Annons
Annons
Muncancerfallen ökar: Så vill forskarna bromsa utvecklingen
Övertandläkare Christina Runow Stark är prövningsledare för muncancerstudien och en av tandläkarna som undersöker och behandlar patienterna.
Foto samtliga bilder: Johan Gunséus Vikdahl
Sedan 2010 har antalet fall av muncancer i Sverige ökat med 60 procent. Många gånger upptäcks cancern sent och är svår att behandla. I en pågående studie vill Uppsala-tandläkarna och forskarna Jan Hirsch och Christina Runow Stark hitta bättre sätt att diagnosticera cancern och sätta stopp för ökningen.
Varje år får omkring 550 patienter i Sverige diagnosen muncancer. Om sjukdomen upptäcks i ett tidigt stadium är prognosen god, nära 90 procent lever fem år efter diagnos. Men hos många upptäcks den sent, vilket innebär omfattande behandlingsingrepp och betydligt sämre utsikter. Hos de drygt 35 procent av patienterna som får en sen diagnos är femårsöverlevnaden endast 37 procent, visar siffror från Regionala cancercentrum i samverkan (RCC).
Läs också: Ojämlik vård efter muncancer väcker kritik: ”Helt orimligt”
– Jag har arbetat i 20 år med den här patientgruppen och vet vilket helvete det är. Med bättre uppföljning kan cancern upptäckas tidigare och behandlas, säger Christina Runow Stark, övertandläkare i orofacial medicin vid Centrum för medicinsk tandvård vid Folktandvården i Uppsala län.
Tillsammans med käkkirurgen Jan Hirsch, professor emeritus vid institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala universitet, driver hon en forskningsstudie, som hon också är prövningsledare för. Målet är att upptäcka fler muncancerfall tidigare.
Jan Hirsch och Christina Runow Stark har behandlat många patienter med muncancer. Med studien om riktad screening av riskgrupper hoppas de kunna upptäcka cancern tidigare och rädda liv.
Tandläkartidningen träffar dem båda på käkkirurgen på Akademiska sjukhuset i Uppsala en solig dag i maj. Efter en förevisning av det kliniknära momentet i studien tar vi plats i ett mötesrum, ett litet bibliotek med det i sammanhanget passande namnet Hirschbiblioteket, där Christina Runow Stark och Jan Hirsch berättar mer om studien och varför den behövs.
– Majoriteten av cancer som uppstår i munhålan utgörs av skivepitelcancer. Det är en cancerform som växer långsamt, under flera år, för att komma till en punkt där cancercellerna börjar växa explosionsartat, förklarar Christina Runow Stark.
Den långsamma tillväxten gör emellertid cancern svår att upptäcka i ett tidigt stadium då prognosen fortfarande är god.
”Det är en cancerform som växer långsamt, till en punkt där cancercellerna börjar växa explosionsartat.”
– Därför är det viktigt att vi i tandvården identifierar patienter med vissa vävnadsförändringar i munhålan och följer upp dem noga, fortsätter hon.
De största riskfaktorerna för att drabbas av muncancer är konsumtion av tobak och/eller alkohol samt stigande ålder. Hos ungefär hälften av patienterna har cancern föregåtts av en potentiellt malign munslemhinneförändring där oral leukoplaki är den vanligaste.
– I Sverige utvecklas 3–5 procent av orala leukoplakier till cancer per år, och patienter med den typen, eller andra slemhinneförändringar, måste följas upp livslångt, säger Jan Hirsch.
Men här finns det ett glapp i vad tandvården bör göra och vad som faktiskt görs, menar han, och ser stora skillnader mellan klinisk praxis och effektiv behandling.
– I dag saknas ett nationellt vårdprogram för de potentiellt maligna munslemhinneförändringarna, och många i tandvården saknar kunskap om hur de här patienterna bör följas upp. Här måste vi bli bättre, säger Jan Hirsch.
Sedan 2010 har antalet fall av muncancer i Sverige ökat med 60 procent, enligt Nationellt kvalitetsregister för huvud- och halscancer (SweHNCR). Varför vet man inte säkert – en förklaring kan vara en förändrad åldersstruktur med fler äldre i befolkningen. Men ökningen är oroväckande, och med den pågående forskningsstudien vill Christina Runow Stark och Jan Hirsch med flera sätta stopp för den.
I stället för biopsi används en borste som samlar upp epitelceller från munslemhinnan. Cellerna analyseras i mikroskop där eventuella cancerceller kan upptäckas.
I studien utvärderar man därför om riktad screening av patienter i riskgruppen för muncancer kan vara rätt väg att gå. Konceptet liknar i stora drag screeningen för livmoderhalscancer, där man med en speciell borste tar celler från livmoderslemhinnan för att upptäcka cellförändringar och infektion med humant papillomvirus av högrisktyp.
Muncancerstudien, som startade 2023 och ska pågå till 2030, innebär att patienter med slemhinneförändringar i munhålan remitteras till en specialistmottagning där de lottas till en av två grupper – en kontrollgrupp där patienterna följs upp på traditionellt sätt, eller till en studiegrupp.
Medan patienterna i kontrollgruppen följs upp och behandlas utifrån hur tandläkaren med okulär besiktning bedömer att slemhinneförändringarna utvecklas, lämnar patienterna i studiegruppen prov med hjälp av en särskild borste som samlar upp epitelceller från orala leukoplakier. Cellproverna analyseras i mikroskop av cytologer som registrerar cellförändringar som kan tyda på cancer. Beroende på grad av förändring följs patienterna i studiegruppen upp var tredje eller var sjätte månad, då de får lämna nya cellprover.
– Målet är att visa att vi med en riktad screening av det här slaget kan hitta minst lika många muncancerfall, eller fler, som med ordinarie förlopp i tandvården, säger Jan Hirsch.
I forskningsprojektet utvärderar man också ett nyutvecklat AI-baserat bildanalysverktyg för att öka träffsäkerheten och kapaciteten i cellanalysen. Mikroskopiglasen med cellerna skannas in i AI-verktyget där de analyseras på pixelnivå i hög upplösning och stor omfattning.
Joakim Lindblad leder utvecklingen av det AI‑baserade bildanalysverktyget som används i muncancerstudien. Verktyget gör det möjligt att snabbt granska många cellprover.
– Tanken är inte att ersätta mänskliga cytologer. AI-verktyget ska snabba på och förbättra processer genom att analysera många bilder på kort tid och identifiera cellförändringar, som cytologerna kan titta närmare på, säger Joakim Lindblad, professor i bildbehandling vid Uppsala universitet, och delaktig i studien.
I ytterligare en del av projektet utvecklas en metod för att analysera saliv- och blodprover från patienterna. Syftet är att hitta biomarkörer i form av avvikande proteiner och proteinstrukturer hos patienter med muncancer eller förstadier till muncancer, med målet att ta fram en form av självprovtagning som patienter lätt kan använda i hemmet.
– Det vore ett stort framsteg om man med ett enkelt blod- eller salivprov kunde upptäckatidiga tecken på muncancer, säger Jan Hirsch.
Metoden är än så länge på laboratoriestadiet, men Masood Kamali-Moghaddam, professor i molekylär diagnostik vid Uppsala universitet och projektansvarig för forskningsstudien om muncancer, tror inte att det är omöjligt. Han påpekar dock att det är en bit kvar till klinisk användning.
Masood Kamali-Moghaddam och Radiosa Gallini analyserar infärgade proteiner från blod- och salivprov. Målet är att utveckla ett enkelt hemmatest för att upptäcka tecken på muncancer.
– Först kommer vi att screena proverna för tusentals proteiner och sen försöka ta fram känsliga tester för att identifiera proteiner som tyder på cancer. Därefter måste studierna upprepas och man måste göra fler kliniska prövningar. Det är en intressant idé och jag är mycket optimistisk, säger Masood Kamali-Moghaddam.
Men det kan ta tid innan forskarna får svar på effekten av den riktade screeningen. För att kunna dra några vetenskapliga slutsatser behövs drygt 1 000 studiedeltagare, som alla ska följas i minst fem år. I dagsläget är knappt 200 patienter rekryterade och tio mottagningar runt om i landet kopplade till studien. Uppsalaforskarna hoppas att fler mottagningar ska ansluta sig, men trots upprepade uppvaktningar är det få som har nappat.
– Många tycker att det låter intressant men att det tar för mycket tid och kostar för mycket, säger Christina Runow Stark.
"Vi vet att tidig upptäck av muncancer räddar liv."
- Pågår mellan 2023 och 2030 och ska inkludera 1 036 patienter med slemhinneförändringar som ska följas i fem år.
- Hälften av patienterna (518) randomiseras till uppföljning och behandling enligt gängse principer, andra hälften till en studiegrupp med cellprovtagning och cytologisk analys.
- Forskarnas hypotes är att provtagning med icke invasiv teknik (jämfört med biopsier) kan minska antalet cancerfall jämfört med dagens rutin.
- Studien finansieras av anslag från bland annat Folktandvården Stockholm, stiftelsen Laryngfonden, Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Stiftelsen för strategisk forskning, Folktandvården i Uppsala län och Uppsala universitet.
Mottagningar som hittills är med i studien:
Regionerna Blekinge, Dalarna, Gävleborg, Jönköping, Östergötland, Stockholm och Västra Götaland i samarbete med universitetskliniker vid Göteborgs, Jönköpings, Linköpings och Uppsala universitet samt Karolinska institutet.
Hon har en viss förståelse för att många tvekar, det är mycket som ska hinnas med, men samtidigt ser hon det som ett svek mot patienterna.
– Vi vet att tidig upptäck av muncancer räddar liv. Det borde alla patienter ha rätt till.
Jan Hirsch påpekar att muncancer är den enda dödliga sjukdomen inom tandvården, men att forskning och behandling ligger långt efter andra cancerformer. Han ser det som att man nu introducerar modern medicinsk forskning i tandvården för att hitta de som riskerar att få muncancer, och uppmanar fler mottagningar att ansluta sig till studien.
– Jag har opererat massor med munhålecancrar där man tar bort stora delar av käken och invalidiserar människor. De som överlever fem år har dessutom en begränsad livskvalitet. Nu ser jag för första gången under mina 50 verksamma år att vi har en stor chans att göra skillnad och rädda livet på människor som annars skulle dö i muncancer, säger Jan Hirsch.
