Det var i september förra året som patienten vände sig till en tandvårdspraktik i Östergötland. Vid besöket kom tandläkaren och den nu avlidna patienten fram till att en tand skulle dras ut på grund av en fraktur. Tandläkaren uppmanade patienten, som hade ett hjärtfel, att kontakta sin läkare beträffande antibiotikabehandling.
En månad senare när ingreppet skulle ske förvissade sig inte tandläkaren om att patienten hade tagit upp frågan om antibiotikabehandling med sin läkare. Patientens anhöriga som anmälde tandläkaren skrev att patienten hade bett om antibiotikabehandling, men nekats detta. I journalen hos praktiken saknas uppgifter om detta.
Bakteriell hjärnhinneinflammation
Tanden drogs ut utan komplikationer, men kort efter det började patienten få besvär med värk och kontaktade mottagningen på nytt. Tandläkaren röntgade och spolade såret som hade börjat läka. Den anhöriga framhåller återigen att patienten ville ha antibiotika med nekats detta, men i journalen saknas det uppgifter om det.
Några dagar efter ingreppet kontaktar patienten vårdcentralen och har då ihållande huvudvärk, yrsel, svimningskänsla och besvär efter det tidigare ingreppet. Patienten får en tid fem dagar senare och hänvisas då tillbaka till tandvårdspraktiken. Till slut åker patienten in med ambulans till Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Här konstaterar läkare att det rör sig om bakteriell hjärnhinneinflammation. Den går dock inte att hejda och en månad senare avlider patienten. En specialistläkare misstänker att infektionen kommer från tänderna.
Nu slår IVO fast att tandläkaren inte agerat i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det saknades dokumentation i journalen om vad behandlingen skulle innebära med tanke på patientens hjärtfel. Att det även saknas uppgifter om huruvida tandläkaren undersökte patientens hälsostatus är en brist, anser IVO.
