Tandläkaren drog ut en stor mängd tänder på relativt unga patienter.
Foto: Colourbox
Vad är viktigt för att lyckas med implantatbehandling?
Implantatbehandling är en viktig del av tandvården för att ge många patienter tuggfunktion, estetik och god livskvalitet. Planering inför all bettrehabiliterande behandling ska utgå från patientens beskrivna problem, önskemål, allmänhälsa och andra förutsättningar.
En noggrann undersökning med gediget underlag är nödvändig för god terapiplanering. Man bör bedöma om en tandlucka kan utfyllas med implantatstödd protetik och att det inte finns behov av en mer omfattande ombyggnad av hela bettet med en eventuell betthöjning. Ett förstahandsval är oftast att använda kvarvarande tänder som stöd för protetiska konstruktioner. Om det inte är möjligt kan implantat föreslås och man bör då arbeta i en sanerad och frisk mun. Implantat ersätter förlorade tänder!
Riskfaktorer som nedsatt allmänhälsa, dålig munhygien, rökning, bettavvikelser och bristande benvolym bör beaktas. Ibland krävs förbehandling med benförbättrande åtgärder och/eller digital planering för guidad kirurgi för optimala implantatplaceringar. Det är viktigt att skapa stabila stödzoner i bettet för att minska risken för tekniska komplikationer. God kännedom om komponenter och tandteknik behövs för att utföra bra implantatvård. Allt som utlämnas till patienten ska noggrant dokumenteras i journalen.
Patienten bör vara välinformerad och förstå sin roll avseende egenvård och följsamhet innan implantatbehandlingen påbörjas för att skapa förutsättningar för ett lyckat behandlingsresultat. Patienten bör även erbjudas stöd för att sluta röka. Som en följd av den ibland omfattande och kostsamma implantatbehandlingen kan patienten dessutom bli motiverad till livsstilsförändringar.
Man bör ge implantaten optimala förutsättningar för inläkning och den temporära perioden ska vara kontrollerad. Information ska ges om förväntad adaptationstid, behov av noggrann uppföljning och komplikationer som kan uppstå.
Catharina Göthberg, ordförande i SFOP (Svensk förening för oral protetik), specialist i oral protetik, med dr.
Efter flera misslyckade implantatbehandlingar, där fyra patienter riktat klagomål mot tandläkaren, inledde Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) en granskning av tandläkarens yrkesutövning.
Granskningen visar på stora kunskapsbrister hos tandläkaren, skriver Ivo. Journalerna saknar uppgifter om diagnoser och fynd. Det finns inga uppgifter om varför röntgenbilder tagits och vad de visar. Patientjournalerna saknar uppgifter om huruvida tandläkaren överhuvudtaget undersökt patienterna eller om han gjort någon medicinsk bedömning av dem. Underlag för att planera och utvärdera ingrepp saknas, skriver Ivo.
I ett patientfall drog tandläkaren ut patientens samtliga tänder i överkäken, utan att informera patienten eller få dennes samtycke. Ivo anser att det är synnerligen allvarligt att tandläkaren påbörjade implantatbehandlingen innan sjukdomar som karies och tandlossning var färdigbehandlade. Bedömningen är att patienten riskerade att förlora implantaten.
Hos flera patienter hamnade implantaten i instabila och känsliga områden. I åtta av tio patientfall bedömde tandläkaren heller inte stabiliteten hos implantaten. För nio patienter saknas bedömningar av inläkningen.
Ivos slutsats är att tandläkaren har utsatt patienterna för stora risker, särskilt då han valt att dra ut en stor mängd tänder på relativt unga patienter utan att undersöka tänderna före ingreppen.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) instämmer i kritiken och betonar att tandutdragningarna varit alltför ”radikala”. Många tänder hade kunnat sparas. Patienterna har därmed utsatts för ”stympande” ingrepp, skriver ansvarsnämnden. Vården hade kunnat lösas på både ett enklare och billigare sätt.
Det framgår dessutom inte om tandläkaren diskuterat valet av behandling med patienterna, skriver HSAN.
Tandläkaren har fått möjlighet att yttra sig beträffande kritiken som Ivo riktar mot honom. Han har dock inte lämnat några synpunkter.
