I början av 1940-talet var karies den största folksjukdomen. Det var också tiden för ibland kontroversiella politiska beslut som ledde till ekonomisk omfördelning i samhället. I den andan hade folktandvården införts 1938 och ganska snart stod det klart att kostnaderna för dess verksamhet skulle skena iväg kraftigt om inget gjordes åt kariesproblemet. Men man kände inte till vad som orsakade karies. Uppdraget att ta reda på det gick till Vipeholms sjukhus för ”obildbara och sinnesslöa” utanför Lund.
Om detta har historikern Elin Brommenel forskat och om detta berättade hon i ett föredrag vid riksstämman.
De intagna vid Vipeholm försågs med olika typer av kolhydratrika produkter: socker, choklad, kola och extra klibbig toffé. Efter ett år kunde man inte se några större skillnader i kariesfrekvensen mellan de fyra grupperna men efter ett och ett halvt år var större kariesangrepp uppenbara hos dem som ätit kola och toffé.
Efter några år av planering och förberedelser hade försöken startat 1947 och 1953 publicerades resultaten.
– Det blev bråk om experimenten och sötsaksindustrins medverkan. Föräldrar till några av barnen på sjukhuset protesterade sedan tidningen Se hade publicerat en artikelserie om Vipeholm och två folkpartistiska riksdagsmän ifrågasatte det hela, berättade Elin Brommenel.
1955 lades försöket ner. Det resulterade bland annat i två upplysningskampanjer om sötsaksätande och från 1960 lades folktandvårdens arbetssätt om från reparation till prevention. De odontologiska kunskaperna som blev resultatet av sockerförsöket står sig än liksom kritiken mot bristande etik i projektet.
– Man hade kunnat göra djurförsök eller försök på frivilliga, avslutade Elin Brommenel.
Annons
Annons
