De faktorer som tycks spela roll för rotfyllningars överlevnad har att göra med patienternas förutsättningar, snarare än val av tekniker och material, konstaterar författarna. Foto: Colourbox
Vilken är den långsiktiga överlevnaden för rotfyllningar, och vilka faktorer kan förutsäga deras utfall? Det har en belgisk forskargrupp undersökt i en prospektiv studie av 2 500 rotfyllningar på 1 500 patienter, som utförts under en 25-årsperiod. Patienterna har därmed följts under 0 till 25 år, med ett genomsnitt på 6,5 år.
Överlevnaden för fyllningarna sjönk i stort sett linjärt med tiden. Den var efter fem år 85 procent, för att efter 20 år ha sjunkit till 60 procent.
Bara en handfull av åtskilliga undersökta faktorer visade sig vara associerade med förhöjd risk för att behandlingen misslyckades: smärta före ingreppet ökade risken 1,6 gånger och ihållande smärta ökade risken 2,6 gånger. En uttalad perapikal radiolucens ökade risken väsentligt. Vilken slags tand som behandlades spelade en betydande roll.
Vidare var risken för att tanden till slut extraherades mer än tre gånger högre om tanden inte bara behövde rotfyllas utan även hade parodontit, den var nästan tre gånger högre om rotfyllningen misslyckades och bortåt dubbelt så hög om tanden hade andra komplikationer före behandlingen. Även för risken för extraktion spelade det en betydande roll vilken slags tand det var.
Däremot kunde forskarna inte finna några statistiska samband mellan olika val av tekniker och risk för misslyckande. Författarna konstaterar därför att de faktorer som tycks spela roll har att göra med patientens förutsättningar, snarare än val av tekniker och material.
