Forskande kliniker med barnens bästa i blicken

Det saknas evidens för de flesta åtgärder som görs inom barn- och ungdomstandvården i Sverige.
– Att borsta tänderna med fluortandkräm dagligen förebygger karies, det vet vi. Det finns också viss evidens för fissurförsegling hos barn– och ungdomar med hög risk för karies. Men det är i stort sett allt vi säkert vet i dag, säger Christina Stecksén-Blicks, specialist i pedodonti och professor vid Umeå universitet.

Hon medverkade i projektgruppen på Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) som i våras publicerade en utvärdering av kunskapsläget inom barn- och ungdomstandvården.
– Det mesta vi gör är baserat på erfarenhet. Kanske gör vi rätt, men vi vet egentligen inte att det är så, eftersom det saknas bra forskning, konstaterar hon.

Karies det stora problemet

Tandvården ställer diagnos, informerar om hur barnen kan undvika karies och fyller deras tänder utan att veta om resurserna används på bästa möjliga sätt. Vilka behandlingar är bra? Vilka är mest kostnadseffektiva?
Karies är det stora problemet hos barn, trots att de flesta har inga eller få lagade tänder.
– Många tror att det är bra, men så är det inte riktigt. Var fjärde sexåring har lagat mjölktänder eller behöver laga tänder.
– Utmaningen är att hålla barnens tänder friska. Vi satsar väldigt mycket på prevention, och därför är det viktigt att få fram effektiva preventionsmetoder, säger Christina Stecksén-Blicks.
– Karies är ett jättestort problem för vissa individer. Vi behöver bättre kunskaper om hur vi ska göra när karies väl har uppstått.
Hennes doktorsavhandling handlade om kariesepidemiologi och förekomsten av karies hos barn
i olika delar av Sverige i början av 1980-talet. Intresset för att följa barnens tandhälsa över tid har hängt med sedan dess.
Ett problem inom barntandvården i dag är att det finns stora demografiska skillnader. Socioekonomiska faktorer är en viktig riskindikator för karies.
– Det finns grupper som har väldigt dålig tandhälsa. Där fungerar inte traditionella metoder att använda fluor för att förebygga karies. Det behövs ny kunskap om metoder som är effektiva.
– Med den ökade invandringen står barn- och ungdomstandvården inför nya stora utmaningar, säger hon.

”Undervisningen måste utvecklas”

Det har betydelse för tandläkarutbildningen också. Undervisningen om hur man tar hand om unga med stora kariesproblem måste utvecklas, menar Christina Stecksén-Blicks. Hon ansvarar för grundutbildningens kurs i pedodonti, som ges termin nio och tio i Umeå.
– Vi måste förbereda studenterna på patienter med mycket karies. Själva har de ingen erfarenhet av det.
Hon vill också se tandläkare som har en mer aktiv roll i att leda preventionssatsningar, eftersom de har så stor betydelse hälsoekonomiskt.
– På många håll sätts tandläkare på att producera fyllningar och prevention lämnas helt till andra yrkesgrupper, säger hon.
Christina Stecksén-Blicks skiljer på tre nivåer av prevention:

• Primärprevention går ut på att barn utan karies ska förbli kariesfria.
• Sekundärprevention görs för att förhindra progressionen av karies och att få kariesskador att läka ut.
• Tertiärprevention innebär att man begränsar en skada som obehandlad skulle leda till tandförlust, till exempel genom att borra och fylla en tand.

– Vi vet att fluor förhindrar karies, men vi har inte så bra kunskap om sekundär- och tertiärprevention, konstaterar Christina Stecksén-Blicks.

Kunskapsluckor

Effektiva metoder som bromsar sjukdomen hos patienter med karies behövs. När fyllningar är nödvändiga, är det bättre att göra dem när sjukdomen är under kontroll. Här finns det kunskapsluckor. Hur ska fyllningar i barns tänder utformas? Hur mycket karies ska tas bort? Hur ska man få fyllningarna täta och hålla dem täta?
– Blir fyllningen tät, verkar det som om kariesutvecklingen stannar upp, men vi behöver bättre kunskap om det.
Barn- och ungdomstandvården kostar flera miljarder om året, men väldigt lite går till forskning. När det går till forskning, går det inte alltid till stora och bra kliniska studier där resultaten kan bli beslutsunderlag för val av behandlingsmetoder. Det behövs ett mycket närmare samarbete mellan folktandvården och universiteten, anser Christina Stecksén-Blicks.
Förutom att ta reda på var kunskapsluckorna finns inom barn- och ungdomstandvården och att undervisa, är Christina Stecksén-Blicks verksamhetsansvarig för odontologiskt kunskapscentrum i norr, som jobbar med sällsynta odontologiska tillstånd.
Hon medverkar också i studier om karies, D-vitamin och fluor. Ett annat område som Christina Stecksén-Blicks har forskat om är probiotika, ”snälla” bakterier med en hälsofrämjande effekt.
Läs mer: ”En systematisk kartläggning och granskning av systematiska översikter inom barn- och ungdomstandvården – vad vet vi egentligen?”, SBU, 2014.