I Sverige utförs årligen omkring fyra miljoner fyllningar till ett värde av närmare en halv miljard kronor. Både operatörs- och materialrelaterade faktorer påverkar hur gott utfallet blir. Och här finns mer att göra. Hur tandvården ska arbeta för att minska antalet omgörningar tas upp i symposiet ”Operativ kariesbehandling – så behandlar vi tänder 2014”.
Enligt Dan Ericson, professor i kariologi och en av de medverkande vid symposiet, är uppskattningen att omkring 80 procent av de vanliga fyllningarna (klass 2) överlever tio år.
– Orsaken till omgörningar på grund av karies är att sjukdomen inte kontrollerats. Ändrar man inte på kariesfaktorerna kommer sjukdomen att fortsätta, vilket leder till omgörningar, säger han.
Inte alltid optimal
En fylld tand är i allmänhet mer eller mindre försvagad och dimensioneringen av fyllningen blir inte alltid optimal i förhållande till belastningen.
– Operatören kan välja att avvakta, putsa till, reparera eller byta ut hela fyllningen. Kriterierna för dessa åtgärder varierar troligen stort.
Dan Ericson anser att antalet omgörningar kan minska.
Hans recept är:
- Förebygg karies så att färre fyllningar behöver göras.
- Tajma fyllningsbeslutet så att fyllningen inte görs för tidigt eller för sent.
- Satsa hårt på sjukdomsbehandlande åtgärder hos de patienter som får karies och fyllningar.
- Skapa konsensus kring de kriterier som ska gälla för reparation och omgörningar av fyllningar.
- Gör optimala fyllningar med låg frakturrisk och utan defekter.
Det kräver rätt materialkunskap och rät materialhantering. Kan då registret SKaPa bli till nytta för att minska antalet omgörningar?
– SKaPa kan exempelvis samla data ner på tandytenivå i allmänpraxis. Olika former av interventioner kan kopplas till framtida överlevnad av ytan eller tanden. Den stora datamängden innebär att vi kan få en ”sann” bild av hur olika interventioner fungerar i allmänpraxis.
