor avseende kost och användande av fluorider, då tidigt grundlagda vanor behålls längre och bör finnas etablerade när patienten fortfarande är frisk i munnen. Goda kostvanor bör etableras senast när övergång från amning/mjölkersättning till övriga familjens kost sker, och frekvens av intag är av största vikt. Starten med fluoridtillförsel bör ske i form av fluoridtandkräm när första mjölktanden erupterar.

Vid besök hos tandvården hålls ett enkelt hälsosamtal som grundar sig på svaren på några öppna frågor om frekvens av intag av mat och dryck och användande av fluoridtandkräm. Det motiverande samtalet med ett salutogent förhållningssätt placerar patienten i centrum och har fokus på det friska, med målet att ta tillvara patientens inre motivation att leva hälsosamt. Målet är att stärka befintliga goda vanor och ändra mindre goda vanor [41].

Frekvens av intag bör inte överstiga 5–6 stycken per dag, då det är av yttersta vikt att låta tänder vila mellan syraangreppen som sker vid intag av mat och dryck. När det gäller fluoridtillförsel är tandborstning med fluoridtandkräm basen för alla patienter, oavsett risk för sjukdom, och bör utföras hemma dagligen som god egenvård [42].

Några allmänna frågor och råd som berör kost och dryck associerat till både karies och dental erosion framgår av faktaruta 3.

Fluoridtandkräm

Fluoridtandkrämens effekt är beroende av faktorer såsom frekvens av tillförsel, fluoridkoncentration, borsttid, mängd tandkräm, spridning av tandkräm, vattensköljning och beteende efter borstning [34, 43], med en dokumenterad kariesreduktion på 24 procent i unga permanenta bettet.

Att borsta två gånger per dag ger större kariesskydd jämfört med att borsta en gång per dag eller mer sällan [44]. 1 450 ppm fluorid ger bättre effekt än 1 000 ppm fluorid, och den kariespreventiva effekten är endast statistiskt signifikant från 1 000 ppm och mer [43, 45]. Man får inte undervärdera effekten av borsttid och mängden tandkräm som används. Normal borsttid bland vuxna har visat sig vara 45 sekunder, men om den ökas till det optimala – två minuter med tandkräm – lösgörs mer fluorid från borsten och effekten kvarstår under minst två timmar efter avslutad borstning [46]. En ökning av borsttiden från en minut till två minuter ger 27 procent högre fluoridkoncentration approximalt [47]. Att borsta med 1,5 gram fluoridtandkräm jämfört med att borsta med 0,5 gram ger en signifikant ökning av fluoridretentionen i munhålan med 90 procent [48], och om mängden ökas från 1 cm till 2 cm ökas fluoridkoncentration approximalt med 47 procent [47]. Slutligen, om man inte sköljer med vatten efter avslutad borstning utan sköljer runt med tandkrämsskummet fås en kraftigt ökad fluoridkoncentration i munhålan [49].

Från sex års ålder och uppåt gäller 3 x 2-metoden för optimalt utnyttjande av fluoridtandkräm [46, 50]. Det innebär borstning två gånger per dag, att man använder 2 cm tandkräm och borstar under två minuter.

Allt detta sammantaget visar på vikten av att tandvårdspersonal säkerställer att varje enskild patient klarar av och förstår att utnyttja den fulla potentialen av fluoridtandkrämen och att tandvårdspersonal tydligt förklarar, rekommenderar och följer upp hur fluoridtandkräm används. Goda råd avseende mängd fluoridtandkräm och förhållningssätt beroende på ålder framgår av faktaruta 4.

De fluoridföreningar som är mest vanliga är natriumfluorid, NaF, och natriummonofluorfosfat, SMFP, båda med likartad effekt på karies. Tenninnehållande fluoridtandkräm som tennfluorid, SnF₂, kan ge bättre skydd mot dental erosion tack vare innehållet av tenn [38].

Individuellt anpassad prevention utifrån risk – individanpassat hälsosamtal

De barn och ungdomar som bör remitteras från barnhälsovården/barnsjukvården till tandvården är de med astma som kräver varje dag-behandling eller ofta har upprepade infektioner som kräver astmabehandling. Dessa ska riskbedömas på tandvården för såväl karies som dental erosion, och vid behov sätts ett utökat individuellt preventionsprogram in. Preventionsprogrammet bör omfatta såväl kost och dryck som utökad fluoridtillförsel, och bör ske utifrån den enskilde patientens förutsättningar och risk för karies eller dental erosion. Faktaruta 5 visar viktiga delar i denna högriskstrategi.

Ett individuellt hälsosamtal i dialogform som utgår från patientens situation hålls, med målet att hitta verktyg för en förändring och förbättring av såväl kostmönstret som vanor avseende munhygien och användande av fluorider. Detta görs i samråd med dem som det berör, där realistiska mål sätts upp och noggrann uppföljning planeras. Samtalet måste också inkludera allmän hälsa, med särskild tonvikt på astmasjukdomen, familjesituationen och barnets och föräldrarnas motivation att förändra.

Öppna frågor om astmasjukdomen är en viktig del. Förutom de allmänna öppna frågorna om frekvens av intag av mat och dryck och användande av fluoridtandkräm, som görs för alla barn och ungdomar, bör en mer detaljerad kunskap om intag inhämtas. Det inkluderar en kostanamnes, där alla kostintag registreras med särskild tonvikt på källa, mängd och frekvens av måltiderna under de senaste 24 timmarna, en så kallad 24-timmarsrecall, eller under en sammanhängande period av tre dagar [51].

Preventionsstrategier gällande kost skiljer sig egentligen inte från kostråd till friska barn och ungdomar, men hänsyn bör tas till att en astmadiagnos kan påverka livssituationen och bidra till ökad belastning genom riskfaktorer såsom frekvent munandning och frekvent läkemedelsintag. Föräldrar till barn och ungdomar med långvariga sjukdomar kan också mer frekvent erbjuda mer söta produkter i samband med sjukdomsperioder än till de utan sjukdom [3].

Huvudvikt vid rådgivning läggs på att undvika småätande och att minska mängden socker och lättfermentabla kolhydrater, och då främst sockerinnehållande drycker, söta bageriprodukter, konfektyr, glass och sockersötade mjölkprodukter [52]. Enligt Världshälsoorganisationen (World Health Organization, WHO) rekommenderas att intag av socker bör vara mindre än 10 procent – och helst under 5 procent – av det totala energiintaget, beräknat på ett dagligt energiintag av 2 000 kcal [53]. Det dagliga intaget av socker bland barn och ungdomar kan vara så högt som 20 procent av det totala dagliga intaget och där 80 procent av intaget främst består av söta drycker, godis och söta mejeriprodukter [54]. Gällande sura produkter som ökar risken för dental erosion är det främst fruktsyra, askorbin- och fosforsyra, fruktjuicer, sportdrycker och kolsyrade drycker som är mest vanliga, varför intaget av produkter med dessa syror kraftigt bör minskas för att motverka upplösning av emaljytan [55].

För att uppmuntra till ett lågt sockerintag, som WHO rekommenderar, bör små barn inte serveras sötade drycker överhuvudtaget före två års ålder, utan i stället erbjudas vatten och mjölk [56]. Faktaruta 3 visar på alternativa val av produkter, såsom mjölk, ost och osötad yoghurt, som minskar effekten av metabola syror och främjar remineralisering genom kasein-, kalcium- och fosforkomponenter, varvid buffringskapacitet och salivmängd ökar [57].

Utökad fluoridtillförsel

För barn och ungdomar med astma räcker det inte att enbart tillföra fluorid via tandkrämen för att bevara god munhälsa, då det inte är ”antingen eller” som gäller utan ”både och” för att under så stor del som möjligt av dygnets 24 timmar ha en hög fluoridkoncentration i munhålan för att förhindra karies och dental erosion.

Ett viktigt sådant tillägg i egenvården från sex års ålder är att skölja med en fluoridlösning med rätt koncentration [58]. Sköljning med fluoridlösning bör ske 1–2 gånger per dag under 0,5–1 minut. Till barn mellan sex och tolv års ålder rekommenderas 0,05 procent NaF-lösning, och från tolv års ålder 0,2 procent NaF-lösning, men behärskar barnet sköljtekniken kan även 0,2 procent NaF-lösning användas i lägre ålder. Genom att skölja direkt efter tandborstning med en lösning med rätt fluoridkoncentration utnyttjas fluoriders additiva effekt [59]. Om salivsekretionen dessutom är nedsatt blir fluoridkoncentrationen än högre i munhålan efter sköljningen jämfört med patienter med normal salivsekretion, och sköljtiden kan minskas till 30 sekunder [60].

Lösningar med 0,05 procent NaF och 0,2 procent NaF i 500 ml-förpackningar finns att köpa i dagligvaruhandeln, på apotek och på många tandvårdskliniker, och 1 liter 0,2 procent NaF-lösning – med smak eller helt utan smak – kan fås på recept för kariesbehandling och ingår i högkostnadsskyddet för läkemedel. Sköljning med fluoridlösning rekommenderas inte till barn under sex år, då små barn har svårt att spotta ut lösningen effektivt.

En annan tilläggsprevention vid aktiv karies och vid risk för dental erosion, som är indicerat från tolv års ålder, är högfluoridtandkräm med 5 000 ppm fluorid som används enligt tidigare beskrivna 3 x 2-metoden. Den kan vara speciellt lämpad för ungdomar som man vet är svåra att nå med prevention under den tid som kariesrisken är som störst, mellan 12 och 16 år [61]. Under denna period i livet slarvas det ofta med tandborstning med fluoridtandkräm, och ungdomarna ändrar samtidigt sitt sätt att leva och konsumerar mera skräpmat, godis och sötade drycker som kan orsaka karies och dental erosion. Högfluoridtandkräm kan köpas receptfritt på apotek eller förskrivas på recept och ingår i högkostnadsskydd för läkemedel.

Det finns ett väldokumenterat dos–responsförhållande mellan koncentrationen i fluoridtandkräm till högfluoridtandkrämens fördel, vilket även gynnar dental erosion som kräver fluoridprodukter med hög koncentration [38, 62–63]. Kariesprogressionen bland 14–16-åringar har visat sig kunna minska med 40 procent hos ungdomar som använder högfluoridtandkräm jämfört med de som använder tandkräm med 1 450 ppm fluorid [64], varför högfluoridtandkräm är ett alternativ för ungdomar som inte borstar tänderna optimalt [61].

Fluoridtabletter och fluoridtuggummi har betydligt lägre bevisvärde, men dessa produkter är ändå av intresse för att upprätthålla en hög fluoridkoncentration i munhålan under dygnets alla timmar, och det är bättre att barn och ungdomar med astma suger på en fluoridtablett eller tuggar ett fluoridtuggummi än att de använder sockerhaltiga tabletter och tuggummin.

Fluoridlackning på tandklinik

Det finns många olika fluoridlacker på marknaden, av vilka Duraphat är den vanligaste och mest dokumenterade i kliniska studier. Fördelen med fluoridlack gentemot andra fluoridprodukter är dess höga fluoridkoncentration och den långa kontakttiden med tandytan, vilket medför långsam utsöndring av fluorid under längre tid.

Duraphat innehåller 22 600 ppm fluorid, och den höga fluoridkoncentrationen medför att kalciumfluorid bildas på tandytan och fungerar som en pH-reglerande fluoridreservoar som frigör fluoridjoner vid låga pH-värden för att åter bindas till kalcium vid neutralt pH i munnen [65]. Effekten vid applikation två gånger per år eller oftare, tillsammans med daglig användning av fluoridtandkräm, ger en kariesreduktion på 43 procent i det unga permanenta bettet och 37 procent i mjölktandsbettet [66].

Den höga fluoridkoncentrationen gör fluoridlacket till ett förstahandsalternativ mot dental erosion, då den effektivt reducerar tandförlust på grund av erosion och kombination av erosion och abrasion tack vare det skyddande skicket av kalciumfluorid på tandytan [38, 40, 67]. Fluoridlack rekommenderas för alla åldrar och är, bredvid fluoridtandkräm, den enda fluoridprodukten för förskolebarn.

Fördelar med fluoridlacket är att det är lättapplicerat, säkert, inte tidskrävande, liten mängd lack används och tolereras väl, vilket ger stora fördelar framför andra fluoridprodukter. Fluoridlackning på tandklinik bör ske i samband med uppföljning var sjätte, alternativt var tredje, månad utifrån individuellt behov.

Råd vid astmamedicinering

Det är viktigt att informera barn, föräldrar och ungdomar om vikten av någon form av fluoridtillförsel efter astmamedicineringen för att minska risken för karies och dental erosion och uppmuntra till att använda fluorid vid dessa tillfällen. Det ultimata för alla åldersgrupper är att inhalationen på morgonen sker innan frukost och att frukosten avslutas med tandborstning med fluoridtandkräm. Inhalationen på kvällen bör likaledes efterföljas av tandborstning med fluoridtandkräm. Efter inhalation under dagtid är det önskvärt att åldersgruppen 6 år och äldre sköljer med fluoridlösning eller – om det inte är möjligt – med vatten, vilket även bör ske bland barn under 6 år.

Samverkan mellan barnhälsovård/barnsjukvård och tandvård

Det är viktigt att etablera en nära samverkan mellan barnhälsovård/barnsjukvård och tandvård för de patienter som diagnostiseras med astma. Detta gäller i första hand de patienter som har varje dag-behandling, men kan även gälla infektionskänsliga patienter som kräver astmabehandling vid ofta återkommande luftvägsinfektioner.

Ansvarig läkare avgör vilka patienter som bör remitteras och bör göra det tidigt i patientens diagnos, och då till den tandvårdsklinik som patienten är knuten till. De allra flesta barn och ungdomar går på en allmäntandvårdsklinik hos folktandvården, och för de som går hos privat vårdgivare har folktandvården sistahandsansvar.

Målet med tidig remiss är att medvetandegöra såväl patient som förälder och tandvårdens personal om astmasjukdomens biverkningar på munhålan, och tandvårdsinsatserna bör därigenom öka chansen att behålla god munhälsa. Barn och ungdomar med astma är riskpatienter för såväl karies som dental erosion och svampinfektion och ska behandlas ut­ifrån det. Genom en remiss får patient och föräldrar tidig vetskap om riskerna för försämrad munhälsa på grund av astmasjukdomen och dess medicinering, och tandvården säkerställer primärt att de basala preventionsinsatserna som gäller alla barn och ungdomar fungerar. Dessutom sätts en riskprevention in, vilket görs utifrån den enskilde patientens behov och förutsättningar.

Sammanfattning

Astma är en vanlig kronisk lungsjukdom hos barn och ungdomar. Prevalensen har ökat i hela världen under många år, och Sverige ligger i det högre skiktet. Man räknar med att 8–10 procent av tonåringarna i Sverige har astma. Hos de yngre barnen är prevalensen 5–7 procent.

Symtomen vid astma kännetecknas av tung ansträngd andning, ”pip i bröstet” och hosta. Vid lindrig astma är besvären intermittenta och det kan gå veckor eller månader mellan symtomen, medan personer med svår astma kan ha dagliga besvär.

Det finns flera typer av astma, där en typ enbart ger besvär vid luftvägsinfektion medan andra astmatyper kan triggas av såväl allergen som ansträngning och luftvägsinfektion.

Många vetenskapliga studier visar att barn och ungdomar med astma har högre risk för karies och högre kariesprevalens än de utan sjukdom, men också en högre risk för dental erosion. Av stor betydelse för såväl karies som dental erosion är munandning, nedsatt salivflöde och förändrad salivsammansättning, astmaläkemedlets låga pH-värde och innehåll av laktos, förändrade kost- och levnadsvanor samt tidigare karieserfarenhet.

Det har publicerats hundratals artiklar de senaste decennierna om sambandet mellan astma och munsjukdomar, men väldigt få som belyser preventionsstrategier för att undvika karies och dental erosion. Fokus i denna översiktsartikel ligger därför på handfasta kliniska råd för att undvika munsjukdom hos barn och ungdomar med astma.

En fungerande samverkan mellan barnhälsovården/barnsjukvården och tandvården, och att barnläkarna remitterar alla barn och ungdomar med astma till patientens ordinarie tandvårdsklinik, är grunden för god vård på tandklinik. Tidig diagnos, korrekt intervention och prevention är nyckelfaktorer för att minimera risken för såväl karies som dental erosion.

En populationsinriktad prevention ligger som grund och innebär god egenvård med fokus på intagsfrekvens och optimalt utnyttjande av fluoridtandkräm utifrån patientens ålder. Dessutom bör dessa barn och ungdomar ha en individuell tilläggsprevention som utgår från ett hälsosamtal med kosten i centrum, på hur man ska ta astmamedicinerna på bästa sätt och på utökad fluoridtillförsel i form av fluoridlösning och högfluoridtandkräm som egenvård och fluoridlackning på tandklinik. Tre illustrerade faktarutor i artikeln belyser detta mer ingående.

English summery

Asthma in children and adolescents – risk for and prevention of caries and dental erosion

Ulla Moberg Sköld, Bill Hesselmar, Malin Stensson and Dowen Birkhed

Tandläkartidningen 2023; 115 (5): 48–57

Asthma is a common chronic lung disease amongst children and adolescents. The prevalence continues to increase globally, and Sweden has amongst the highest prevalence in the world. Around 8–10 per cent of teenagers have asthma and around 5–7 per cent for younger children in Sweden.

The symptoms are shortness of breath and wheezing when exhaling. In mild asthma, the symptoms are intermittent and there can be weeks/months between the attacks, whilst patients with severe asthma can have daily problems.

There are different types of asthma; one type gives problems only during respiratory tract infections, whilst others are trigged by allergens, as well as exercise and colds.

According to many studies, children and adolescents with asthma have a higher prevalence of caries, and a higher risk of both caries and dental erosion than healthy children. Important risk factors are mouth breathing, low salivary flow and changes in the saliva composition, lactose-containing inhalers with low pH, impaired dietary habits and other lifestyle conditions, and earlier caries experience.

Despite hundreds of articles being published over the last decades on the relationship’s between asthma and oral health, there are very few publications on the various preventive strategies. The present review focuses on these aspects, with simple clinical advice on how to avoid caries and dental erosion in children and adolescents with asthma.

It is important that there is a close collaboration between children´s healthcare, and dental health clinics, and that all children and adolescents with asthma are referred to dental professionals. Key factors are early diagnosis, correct intervention, and prevention to reduce the risk for both caries and dental erosion. A population-based strategy for prevention with focus on intake frequency and the use of fluorides in relation to the age of the patient is presented.

Moreover, children and adolescents with asthma at high risk should focus on 1) dietary habits, 2) how and when the asthma medicine should be taken, 3) use of extra fluorides with high fluoride toothpaste and fluoride mouth rinsing at home and 4) professional application of fluoride varnish at the dental health clinic, to all aid prevention.