Patienten gick utan vård och behandling för cancer under nästan nio månader på grund av en försenad cancerdiagnos.
Foto: Colourbox
Regionen har gjort en lex Mariaanmälan till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och specialistkliniken har gjort utredningen.
Det började med att en privattandläkare remitterade en patient med känselnedsättning och värk från mandibelns vänstra sida och vänster käkled till specialistkliniken.
Patienten undersöktes med CBCT (Cone beam computed tomography) på käkkirurgen. ST-tandläkaren bedömde att det rörde sig om en infektion och cysta. En tand extraherades och patienten fick antibiotika. Patienten fick också hjälp med bettfysiologiska besvär av en tandsköterska.
Ett vävnadsprov skickades för patalogisk anatomisk diagnos (PAD). Enligt PAD-svaret rörde det sig om en ”paradentalcysta utan hållpunkter för dysplasi eller tumör”.
Patienten förbättrades
Tandläkaren följde upp patienten. Till en början förbättrades hennes besvär, men sedan fick hon ont igen. En radiologisk utredning av hennes käkled gjordes och osteomyelit misstänktes. Magnetresonanstomografiundersökning gjordes. Bedömningen var att det troligen rörde sig om osteomyelit, men neoplasi kunde inte uteslutas. En ny CBCT-undersökning gjordes men visade inga benförändringar. Patienten behandlades med antibiotika för osteomyelit och fick en ny bettskena. Hon förbättrades igen, men blev efterhand återigen sämre.
När hon kom tillbaka till käkkirurgiska kliniken var kinden svullen och känselbortfallet mer påtagligt. En ny magnetresonanstomografiundersökning visade en misstänkt cancersjukdom som hade spridit sig till nerven mot hjärnan. Ett nytt vävnadsprov visade skivepitelcancer och cancerbehandling inleddes.
Det hade nu gått nio månader sedan patienten remitterades från privattandvården till specialistkliniken.
”Varför diagnostiserades inte patienten med skivepitelcancer tidigare?”
Inga kliniska tecken på cancer
I lex Mariaanmälningen ställs bland annat frågan: ”Varför diagnostiserades inte patienten med skivepitelcancer tidigare?” I anmälan konstateras att första PAD-svaret inte gav misstanke om cancer. Det saknades också kliniska tecken på cancer. Den radiologiska bilden talade för en infekterad cysta. De kliniska och radiologiska tecknen talade snarare för osteomyelit samt bettfysiologiska diagnoser och därför fanns det ingen anledning att ifrågasätta PAD-svaret.
På grund av den försenade diagnosen gick patienten utan vård och behandling för cancer under nästan nio månader.
